Djurgården tvingade fram en sjätte semifinal

 (Linus Hultström hoppar högt i Globen efter kvitteringen som i sin tur gav hopp åt hemmalaget. FOTO JOHAN SAHLÉN)

Skellefteå hade farten, Djurgården hade tyngden. Det gav DIF en seger och en sjätte semifinal och därmed en chans att tvinga till sig en sjunde avgörande.

Är ju intressant att kolla in siffrorna för tacklingarna, det blev totalt 19-8 i tacklingar till Djurgårdens favör. 5-3 i första perioden, 4-1 i sista och när det gällde som mest tryckte Stockholmslaget på med 10-4 i tacklingar.

Peppe Lundh tände hoppet, sedan rasade allt

(Patrik Peppe Lundh gjorde Djurgårdens enda mål i1-6 förlusten i semifinal två. FOTO JOHAN SAHLÉN/ARKIV)

Det var sex minuter och 24 sekunder kvar när Patrik Peppe Lundh reducerade till 2-1 i numerärt underläge. Men den Djurgårdsglädjen blev kort.

Oscar Möller reducerade i power play bara en minut och 29 sekunder efter den reduceringen.

Ett mål som blev inledningen på fem snabba smällar och som gjorde att Skellefteå gasade ifrån till slutresultatet 6-1 på tre minuter och sexton sekunder.

"Vi hade revanschlusten i oss rejält i dag"

Märkligt hur det kan svänga så otroligt mycket från match till match i hockey egentligen. Lika bra som DIF var i torsdags, lika bleka kom man ut nu. För Brynäs gällde det omvända. Överkörda i torsdags, gasen i botten och mosar DIF två dagar senare...

Jag skrev matchen för TT. Hittar inte kortversionen på nätet nu så den lägger jag här nere, men vill ni läsa den längre texten där Linus Johansson, DIF och Jacob Blomqvist, Brynäs är intervjuade så finns det länkar, även det lite längre ner här:

Full fart framåt och nästan helt tätt bakåt

(Marcus Davidsson fick upp farten i JVM och som han ångar på. FOTO JOHAN SAHLÉN)

Vilket självförtroende! Och vilken kross Djurgården stod för på Hovet med 7 896åskådare. Det blev inte fullt hus fyra matcher i rad men nästan. Och – ingen nervkollaps som vid det första fulla huset, Järnkaminernas dag. Nu njöt och bars spelarna fram av ljudvågen. De kanske börjar vänja sig? Det är bara fortsätta komma. Spelarna bryr sig, det lovar jag.

Men roligast att se var två målsskytten Peppe Lundh och de tre bröderna. Ja Jonathan och Marcus Davidsson och han den extra, Axel Jonsson Fjällby.

”Sjukt besvikna”

(Patrik Lundh fotad efter en annan match som DIF vann. Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Det osade frustration ut ur Djurgårdens omklädningsrum efter 1-4-förlusten. Att förlora är alltid tungt, en sån här dag extra öken. En del spelare var till och med så irriterade att de helst satt kvar där inne efteråt.

Jag pratade lite med Patrik Peppe Lundh, Djurgårdens ende målskytt i matchen. Han kvitterade till 1-1 i första perioden. Marcus Högström såg honom komma, tog ett hårt skott som Lundh satte ner bladet på. Baaam. Kanske borde det varit fler lite såna raka anfall på mål.

"Jäkligt bra"

(Joacim Eriksson. FOTO JOHAN SAHLÉN/ARKIV)

Det var verkligen inte årets match. Det var… ett rejält sömnpiller i första sedan drog Djurgården gudskelov upp tempot och förbi Karlskronas köttmur i mittzonen.

Eller som Djurgårdsmålvakten Joacim Eriksson sa till DIF:s hemsida efter att han hållit sin och Djurgårdens andra nolla för säsongen.

”Vi är kaxigare och vågar lite mer”

Foto: www.hockeymedmariehallman.se

”Drömkedjan” i all ära men backduon bakom, Marcus Högström och Jesper Pettersson, bör lyftas också. De ger verkligen Engqvist, Bourque och Lundh bra förutsättningar att göra sitt jobb på bästa sätt.

Högström spelade 26 minuter och 53 sekunder. Nästan halva matchen! Och givetvis med sedvanligt driv och jävlar anamma. Eller som han säger själv: "Jag försökte gå på procent hela kvällen".