Peppe Lundh tände hoppet, sedan rasade allt

(Patrik Peppe Lundh gjorde Djurgårdens enda mål i1-6 förlusten i semifinal två. FOTO JOHAN SAHLÉN/ARKIV)

Det var sex minuter och 24 sekunder kvar när Patrik Peppe Lundh reducerade till 2-1 i numerärt underläge. Men den Djurgårdsglädjen blev kort.

Oscar Möller reducerade i power play bara en minut och 29 sekunder efter den reduceringen.

Ett mål som blev inledningen på fem snabba smällar och som gjorde att Skellefteå gasade ifrån till slutresultatet 6-1 på tre minuter och sexton sekunder.

Nu spelar ju målskillnad ingen roll i slutspelet så det är väl lite orsak till att siffrorna rasade i väg som de gjorde men samtidigt så vill man ju ha en bra känsla med sig in i nästa match och de här tennissiffrorna är väl ingen höjdare att ha i minnet för DIF.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att följa den här matchen så jag kommer inte kommentera DIF:s spel i sig. Kan däremot konstatera att Djurgårdstränaren Robert Ohlson sa en mening i C-more som jag även hörde efter första semifinalförlusten på Hovet och det är att DIF inte följde sin spelidé och att man inte var så aggressiva i spelet som man hade tänkt sig.

Av rapporteringen att döma så lyckades Skellefteå – precis som i slutet av matchen på Hovet – dra ner tempot på Djurgårdens spel och utan den farten är DIF ett klart lättare byte. Utan farten och aggressiviteten sjunker självförtroendet ihop som en punkterad pannkaka.

Allt detta hänger ju ihop såklart och ska det inte bli en kort semifinal måste Djurgården nu trycka plattan i mattan och sedan se till att behålla farten så att Skellefteå inte hinner slänga in små fartgupp och grus i maskineriet.

Adam Reideborn stod de två första matcherna, blir intressant att se om DIFs tränarteam kör vidare eller testar förändring med byte till Joacim Eriksson. Skellefteås målvakt Joni Ortio var bra redan under grundserien och verkar än mer vässade nu. Har på de tv första semifinalmatcherna endast släppt in fyra av Djurgårdens 65 noterade skott på mål.

Skellefteå leder nu semifinalen med 2-0 i matcher. Nästa match i semifinalserienspelas på Hovet på lördag med matchstart 15.15.

I den andra semifinalen har Växjö en 2-0-ledning i matcher efter att ha vunnit hemma med 3-2 i match ett och 3-0 i match två.

En intressant notering när det gäller målvakterna i semifinalen är ju att Växjös målvakt Viktor Fasth, som hade grundseriens tredje bästa räddningsprocent på 91,78 procent håller i sin form men utmärker sig lite extra med att som ende målvakt ha hållit nollan i såväl grundserien (sex stycken), kvartsfinalserien (två stycken) och semifinalserien (en noll), vilket ger totalt nio nollor så här långt totalt. Imponerande.

Skellefteås målvakt Joni Ortio hade å sin sida elfte bästa räddningsprocenten i grundserien, 91.14. Han tog två nollor i grundserien och sin tredje nolla för säsongen mot Färjestad i kvartsfinalserien. Och har under säsongen växt mer och mer och känns ju som den som vunnit målvaktsmatchen så här långt i duellen mot Adam Reideborn i Djurgården som hade grundseriens allra bästa räddningsprocent (93,70).

Intressant det där och även ett bevis på att man inte alltid ska stirra sig blind på statistik. Örebros målvakt Eero Kilpeläinen höll sex nollor i grundserien men hans lag slutade tolva och hade spelat färdigt efter grundserien så även de sex nollorna säkert var sköna för honom så var det ändå inte så mycket värt i slutänden. Ja, jo man slapp kvala men ni förstår vad jag menar. 

Statistik är inte allt.

I ett slutspel är känslan viktigare än statistiken och just nu verkar såväl Fasth i Växjö som Ortio i Skellefteå sitta inne med allra goaste badbollskänslan. 

Men det är först till fyra som gäller. Än finns tid att punktera såväl badbollar som motståndarnas självförtroende. Eller som DIF-fansen brukar sjunga, full fart framåt,  håll tätt bakåt!