"Not good enough" - passion, desperation och vändning till vinst

 

Foto: Marie Hallman/hockeymedmariehallman.se

”NOT GOOD ENOUGH!” sa Tyler Kelleher med frustrationen ångandes ur öronen när han intervjuades i TV4 Play i andra periodpausen.

Björklöven var bäst i första perioden som var het, intensiv och väldig mycket fram och tillbaka. DIF hade sina chanser, inte minst Kelleher, men något saknades ändå där och då.

I andra perioden fick DIF ett litet övertag spelmässigt men inga mål på tavlan och Lövens 1-0-ledning från första stod sig.

Tyler Kelleher sa om och om igen (i den där intervjun) att "det är ett topplag vi möter", "vi måste respektera det", "inte bra nog", "måste attackera hårdare", "in mer framför mål"… och jag undrar vad han sa inne i omklädningsrummet men DIF kom ut med ett skärpt fokus, passion, desperation

och ett attackmode som gav fyra mål och en seger med 4-1.

Melvin Wersäll kvitterade efter 3.54, Arvid Costmar klappade om honom och hoppade ut på isen och ökade på till 2-1 endast 25 sekunder efter kvitteringen.

Tyler Kelleher, som prickade målramen minst två gånger, fick till slut jubla då han gjorde 3-1, sedan avslutade Johnny Tychonick målskyttet med 4-1.

Djurgården har varit starka i tredje hela säsongen men det som verkligen gör ett gott intryck är just spelare som Kelleher, den där desperationen, den som alla lag vill ha men få hittar. (Här kan man jämföra med Västerås som allt mer ser ut som en överkörd disktrasa).

Och det är inte enbart Kelleher som visar vägen.

                                                                        XXX

Marcus Krüger kom ut till tredje med sedvanligt hög energi. Han som ändå vunnit Stanley Cup visar NOLL mättnad. Att åka upp till Björklöven en fredagskväll när man ändå har varit över pölen och vunnit den största bucklan på den största scenen och sedan komma hem och spela med frenesi, fullfölja tacklingar, vara den där jobbiga jäveln man har flåsandes i nacken, som har ögon svarta som salt lakrits är inget annat än världsklass och passion. Kärlek till Djurgården, kärlek till hockeyn och en lojalitet mot gruppen som få i hans position visar.

Den är inte Krüger som får de stora rubrikerna den här säsongen, det är showmän som Axelsson och Klasen men det är en sådan som ”Kryckan” som alla vill ha i sitt lag och som alla älskar att ta rygg på.

XXX

Och apropå ta rygg. Om jag ska lyfta fram en annan spelare som inte heller får så värst många rubriker så är ju kanadensaren Colby Sissons en fullträff på alla sätt och vis. Han är en klassisk speldosa som driver på, i det tysta, som sätter upp sina lagkamrater, får alla andra att se bra ut och spelar med ett driv och ett spelsinne som lyfter Djurgården. Verkligen en man vill ta rygg på och gå ut i strid med.

Djurgårdsbacken känns som en person att vända sig till i alla lägen och har så här långt gjort tre mål och 30 (!) assist. Klart flest assist i DIF och fjärde bäst i hela ligan. I DIF är Patrick Thoresen närmast med sina 20 assists.

Och sett över hela ligan är det endast Marcus Nilsson (39 assists), Eskild Bakke Olsen (34 assists) och Henrik Larsson (32 assists) har spelat fram till fler mål. Inte konstigt då att Sissons också är den spelare som har mest speltid i Hockeyallsvenskan (23,56 i snitt per match). Han har dessutom spelat samtliga 29 matcher. Snacka om stöttepelare och någon att ta rygg på. Klart som bara den att Kimby och ”Honken” vill ha honom på isen så mycket det bara går.