"När det faller ihop, så faller det ihop riktigt jävligt"

Foto Marie Hallman/ hockeymedmariehallman.se

Två bra perioder räckte inte. I tredje växlade SSK upp och vann med hela 6-1 mot ett AIK som drog på sig ännu fler skador. Ett minst sagt frustrerat läge för Gnaget. Här är mina punkter efter matchen:

SCOTT POOLEY!
 Ja jag har tjatat om honom tidigare men han är fenomenal. Inledde målskyttet med sitt sjunde mål på 14 spelade matcher. Har även åtta assist på kontot och snittar alltså strax över en poäng per match. Var hade AIK varit utan honom?

Gnaget ligger i mitten av samtliga lag när det gäller antalet gjorda mål. Några av spelarna har haft bra perioder här och där men Scott Pooley tuggar på och bidrar på något sätt till mål och assist i varje match. Det gillar man ju. Här kastade han sig dessutom fram på en retur. Gillas också. Tyvärr var det sedan stopp på stora glädjeämnen i matchen för AIK.

SKÄRSKADAN!
Det sista AIK behövde var en skada på ännu en tongivande spelare. Så blir Oskar Magnusson, som varit ett av få ljus i mörkret skadad. En märklig skada också.

Enligt TV4 play skar en skridskoskena över plösen, precis vid vristen och gick på något oväntat sätt igenom skridskon. Vet inte när jag hörde någon råka ut för något liknande.

TV4 plays expert Fredrik Söderström berättade i sändningen att han varit ut till Oskar i omklädningsrummet och att AIK-forwarden var "okej efter omständigheterna", och ”mest chockad över att det ens kunde hända”.

Gnaget får hoppas att det inte var mer än ytliga skador, då det ändå tydligen blev blodvite.

SKADA 2.
Även Tom Hedberg klev av med skada. Kom tillbaka och testade men fick sedan gå ut i gen. AIKs redan decimerade backuppsättning behövde verkligen inte detta.

 

”GUBBARNA GILLAR JU ISTID”
Kvällens optimist – så som han såklart ska vara – Daniel Muzito Bagenda konstaterade i TV4 Plays andra pausintervju att fler skador ger mer istid. Men det var ingen i AIK som förmådde kliva fram och dra nytta av den ökade istiden i denna match i alla fall.

VÄGVALET:

Vad vill AIK? Ja det undrar man ju.
Är det okej att halka runt i mitten av tabellen och försöka ta sig till slutspelet?
Eller vill man vara ett topplag? Då är det dags att visa sig.

Vad vill AIK?
Svårt att säga. Från sportchefen och klubben hörs inte mycket.
Tränaren Markus Åkerblom säger ”rätt saker”, är frustrerad efter matcherna men lyckas uppenbarligen inte få laget att dra åt samma håll i en hel match just nu.

Det osar frustration både här och där.
AIK gör trots 1-6 förlusten två okej perioder (första och andra) men har varken orken, skillsen eller självförtroendet att rubba SSK.

Visst, SSK är ett av topplagen men har inte AIK deklarerat att man ska vara där uppe också?
Fansen hoppas givetvis på det i alla fall.

Men hur ser ekonomin ut? Hur ser lagledningens strategi ut? Vad vill man och hur ser vägen framåt (man får ju hoppas på framåt i stället för bakåt) ut?
Just nu är AIK ett okej mittenlag och det trots att man hade en fin period med sex segrar på sju matcher i oktober.

I november har det varit ömsom vin, ömsom vatten. Hedersamma förluster. En och annan bortkastad match på grund av inställning som inte varit helt hundra.
Det glimtar till ibland, sedan ballar det ur. Eller för att citera tränaren Markus Åkerlund som sa så här i TV4 play: "Vi är en bit på väg men inte där vi vill vara”.

Han konstaterade även att: ”Vi blandar och ger något oerhört. Men när det faller ihop så faller det ihop riktigt jävligt om jag får säga så. Som det ser ut sista tio ska det inte göra heller, så det är en stor besvikelse.”
Det kan nog alla AIK-fans hålla med om också.