SSK-förlust trots stark upphämtning

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Alltså SSK.. vad ska man säga. Egentligen? Det är en kluven bild som laget bygger upp runt sitt eget spel.

Att ligga under med 0-3 nästan halvvägs in i matchen. Inte godkänt. Att gå ikapp till 3-3, mot ett topplag, borta. Starkt som fan.

Men. SSK förlorar ändå med 3-5 efter slappt agerande vid KHK:s fjärde mål och mål i tom kasse med plockad målvakt vid hemmalagets femte fullträff.

Det sista är ju inget att snacka om, sånt händer allt som oftast. Men varför kan inte SSK hålla i? Bita sig fast? Få ett lyft av sin starka forcering och utjämning till 3-3?

Varför kan man inte bygga vidare på det? Hur kommer det sig att man så ofta hittar en väg att förlora och så sällan (numera) en väg att vinna. Det kan knappast vara slumpen som ligger bakom alla förluster.

Lördagstorsken borta  i Karlskrona var SSK:s fjärde raka och totalt den sjätte på de tio senaste matcherna.

Södertälje har tio stycken treor, elva kryss vid full tid och arton (!) trepoängsförluster på de 39 matcher man har spelat.

Av dem som gick till övertid/straffar har SSK vunnit tre och förlorat två  sudden, unnit fem och förlorat en på straffar. SSK har alltså förlorat 21 av 39 matcher. Mer än hälften. Det är ingen slump. Omöjligt så. Det ligger ett systemfel och lurar någonstans.

En mental tränare är en lösning som har förts fram. Janne Karlsson verkar båe kunna tänka sig och ändå inte kunna tänka sig plocka in en sån när Länstidningen ställer frågan om det ska in en sån hjälp till laget.

Jag tror i och för sig att SSK-tränaren har rätt i att det är lite för sent nu. Eller så här, det är aldrig försent (tycker jag) att ta tag i en mental spärr och försöka lösa upp knuten. Men jag tror det är försent men så här lite kvar.

Mentalt jobb rör ju dessutom, i krislägen, till det lite  skallen. Det tar energi och kraft att få självförtroendet tillbaka och för hockeyspelare är det ofta enklare att spela sig till det självförtroendet. Vinster ger självförtroende som ger vinster liksom.

Problemet är ju bara att ska det hålla så krävs en i grunden bra självkänsla och det är ju en helt annan påse. Plus att laget lyfter varandra. Känns inte så nu.

Titta tex på spelarna som har lämnat.

Jesper Thörnberg och Alexander Larsson ansågs tex inte bra nog. Men Thörnberg har gjort2+3 =5 poäng samt är plus en på sina 8 matcher i bottenlaget Löven, jämfört med noll pinnar och minus sju på 22 matcher i Södertälje.  Alexander Larsson har å sin sida gjort två mål och sex assist, totalt åtta poäng  och är plus två på nio matcher för nya klubben. I SSK blev det 2+8=10 och minus sju på 22 matcher.

Kan vara en slump – javisst, men jag tror det beror på hur man trivs, hur omgivningen ser en och lyfter en och vilka möjligheter man får att göra sig själv rättvisa.

Men gjort är gjort. Vad finns kvar att göra?

Den rekordjämna tabellen gör att SSK – hur sjukt det än kan låta efter alla förluster – bara är fyra poäng ifrån toppåtta och en plats bland gänget som kan spela sig upp till SHL.

Men för varje match minskar nu utrymmet att kunna göra något mot dem andra lagen. De så kallade sexpoängsmatcherna är vitala. Så vad har SSK kvar:

Bottenångestmöte mot AIK på onsdag som följs av Västerås borta, Malmö hemma, Vita Hästen borta, Björklöven borta, Asplöven hemma, Almtuna borta, Oskarshamn hemma, Timrå borta, Rögle hemma, BIK Karlskoga borta, Mora borta och Karlskrona hemma.

 Om jag ska tippa? Nej det går inte. Eller den logiska känslan säger att det kommer vara kört om fyra omgångar, efter AIK och tre topplag. Eller har SSK nu nått den botten där det endast finns en väg upp?