(Förlust på isen men satan i gatan vilket tryck på läktarna .FOTO JOHAN SAHLÉN)
Farten
dödar heter det men i Djurgårdens fall är det ju tvärtom. Det är farten som ger
självförtroendet som ger farten som… ja ni hajjar. Det är farten som drar i gång
den där positiva spiralen.
Men
när DIF inte orkar hålla plattan i mattan så tappar man initiativet och matchen
– precis som i den här första semifinalmatchen där Jimmie Ericsson tvärnitade
matchen efter 10 minuter och 12 sekunder av den första förlängningsperioden.
Djurgården
bjöd på gåshudshockey de första 30 minuterna. Passningsspelet satt. Farten var
hög. Självförtroendet var där och Skellefteå kippade mer och mer efter luft,
inte minst då Djurgårdsklacken sög i sig allt syre för att öka volymen till en
nivå där man dånsjöng så det vibrerade i väggarna.
För
satan i gatan vilket tryck det var. Det gjorde ont i trumhinnorna men det var
det värt.
Att
Markus Ljung gjorde sitt tredje slutspelsmål när han skickligt tog emot och
direktstyrde in Peppe Lundhs stenhårda och precisa passning – en ”Linkanpass”
sa Ljungh i pausen – eldade på både farten och trycket.
Passningen
var fin men att orka ta emot och styra… ni som såg skottet förstår. Vilken
kraft!
När
sedan brorsorna – Davidssons x2 och Axel Jonsson Fjällby kom in och körde” svärmen”
på Joni Ortio – var det full orkanstyrka på läktarna. De 43 sekunder som trion
bjöd på före Jonathan Davidssons 2-0 mål var ett hockeygodis de luxe.
(Glädje efter 2-0. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Det
bara skulle bli mål och mål blev det men den snurr som juniorkedjan skapade där
måste ha känts lika jäkla jobbigt att ha runt sig för Skellefteåkeepern Joni
Orio och hans försvar som en ettrigt knottmoln på sommaren.
Men.
Då det är farten som till stor del är grunden i Djurgårdens spelbygge så krävs
full gas nästan hela tiden. Det är ett spel som få pallar. Och som gör DIF
sårbart. Att ha full fart framåt med plattan i mattan en hel match är nästan
omöjligt. Dippar kommer och dippar kom men måste göras så korta som möjligt.
Nu
blev Jimmie Ericsson, han som rehabade ett knä till efter nyår och som inte på
något sätt kändes given ens i Skellefteå längre – vilket var en märkligt
känsla, han känns synonym med klubben - som blev både broms och stoppkloss för
Djurgården.
Han
har kanske inte farten längre (och har väl i ärlighetens namn aldrig varit lika
snabb som Djurgårdens juniorfartfantomer) men han har rutinen, den här rinkräven
Ericsson. Plus ett pannben modell… ja jag vet inte vad man ska jämföra med. Fort
Knox kanske? Eller som 38-åringen själv sa till Hockeysverige.se:
”Jag
kämpade inte med knäet så pass länge bara för att jag ville spela hockey igen.
Jag vill vinna!”
Det
vill väl alla tänker ni? Och så är det ju. Men den glöden Jimmie Ericsson har är
imponerande och värd att applådera.
När
han faktiskt åkte emellan och ifrån Djurgårdens backar och kom helt fri halvvägs in i första
förlängningsperioden valde han svårast möjliga mål att avgöra med. Eller valde.
På den tusendels sekund som en hockeyspelare har i det läget blev det en replika på Peter Forsbergs Lillehammerstraff eller en Kenta Nilsson fint om ni så vill.
Så
här säger han till Hockeysverige:
”Jag
får över deras keeper på min forehand och har egentligen inga andra alternativ
än att gå backhand. Sedan behöver det inte var en enhandsbackhand kanske men när
man är gammal och har lite svårt att svänga så fick skridskorna åka åt ena
hållet. Det bara kom. Jag kan inte säga att jag har de där (tidigare exemplen)
uppradade direkt. Det var mer tillfället som gavs att göra det, jag funderade
inte innan.”
Magkänslan
fick styra där helt enkelt. Eller rutinen. Men framför allt pannbenet och
viljan samtidigt som DIF plötsligt stod still, en dödssynd i det spel som man
har bestämt sig för att satsa på.
Niklas
Wikegård beskrev det bra i Cmore:
”När man väl hamnar som
backarna i Djurgården gör här, stillstående i stort sett och Jimmie Ericsson 95 kilo kommer i full fart, då
blir det problem”
Så vad ska Djurgården göra då för att
stjäla tillbaka en match på torsdag uppe i Skellefteå?
Man ska göra som i slutet av tredje
perioden där man lyckades varva upp och öka farten igen.
Man ska våga gasa. Eller som Linus
Hultström sa i Cmore inför förlängningen efter att han gjort 3-3 med mindre än
två minuter kvar:
”Vi
slutar spela efter halva matchen. Jag tycker att vi börjar skvätta puckar och
får inte ner pucken djupt på dem, då tar dem över matchen så in och andas lite
nu och tillbaka till vår spelplan”
För
visst var det full fart framåt igen för Djurgården i förlängningen där båda lagen
spelade med en alldeles underbar desperation. Det var full gas, chanser åt båda
hållen och kunde lika gärna ha blivit en hemmaseger. Lite mer tryck på gasen även
i dipparna så kan farten i DIF vinna i längden över tyngden i Skellefteå.
(Linus Hultström tog matchen till förlängning. FOTO JOHAN SAHLÉN)
SEMIFINAL ETT, DIF - SKELLEFTEÅ 3-4 e
förl (2-0, 0-1, 1-2, 0-1)
Skellefteå
leder semifinalserien med 1-0 i matcher.
MATCHEN: MMMMM Vilket drag på både isen och läktaren,
tack!!
MÅLVAKTERNA:
Adam Reideborn, DIF 85,19 % och Joni Ortio, Skellefteå 90,32 %
PUBLIK: 8 102
= fullsatt och jo det stämmer, var några stolar runt rinkside också.
DOMARE: Mikael
Sjöqvist och Mikael Nord.
BÄST I DIF
MMM Marcus
Högström, b
MM Markus Ljung, f, Peppe
Lundh, f och Gustav Possler, f
M Jonathan
Davidsson, f, Marcus Davidsson, f, Axel Jonsson Fjällby, f.
BÄST I SKELLEFTEÅ: Joni Ortio, mv, Tim Söderlund, f, Jimmie
Eriksson, f och Oscar Möller, f.
(Markus Ljungh gjorde sitt tredje slutspelsmål...FOTO JOHAN SAHLÉN)
(... och tackade Peppe Lundh för Linkanpassen..FOTO JOHAN SAHLÉN)
MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
1-0
(08.28) Markus Ljungh (Patrik Peppe Lundh, Gustav Possler).
2-0
(17.10) Jonathan Davidsson (Marcus Davidsson , Axel Jonsson Fjällby)
ANDRA PERIODEN
2-1
(09.26) Jimmie Ericsson (utan assist)
TREDJE PERIODEN
2-2
(03.46) Pär Lindholm (Oscar Möller, Mark Katic)
2-3
(13.46) Oscar Möller (Pär Lindholm, Jonathan Pudas) Spel 5 mot 4
3-3
(18.14) Linus Hultström (Gustav Possler, Marcus Högström)
FÖRLÄNGNING – FJÄRDE PERIODEN
4-3 (10.12) Jimmie Ericsson (Adam Pettersson, Bud
Holloway)
SKOTTEN I MATCHEN: 31-27 (10-5, 10-10, 8-9,
3-3)
Citatet:
”Det
är klart att jag gillar den här arenan”
(Skellefteås
segerskytt Jimmie Ericsson till Cmore. Han avgjorde första semifinalen mot AIK
2012 och nu första semifinalen mot Djurgården.)
Följ gärna Johan Sahlen på Twitter för fler fina hockey och fotbollsbilder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar