Matchkrönika: "Han var sig själv helt enkelt. Enormt uppfriskande!"

(Dick Axelsson fotad i vintras. Foto hockeymedmariehallman.se)

 Ding, dinge, dinge, lingeling, här glider Kingen in… ja visst kretsade det mesta kring Dick Axelsson som nu har gjort säsongsdebut både på Djurgårdens träningar och försäsongsmatcher.

Det blev inget mål men det blev en räkmacka med extra majonäs, eller ja en öppnande passning som bara Dick Axelsson och Fredrik Bremberg (när det begav sig) kan bjuda på, i den här matchen var det Niclas Bergfors som serverades, tog emot och drog igång målskyttet. Och blev förste forward att göra mål den här säsongen för Djurgården.

För DIF kom ju till matchen med det minst sagt tunna 1-0-1-facit i målgörande från de tre första matcherna. Backarna Tobias Björnfot och Simon Johansson stod för målet i match ett respektive match tre och i den andra blev man nollade.

Men det är glömt nu. Jag vet inte om det var Dick Axelsson eller möjligen det faktum att DIF fått tillbaka några spelare som gjorde att spelet lyfte. Men Djurgårdstränaren Robert Ohlsson har snackat stort och stolt om att visa vilken identitet som DIF står för – det har få levt upp till i match ett, två och tre men nu så. Dick inte bara serverade torsdagsgodis, han bjöd på några oneliners, en självklart kaxighet, fysiskt spel, ett par svettiga handskar i Brynäsansikten, var lite retsticka, speldirigent samtidigt som han pratade med domarna alldeles för mycket och lyckades med det ovanliga att dra på DIF en straff samtidigt som han själv åkte ut för slashing. Ovanligt på så vis att oftast är det ju det ena eller andra, sällan båda samtidigt. Han var sig själv helt enkelt. Enormt uppfriskande!

Att sedan kedjan med Dick Axelsson, Niclas Bergfors och Sebastian Strandberg stod för samtliga tre målen (det sista i tom kasse) var liksom bara en självklarhet en kväll som denna.

XXX

Annars då? Mantas Armalis var först ytterst nära att bjuda på en rejäl målvaktstavla när han dribblade bort sig själv, sedan stängde han igen, räddade Brynäsforwarden Greg Scotts straff samt höll även ollan i matchen. Stabilt!

Och apropå profiler. Linus Andersson, målskytt värvad från Vita Hästen klippte till med ett slagskott modell hästspark. Jäklar vilket skott och sedan kommentaren i paus där han utan tvekan slog fast att han var offensiv, var här för att göra mål och att ja det är så här det kommer se ut framöver. Typ. Han sa inte exakt så men andemeningen var densamma.

En sak hade jag dock kunnat vara utan. William Eklunds tackling bakifrån på Josef Ingman. Inget bra. Matchstraff dessutom för Eklund junior. Inget bra på något sätt alls även om Brynäsbacken till slut reste sig och spelade vidare. Kändes bara onödigt och otajmat.

Citatet:

”Jag vet inte vad som hände när det blev både utvisning och straff. Domaren måste ha fått blackout. Jag blev bara skottfintad och var inte inblandad i någonting eller ens i närheten av någonting. Han måste ha sett Mållgan”.

Dick Axelsson analyserar i Sportbladet, den minst sagt ovanliga dubbelbestraffning som han drog på sig.