Ett fall framåt för AIK. Eller?

 
Foto Marie Hallman/ hockeymedmariehallman.se

Tio matcher, inte en enda trea. Mer än en månad sedan senaste segern vid full tid. Sju förluster och tre vinster på straffar. AIK:s formkurva liknar just nu mest en stupande brant.

.0-1 mot BIK Karlskoga kanske inte var ”rättvist” men det var de facto slutresultatet efter onsdagens match där AIK noterades för 32 skott och gästande BIK för 18.

AIK inledde säsongen med topp fyra som mål och det ska till ett större mirakel kombinerat med ett jätteras för något av de åtta (!) lag som är framför i tabellen just nu.

Det är tio poäng upp till Mora på sjätteplatsen och bara sex poäng ner till elvan Almtuna så AIK får nog till att börja med se till att säkra upp en plats ovanför ingenmansland dvs mellan 7 och 10:e plats i tabellen.

Nu återstår förvisso halva serien men frågan är ju vad AIK ska göra?

Ska man hitta några ljuspunkter – tränaren Markus Åkerblom försökte med just det efter matchen i intervjun med TV4 Play. Han sade bland annat att onsdagens spel var ett fall framåt jämfört med hur det har sett ut senaste tiden.

Och ja, defensiven var bra. Tabelltvåan BIK Karlskoga gjorde ju endast ett mål så där täppte AIK till bra. Unge Simon Carlsson såg stabil ut i kassen och det var inte där dagens problem satt.

Framåt? 32 skott är ju bra. Nu är ju flest antal skott i en match ingen som helst garanti för en vinst men utan skott inga mål så bra ändå att pressa på framåt. AIK hade dessutom ett par, tre lägen (minst) där det var ramträff, friläge utan att få till avslutet osv. Lite mer spets i avsluten och AIK hade vunnit den här matchen.

Men hur det än är så går det inte att komma ifrån att man saknar ett ID. Hur vill AIK spela egentligen? Vilket är AIKs kännetecken, eller snarare, hur vill man att det ska se ut? Kännetecknet som man sett från läktaren hittills är just att där inte finns varken ID eller kännetecken.

Att Rickard Gynge skulle lämna ett stort hål efter sig var givet. Men att han lade av innebar ju också att andra fick chansen att kliva fram som härförare, en som enar gruppen. Nu är det många som sliter livet ur sig en och en men den där samlande kraften ser ut att saknas och den verkar just nu inte finnas i båset heller. Jag gillar ju spelare som Oskar Nord, Daniel Muzito Bagenda, Oskar Magnusson, Christoffer Björk med flera. Läge att ta det där extra klivet nu?

Jo jag vet, AIK har haft många skador. Det har andra lag haft också.  Så det är inte hela förklaringen.