(Niclas Bergfors gjorde DIF:s enda mål. FOTO skärmdump Djurgårdens hemsida)
Jo det har gått några timmar nu sedan första
åttondelsfinalen/play-in-matchen ja kalla det vad ni vill mellan Djurgården och
Färjestad. I Karlstad.
Men jag behövde marinera tankarna lite. Få lite mer
smak, lite mer känsla lite mer…. Alltså….
Det kändes mer som omgång 53 än den där
slutspelspartyfeelingen över matchen. Det är nästan så att de avslutande omgångarna
i serien var hetare än det här.
Nu var Djurgården tillbaka i det här frustrerande
vill, kämpar, sliter, jobbar, försöker men nej. Det når inte riktigt fram. Det
är inte dåligt spel det är bara inte bra/vasst nog.
Ska man se ljuspunkterna så stavas den största Niclas
Bergfors. Han spelar med slutspelsglöd, slutspelsfantasi, slutspelshetta och
han gjorde också det enda målet. Kvitteringen till 1-1. Det är häftigt att se vilken glädje han har i ögonen och i kroppspråket på isen nu i DIF jämfört med i Linköping.
XXX
Jag vet inte riktigt vad Djurgården gjorde för att ta
klivet ur den där sega kämpar men får inte till det geggan till de sista
omgångarna i serien när det sprakade om DIF. Men vad man än gjorde – gör det
igen!
Ja, jo, det står en motståndare på andra sidan också
och Färjestad bjöd ju inte heller på någon sprakande hockey. Men man lyckades i
alla fall lirka upp Djurgårdens försvara bättre än vad DIF gjorde med
hemmalagets. Man hade vassare avslut, lite mer grinighet och någon slags
beslutsamhet som avgjorde.
Djurgården har nu kniven på strupen. Förlust på måndag
så är det tack och hej och semester. Med väggen av högljudda fans i ryggen
kanske det går att plocka fram det där som behövs igen. Nu finns ju inget att
förlora, bara roligt att vinna. Släpp sargen och öööös bara ös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar