Snedkörning, gastkramning, målkalas och strafförlust.

 

Vilken mach. Den hade allt och ingenting och när krutröken lagt sig hade DIF fått med sig en poäng i alla fall. Här är tre snabba tankar efter målkalaset på Hovet och Djurgårdens strafförlust (6-7) mot Björklöven:

.1) Starten på matchen kan ju inte beskrivas som något annat än ”snett in i det”

Starten kändes för Djurgårdens del som de där regniga måndagarna i november när allt bara går åt helvete. Ni vet när man råkar spilla jos, rosten bränner brödet, det är slask utanför och man missar tunnelbanan och så där håller det på… man fastnar liksom och kommer inte ur snedspåret.

Gustav Possler gjorde 1-0 till Björklöven redan efter 1.14 och behöll sedan ledningen (om än med utökat antal gjorda mål framåt) till det var fem och en halv minut kvar av ordinarie tid.

När DIF fick in pucken framåt svarade gästerna nästan omedelbart om och om igen. Måndag hela veckan typ. Typexemplet var ju när Daniel Brodin gjorde sitt första mål för säsongen, vrååålade ut sin lycka och man trodde att hemmalaget skulle få en mental boost. Så blev det inte, Alfons Freij svarade i stället 43 sekunder senare med att göra 5-2 till Björklöven.

2) Victor Eklunds hattrick! Vände sånär matchen. Den där tremålsledningen verkade omöjlig att rubba på. Djurgårdens spel var överallt och ingenstans och mitt i allt så sket Eklund i att det såg kört ut och dunkade in ett hattrick: 3-5 i pp, 4-6 och (efter att Tyler Kelleher nätat) 6-6 i den tredje perioden.

Man behöver inte leta länge för att hitta Djurgårdens främste spelare i den här matchen i alla fall. Snacka om att vara en frisk fläkt, en skönt obrydd kraft som bara går och går när allt annat hackar. Som Djurgårdens PP, det märks att Dick Axelsson är borta på grund av skada och att Linus Klasen är petad på grund av för dålig fysik (enligt uppgift). Det är de två som brukar lösa målandet i power play och med den duon borta händer inte mycket framåt i de numerära överlägena.

Jag förstår mig för övrigt inte på hanteringen av Klasen. Självklart ska man ta tag i och hjälpa en spelare som är för dåligt tränad men varför ska han träna själv (med Ölvestad)? Varför kan han inte köra sin träning med övriga? Och frågan är ju om han biter ihop och tar det eller bara skiter i det och drar? Hela situationen känns skev den med.

.3) Djurgårdens målvaktssituation känns skev den med. Ingen av målvakterna verkar ha det där självförtroendet som man vill att en sista utpost ska ha. Det diskuteras om dem och kanske i laget även med dem. Och målvakternas självförtroende lär knappast förbättras av allt diskuterande (även om jag hoppas de kan låta det rinna av sig).

Jag hävdar med en dåres envishet att målvakter inte kan lastas ensamma för precis allt,  hockey är trots allt ett lagspel. Men jag inser såklart även att målvaktsspelet måste upp. 

Osäkerhet är aldrig bra men det är ju inte så att det finns en drös toppmålvakter lediga att plocka från heller här och nu. Och oavsett om Djurgården letar efter en keeper eller inte så måste spelet upp på alla händer och fötter, inte bara hos målvakterna, om DIF tänker sig slåss om en SHL-plats och det gör man ju.

Intresserad av fler tankar om matchen? Jag lade ett gäng på twitter under matchen, så där finns mer för den som är sugen på mer läsning :)