(DIF tackar publiken, en första gång.. blev en till sedan. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Draget
på det fullsatte Hovet var mäktigt och konstant. Det kan man inte klaga på.
Djurgårdens
tredjeperiod var också bra, med tung DIF press och en intensitet som man hade
kunnat önska sig även i period ett och två… enda smolken i DIF-bägaren var att
Djurgården borde ha gjort fler mål än ett när man nu vann skotten i perioden
med 15-8.
I
period ett och två var det i ärlighetens namn inget höjdarspel. Det var för
hafsigt och för många tappade puckar för godkänt betyg och så endast ett mål –
Örebroforwarden Martin Johanssons riktigt vackra 0-1 mål.
Att det gick så trögt framåt – för båda lagen –
beror väl delvis på att båda har ett tajt försvar.
Örebro
spelar med en kompakt defensiv och har snabba forwards som sticker på
kontringar.
Det
är svårt att ens få in pucken på mål och väl där står Julius Hudacek och
levererar allt som oftast.
Som
tur var för DIF, så var Micke Tellqvist snäppet bättre. Johanssons
mål var inte så mycket att göra åt. Tellan
hade lite tur också, som när en puck studsade på axeln, upp i ribbkrysset och
ner framför mållinjen innan någon lyckades skyffla bort den.
(Viksten är en av SHL:s bästa straffskyttar, men det hjälpte inte mot Tellqvist. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Men
bra målvakter har tur och ”Tellan” är helt klart en av DIF:s allra viktigaste
pjäser. Han
tog 22 skott och var nästan omutlig under straffläggningen också.
Det
talas ofta om lotteri när det gäller straffar men då underskattar man
skickligheten hos spelare som Micke Tellqvist.
Visst,
DIF har förlorat två straffläggningar den här säsongen mot Örebro – men Mantas
Armalis stod vid den ena och Micke Tellqvist stod vid den andra.
Den
förlusten, femte december borta är för övrigt Tellqvist enda strafftorsk den
här säsongen.
(Micke Tellqvist. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Djurgårdsmålvakten
är bäst i SHL när det gäller just straffläggningar.
Han
har fått 22 straffar i avgörande straffläggningar lagda mot sig den här
säsongen och tagit 20 av dessa 22 straffar. Bäst i SHL.
Det
är bara just Julius Hudacek och Linköpings David Rautio som är i närheten med
19 räddade av 23 lagda (i avgörande straffläggningar)
(Micke Samuelsson vs Julius Hudacek. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Inte
så konstigt kanske att det gick till sjätte straffrundan och totalt sex
straffar vardera innan Micke Samuelsson avgjorde med sin andra fullträff av tre
i straffläggningen.
De
två som gick in snirklade han till lite till vänster.
Vid
den som inte gick in snirklade han sig fram till höger.
En
tillfällighet menade han själv efteråt. Ja kanske det men en tillfällighet som
gav en minst sagt välbehövlig poäng i så fall.
(Fullsatt. FOTO JOHAN SAHLÉN)
När
det gäller just straffar är Micke Samuelsson och Marcus Sörensen the go to guys
även om Sörensen själv var frustrerad över två missade straffar.
Båda
har lagt nio straffar och satt fyra vardera av dessa (precis som Örebros Daniel
Viksten för övrigt, även om det endast var Derek Ryan som nätade på Tellan i
den här matchen)
Övriga
straffskyttar i DIF som nätat? Mattias
Guter och Micke Ahlén med en satt straff vardera.
Sedan har även Markus Ljungh (1), Alexander Fällström (2), Nicklas Heinerö (2) och Jocke Eriksson (3) lagt straffar men de har inte gått in.
(Inte lätt att ta sig in på det här målet... Falk får en hjälpande knuff bort. FOTO JOHAN SAHLÉN)
DIF-
ÖREBRO 2-1 e str (0-0, 0-1, 1-0, 0-0,
1-0)
Matchen:
MMM
Målvakterna:
Micke Tellqvist, DIF 95,65 % och Julius Hudacek, Örebro 96,87 %
Publik: 8 094 (fullsatt)
Domare: Fredrik Altberg och Fredrik Carlman
BÄST I DIF
MMM Mikael
Tellqvist, mv
MM Marcus
Sörensen, f
M
Micke Samuelsson, f
BÄST I ÖREBRO: Julius
Hudacek, mv och Martin Johansson, f
(1-1. FOTO JOHAN SAHLÉN)
MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
-
ANDRA PERIODEN
0-1
(16.49) Martin Johansson (Derek Ryan,
Daniel Viksten)
TREDJE PERIODEN
1-1
(18.26) Marcus Sörensen (Jocke Eriksson, Micke Samuelsson) Spel fem mot tre
FÖRLÄNGNING
-
STRAFFAR
2-1
Micke Samuelsson, GWG i straffrunda nummer 6.
(Hudacek är för jäkla bra.. FOTO JOHAN SAHLÉN)
SKOTTEN I MATCHEN: 33-23
(4-7, 8-9, 18-5, 2-2, 1-0)
UTROPSTECKNET!
Marcus Sörensen! Igen. Han
far fram som en virvelvind på isen men häftigast just nu är ju drivet, viljan.
Han bara ska in där det gör som ondast. Att motståndarna vill tapetsera honom
med blåmärken är bara positivt – tycker ”Sören” som taggar till ju tuffare det
blir där i slottet. Snacka om passion för hockey.
FRÅGETECKNET?
Endast tre stycken trepoängare
totalt (Modo borta 13/11, Växjö hemma 27/11, Brynäs hemma
28/12) under november, december och nu början av januari. Frågan är hur långt
det räcker för Djurgården som just nu är sjua, tre pinnar från en
slutspelsplats. Vilket ju lovar gott. Samtidigt har åttan Färjestad samma antal
poäng (49) men fem måls sämre målskillnad (-13), nian Luleå är två pinnar bakom
DIF.
Sedan
kommer Leksand 42p, Brynäs 40p, och Modo 36 p. Rent spontant känns det ändå som
att DIF kommer kunna gneta in poäng för att slåss där runt strecket om
direktplatserna men då måste fler än Marcus Sörensen göra mål. Det är för
sårbart när bara en spelare har fart på produktionen.
( FOTO JOHAN SAHLÉN)
Citatet:
”Det
är lite mentalt spel mellan målvakten och utespelarna när man gör fler än en
straff”
(Micke
Samuelsson satte två av sina tre lagda straffar och avgjorde matchen på
Djurgårdens sjätte straff)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar