DIF var glödheta i åttondelsfinalens första match. I den andra började det hacka lite även om det fortfarande fanns krafter kvar. I den tredje? Då var det tomt i tanken. Viljan fanns där men det räckte inte:
– Tråkigt att det kommer i den här matchen men vi är out of
gas. Vi ligger steget efter i skridskoåkningen från start, får slita i varje
byte och det blir jobbigt, säger Djurgårdstränaren Robert Kimby till TV4 Play
efter 1–3 i match tre och totalt 1–2 i matcher.
Och fortsätter:
– Vi hade gått hårt på gubbar länge och vi orkade inte i dag.
Tråkigt att det tar slut i dag.
Att spelare är slitna kan man ju förstå men det gäller ju
det andra laget också. Huvudet då? Det mentala? Ja någonstans tar det ju bara
stopp.
Kimby tog det här med att bensinen är slut vidare, i
intervjun med TV4 Play:
– Det är klart att det finns andra delar i spelet och i
beslutsfattandet också och såna saker men även dom sakerna brukar bli sämre när
man är tom och i dag var vi det, sedan är inte det säkert att vi hade varit det
(utan besin) i en match på måndag. Det där kan gå upp och ner men idag har vi inte
den power som krävs.
Robert Kimby sa också så här i Djurgårdens egen intervju:
– På det stora hela så hade vi behövt vara lite mer noggranna,
lite mer cyniska. När det avgörs i dag så har Malmö mycket mer power, det blir
det avgörande liksom.
Och så var det ju. Malmö spelade med en helt annan pondus,
en annan desperation kombinerat med (hur märkligt det än låter) lugn. De tog
ledningen genom ett snöpligt mål där Laleggia skulle rensa men slog av klubban och bjöd William von Barnekov på pucken. Malmö malde på, hade flytet och det var liksom ingen tvekan om vilket lag
som var redo för semifinal och vilket som inte var det. Efter 2–0 (av Axel
Sundberg) var matchen över fast det var knappt åtta minuter kvar av tredje
perioden att spela.
Det blev så tydligt att DIF inte hade några äss kvar i
varken rockärmen, längst in i hjärtat eller ens mental ork att hänga med i
skridskoåkningen. Den enda som fick in pucken var Ludvig Rensfedt, som reducerade till 1-3 med elva sekunder kvar av ordinarie tid.
Men mitt i bedrövelsen kanske det är läge för
Djurgårdsfansen att ta ett steg tillbaka och klura på säsongen som en helhet.
Den fina starten där DIF byggde upp ett rejält poängkonto som man sedan kunde
falla tillbaka på när förlusterna började rada upp sig och drömmarna om
slutspel började bytas ut mot oro för … kval.
Det har funnits en del att lära konstaterar Robert Kimby i
TV4 Play:
– Det är en tajt liga. Alla som kommer från Hockeyallsvenskan
upplever hur lite tid du har och hur enormt bra alla är i press-spelet. Du
måste vara snudd på prickfri i alla småsakerna och där tycker jag att vi har
tagit ett stort kliv under säsongen men den stora grejen, att det är mycket skickligare
spelare och så det visste man ju… vilket grind det är, vilket grind, i 52
omgångar.
Och som det har kämpats från spelarnas sida, trots en ganska
tunn trupp som dessutom prövats hårt av både skador och JVM.
– Det är klart att vi tycker att vi har gjort det bra. Grabbarna
i laget har lagt ner ett hårt arbetat hela tiden med varandra för att ta de här
små procenten som krävs för att bli stabilare och stabilare, man jobbar
tillsammans, utvecklas både som individer och grupp, säger Robert Kimby till
TV4 Play och fortsätter:
– Vi har gjort ett bra jobb men när man ändå står här och
åker ut så spelar det ingen roll, då är det ändå för lite. Varje dag har vi
gjort någonting för att bli lite bättre, vi har utvecklats men vi har mer i oss
som individer oh som klubb och där är ju tanken att ta steget nästa år.
Robert Kimby sa en sak i intervjun på DIF:s hemsida som jag
gillade också. Rätt inställning typ. Det han sa var:
– Vi har gjort en bra första säsong men vi har saker kvar att lära, steg kvar att ta. Vi är inte nöjda här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar