SSK rivstartade och körde över AIK i första perioden. Det
fanns chanser till kontakt och AIK malde på men hittade – som lag- inte det där
lilla extra som behövdes mot ett betydligt mer desperat SSK.
Några tankar från matchen:
… SSK tog ledningen redan 36 sekunder in i matchen då Niklas
Arell forcerade in en retur och gjorde sitt första mål för säsongen. SSK hat
haft en tuff höst, har haft svårt för målgörandet men det var lite ketchupeffekt
över Sportklubben som inledde hektiskt, öste på och sedan bevakade sin ledning
hela vägen in i kaklet.
… AIK stretade på. Lyfte sitt spel i andra och tredje men
fick inte utdelning. Jag saknar lite kreativitet i spelet den här lördagen –
Scott Pooley – undantagen och även om AIK gnuggade frenetiskt så satte man inte
unge Love Härenstam (ja han är son till DEN Härenstam på SVT) som man hade
kunnat förvänta sig att Gnaget skulle göra. Härenstam var bra men det hade behövts
lite mer skärpa hos AIK.
…Scott Pooley var det lysande undantaget den här fredagskvällen.
Han sköt från alla håll och kanter, var lite överallt på en gång (men borde ha
fått spela mer än ) och täckte även skott, slängde sig vid något tillfälle
framför Brattström (han har ju fått en del kritik för att inte jobba hem men de
kommentarerna kom på skam nu.
Ett mål av Pooley blev det men då SSK replikerade med ett
3-1 endast 31 sekunder efter 2-1-reduceringen och där körde AIK fast lite.
.. Och just det där insläppta målet… det vill nog Brattström
ha tillbaka. En låååååång lobb av Felix Öhrqvist landade hos Sebastian Dyk som gjorde
3-1-målet då han viftade en studsande puck förbi en utrusande Brattström som
felbedömde hela situationen och fick se pucken studsa in i öppet mål. Det var det sista målet för kvällen och AIK tog nu sin andra raka förlust. SSK - som haft en tuff start på säsongen - kanske nådde en vändpunkt här?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar