(Skinnars fräckis. Foto Skärmdump från Hockeyettans sändning.)
Lagspelet
funkar ju inte. Fortfarande inte. Men. SSK har ju faktiskt individuellt
skickliga spelare. Mot Huddinge klev två av dem fram och såg – i kombination
med resultat i andra matcher – till att SSK är kvar i racet.
Om
vi börjar med resultaten i de två andra matcherna: Serieledarna Troja inledde
med tre raka segrar. Och så boom. Torsk. Och nollade 0-4 mot Kristianstad som
nu är en pinne efter tabellettan.
Västerås
sparkade efter match tre sin
assisterande tränare Tony Zabel. Huvudtränaren Christer Olsson avgick i såväl
protest som sympati. ”Jag kan inte se mig själv i spegeln om jag skulle vara
kvar utan Tony sa Olsson till VLT.
Men
klubbchefen Mats Brokvist hävdade att ”vi kände att om det inte görs någonting
så är det fritt fall mot division ett.
Hur
det blev i match fyra? Torsk mot särklassiga jumbon Visby Roma som förlorat
sina tre inledande matcher under full tid.
De
två resultaten – framför allt VIKs platta fall – visade sig bli lyckosamma för
SSK – än så länge i alla fall.
Troja
Ljungby kunde inte dra ifrån men Kristianstad befäste sin andra plats.
SSK
– som när matchen mot Huddinge närmade sig slutet - såg ut att gå mot en 2-3-
förlust men kvitterade till slut (Henrik Thegel) och vann på straffar (Johan Skinnars)
och är nu två respektive tre pinnar bakom toppduon. Med arton poäng kvar att
spela om så än finns chansen.
Thegels
3-3-kvittering var en individuell prestation x 2. Johan Skinnars fick igenom
pucken ner mot Huddingemålet, Niklas Lundström lämnade retur, den snappade Henrik
Thegel upp och lyfte in.
Straffläggningen
var som straffläggningar är. Några halvdana straffar, en riktigt bra, rapp och
välplacerad av Anton Holm (SSK) och en dito av Fredrik Renström (Huddinge)
avslutat med en riktig sköning av Johan Skinnars som drog höger, vänster, såg
ut att tappa pucken men sträckte ut armen och sidan mot höger och la in pucken
där medan Huddingekeepern gick till vänster.
Lite
som en ”Foppa”straff eller ”KentaNilsson”straff ni vet. Läckert och modigt att
våga dra till med den.
”Jag
gillar att lägga långsamma straffar, då kan man ta sena beslut om vad man ska
göra. Jag försökte lägga in den med en backhand men det bet han inte på. Så då
försökte jag snabbt lägga över den, jag tänkte att det skulle vara öppet på
andra sidan då” säger Skinnars till Länstidningen.
Men
lagspelet? Hm. Det känns som i början, i mitten och i slutet av serien. Där
finns vilja och intentioner, emellanåt sitter det men väldigt ofta klaffar det inte.
Det blir ett uppspel, man kommer halvvägs och till och med tre fjärdedelar men
allt för ofta rinner det ut i… ingenting.
Nu
krigade SSK hem poängen. Går ju det med men det känns lite mer skakigt om man
säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar