Det är så mycket tekniska detaljer
som en hockeyspelare ska behärska för att nå världseliten. Vissa föds med en
talang som …ja som Dick Axelsson ... som ibland drivit både tränare och
NHL-scouter till vansinne för att han inte alltid dragit nytta av den fullt ut.
Men det var då. Det gör han nu. Herregud vilket läckert mål han reducerade med
mot Djurgården på Hovet.
Men
hur det än är med tekniska skills - i dag kan du hyra in tekniktränare, en
personlig dito. Du kan drilla dig själv tills du är blå i ansiktet med bollar,
speciella puckar, små banor, stora banor. Ensam eller i grupp. Du kan finta upp
vem f..n som helst på läktaren. Men det finns en sak som jag inte tror att man
kan träna sig till.
Och
det är självförtroende. Självkänsla kan man träna upp med mentala rådgivare som
stöd, man kan ha en personlig tränare på det området också, lyssna på band,
följa rutiner, peppa sig själva, få hjälp att bli peppad.
Men
det där självförtroendet som gör att man hittar vägar att vinna. Det där
självförtroendet som gör att man blir ett frustande ånglok på isen. Det där
självförtroendet som gör att man även reder ut tuffa situationer som Djurgården
gjorde i andra perioden mot ett – just då
- klart bättre Färjestad. Det självförtroendet måste man bygga bit för
bit på ren o skär vilja.
Det
är en bräcklig sak att bygga upp. Det kan raseras lätt men det självförtroendet
som Djurgården spelar med just nu är läckert att se. Ett lag som håller ihop.
Som spelar tajt. Som inte pratat om samlade anfall utan verkligen gör det.
Förra
året hade en dipp i andra inneburit ett större ras. Alla gånger. Just nu
innebär en dipp i spelet att laget sluter sig och jobbar ännu hårdare, ännu mer
fokuserat och svetsas samman ännu mer.
Det
Djurgården som från början spretade åt alla håll förra hösten – och spretade
särskilt mycket i motgångar – det Djurgården är idag en tajt och inte minst
väldigt laglojal maskin. Det är roligt att se. Hur länge det håller vågar jag
inte sia om men det är bara fortsätta på den inslagna vägen så blir det roligt
på Hovet i vår.
Kul
är – som jag skrivit tidigare – även att se brorsorna Davidsson med
extrabrorsan Axel Jonsson Fjällby. Men allra roligast är kanske Duracellkaninen
Jonathan Davidsson just nu.
Det
var lillebror Marcus som draftades först. Jonathan fick vänta när blickarna
vändes mot Marcus men det har bara triggat ”Jonte” ännu mer. Till slut
plockades han av Columbus, som nu har en utvecklingsansvarig … ja en typ av NH-pt
kan vi väl kalla det - i förre spelaren Jarkko Ruutu… som går in på individuell
detaljnivå med spelare som nummer 71. Han har i sin tur den kanske största talangen
man kan ha – rätt inställning och en vilja att jobba, jobba, jobba arslet av
sig och jobba ännu mer utöver det.
Mot
Färjestad blev det två mål 2-0 och 3-1 för Jonathan. Vid första framspelad, så
najs macka där, från brorsa Marcus. Vid andra hoppade han rakt ut från
utvisningsbåset, jagade i fatt pucken, trampade ner mot målet, bröt sig in och
brottade sig till ett fint läge där han kunde trä in pucken.
Finns egentligen bara en sak att klaga över
efter den här matchen och det är att inte DIF öste på med bröderna brothers i
slutminuterna. Hur kul hade inte ett hattrick varit för Jonathan Davidsson som
nu inte fick chansen riktigt att gå för det.
(När man känner att inget kan stoppa mig nu... Foto Johan Sahlén)
DIF - FÄRJESTAD 3-1 (2-0, 0-1, 1-0)
MATCHEN:
MÅLVAKTERNA:
Joachim Eriksson, DIF och Stefan Steen, Färjestad.
PUBLIK:
8 094 utsålt
DOMARE: Mikael
Holm o Mikael Nord.
BÄST I DIF
MMM Jonathan
Davidsson, f, Joakim Eriksson, mv
MM Marcus Högström, b
M Marcus Davidsson,
f
BÄST I FÄRJESTAD: Dick
Axelsson, f och Johan Ryno, f.
MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
1-0 (00.41) Lukas Vejdemo (Calle Ridderwall, Niclas
Bergfors)
2-0
(07.39) Jonathan Davidsson (Marcus Davidsson)
ANDRA PERIODEN
2-1
(04.19) Dick Axelsson (Hugo Enock)
TREDJE PERIODEN
3-1 (13.42) Jonathan Davidsson (Patrik Lundh)
SKOTTEN I MATCHEN: 33-35 (15-9, 9-8, 9-18)
Citatet:
”Jag hoppade in i sargen och fick
jätteont i huvudet, vet inte om jag fick en hjärnskakning. Men huvudet är kvar
i alla fall. Jag trodde nästan att jag skulle flyga genom plexiglaset. Jag har
aldrig gjort den målgesten förr och fick för ont i huvudet för att göra den
igen”
(Djurgårdens tvåmålsskytt Jonathan Davidsson
till Expressen apropå att han firade 3-1-målet med ett hopp upp mot plexit.)
Fler fina bilder av Johan Sahlén hittar ni bland annat HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar