LG Games + wesslau

Jag är på LG Games och tanken var köra en matchrapport live men det blir inte så av lite olika anledningar.

Jag är på plats dock så jag kommer lämna lite snack efteråt med någon från Tre Kronor.

******

När det gäller Wesslau så gör uppgifter i Nordamerikansk media gällande att han är klar för Columbus. Jag har lyssnat runt lite och det stämmer att Columbus har inlett snack med honom. Hur långt det har gått, om allt är klart har jag dock inte fått bekräftat - än. Ska försöka kolla läget där samtidigt som matchen.

Richard Gynge: " Kul att de ville ha kvar mig "

(Gynge stannar i två år till. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Det tog ett tag, men i går (onsdag) förlängde Richard Gynge sitt kontrakt med AIK i två år till.

Gynge, som kom tvåa i den allsvenska skytteligan är på golfsemester i Spanien där han i går slog sin pappa Micke med fyra slag. Men vi hördes av i morse och då sa Richard så här om varför det kändes bra att stanna i AIK:

– Det är ett bra lag med sköna killar och så där. Det ska bli jättekul att vara med på den här resa och försöka etablera AIK i elitserien.

Det kan bli tufft. Att etablera AIK i elitserien alltså?

– Ja, det är tufft och det kommer att bli svårt men jag tror absolut att vi kan klara av det för vi har en bra stomme att bygga på, med många unga svenska killar med mycket hjärta.

Vad blir tuffaste utmaningen för er tror du?

– Att komma in i spelet. Det blir lite annorlunda jämfört med allsvenskan, det är ju bara bra matcher. Det finns inga sämre lag i elitserien utan alla är riktigt bra så det gäller framför allt att vara redo varje kväll.

Det tog ett tag innan du skrev på föresten, varför?

– Äh, det var inget särskilt att fundera på. AIK var förstaalternativet för mig hela tiden men varför det tog lite tid, det vet jag inte, det gjorde det bara.

Din agent Tommy Öström sa tidigare att det fanns intresse från andra elitserieklubbar också?

– Mmm men det är inget jag vill gå in på. Det var ett par klubbar som var intresserade men för mig var AIK förstaalternativet hela tiden. Det kändes kul att de ville ha kvar mig, ha, ha.

Jag vet ju att du gillar att jobba samtidigt som du spelar, kan du fortsätta med det nu?

– Jag vet inte! Vi får se om tiderna passar, jag vill helst fortsätta men det beror på hur vi tränar och så om det går.

Okej, du till sist… det är en hel del killar som var med och spelade upp er som inte får vara kvar nu?

– Jo, så är det och det är klart att man alltid saknar gamla kompisar som man har spelat med men samtidigt så är det en del av branschen, det är något man måste lära sig leva med helt enkelt, avslutar Gynge.

Bloggen avslöjar: Nicklas Danielsson klar för Modo.

(Nickey D byter Djurgården mot Modo. Foto.www.hockeymedmariehallman.se)

Nicklas Danielsson har hittat ny klubbadress.

Det blir Modo i två år framöver.

– Jag skrev på nu i (onsdag) eftermiddag, säger 25-åringen till hockeymedmariehallman.

Ryktena gick om en övergång till SSK men det var inte ens nära.

Istället blev det alltså Modo, varför?

– För att det är de som har visat mest att de vill ha mig. De har hört av sig till mig under en längre tid. De har väntat på mig och respekterat att jag inte ville göra klart med någon ny klubb förrän slutspelet var över. Det var jävligt juste gjort av Modo att vänta.

Varför var det viktigt?

– För att det visar att de verkligen är intresserade, det visar att de kunde hålla en plats åt mig fast jag inte kunde ge svar förrän efter säsongen.

Har du varit på väg någon annanstans?

– Nej, det har det inte varit, det är Modo som har varit huvudmålet hela tiden.

Det finns de som hävdar att du ljög för mig häromdagen när jag frågade om du var på väg till SSK och du sa nej.

– Jasså, men det är klart att jag inte ljög. Självklart inte. Varför skulle jag ljuga om det? Jag diskuterade aldrig kontrakt med SSK. De hörde av sig och visade intresse och ville prata efter slutspelet men vi kom aldrig så långt. Jag har aldrig ens diskuterat kontrakt med dem, säger Danielsson.

Som nu skiljs från Djurgården med no hard feelings. Sportchefen Järlefelt och Danielsson har haft ett snack om varför han inte blir kvar i klubben och den numera ex-Djurgårdaren har bara bra minnen från sina fyra år då han varit med om resan från tunga år till säsongens sköna finalspel.

– Ja, att jag varit med hela resan det är jag stolt över. Jag har massor med goda minnen att se tillbaka på.

Vad har varit det bästa?

– Slutspelet och framför allt finalserien har varit sjukt rolig att spela. Och den grymma publiken under alla år. Det har varit fantastiskt kul att få spela inför dem, man har fått gåshud många gånger. Sånt glömmer man aldrig.

I Modo får han en gammal bekant som tränare i Challe Berglund.

Danielsson visste inte att det skulle bli just han som tog över men hade läst i media att Modo var intresserade av den förre Djurgårdstränaren och är glad över Modos val av tränare:

– Jag hade ju honom i Djurgården med Säcken (Hans Särkijärvi). Det var bara positivt. Han är bra och har många vettiga idéer. Han är smart och listig, är en lurig och envis jäkel, säger Nicklas Danielsson med ett skratt.

Att byta Stockholm mot Övik blir så klart en omställning, även om Danielsson bott i Gävle för några år sedan.

– Jag tycker det ska bli kul! Och spännande att testa något nytt. Jag kanske får köpa en skoter? skojar han med ett skratt och en stor glimt i ögat.

Hockeymässigt då?

– Också spännande och kul. De har ett intressant och bra lag och har alltid varit bra hemma framför allt. Det har alltid varit tufft som bortalag att komma dit. Plus att de är ett lag med mycket fart och fläkt.

Det låter som din stil?

– Ja, ha, ha men jag gillar framför allt att de är ett spelande lag. De är ett lirande lag fast alla jobbar hårt så det är klart att det ska bli roligt att få vara med där.

Vet du vilken roll du får i laget?

– Nej, det har vi inte diskuterat, det får komma senare, avslutar Danielsson.

copyright: www.hockeymedmariehallman.se

Marie möter: Daniel Tjärnqvist

Jag vet, mycket DIF just nu men den här intervjun har jag tänkt göra i månader och när det äntligen blev läge så gjorde jag den.

Jag frågade om det var okej att prata klubbar utanför KHL och han trodde det var okej då Yaroslavls klubbledning låtit de åka hem och var rätt nöjda med säsongen trots allt.

För de AIK:are och SSK:are som undrar så har jag ringt på en grej vardera där i dag, men kände inte att det var klart att köra dem så det får komma senare (om ingen annan hinner före vill säga). Nu först - Tjärnqvist sr:

(Daniel Tjärnqvist i valet och kvalet. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Djurgården eller Lokomotiv Yaroslavl.

Någon av dem blir det, frågan är bara vilken.

– Det beror på om familjen kan följa med (till Yaroslavl) eller inte, säger Daniel Tjärnqvist.

Han har pratat med båda klubbarna och är långt framme med Djurgården.

Men först vill familjen Tjärnqvist bestämma sig för vad som passar bäst för HELA familjen.

– Vi har inte bestämt än vad det blir, utan tittar på Rysslandsalternativet, alltså om vi ska åka tillbaka eller inte, också.

Vad avgör?

– Om familjen kan följa med eller inte. Om de kan följa med, då blir det Ryssland, om de inte kan vara med där så är jag färdig med det där. Jag har ändå varit där i två år nu och det blir tufft utan familjen, så om inte alla kan åka då stannar vi här hemma. Men frågan vi måste klura ut först är hur och OM det går att ta med familjen till Ryssland och hur man ska göra det i så fall.

Några andra KHL-klubbar är däremot inte att tänka på, säger Tjärnqvist.

– Ska man ta med familjen så vill man veta vad som väntar och hur det är att bo i den staden dit de kommer. Jag vill inte ta familjen till en ny stad där jag inte vet hur det är eller hur det funkar. Nu har jag varit här i två år och det är först nu som det känns som att man hittar bra.

Och om det inte går att ta med familjen då?

– Då är vi långt gångna i diskussionerna med Djurgården. Det är bara dem som jag har pratat med här. Inga andra, det är den klubben som ligger mig närmast om hjärtat i Sverige, säger Daniel Tjärnqvist.

Hans kärlek, hustrun Louise, har startat lite egna verksamheter i friskvårdsbranschen medan Daniel har varit i Ryssland. Hon pluggar dessutom och kan behöva vara kvar i Sverige för att få till den praktik som krävs även om det kanske går att lösa där med.

Men, Familjen Tjärnqvist väntar dessutom tillökning – i september.

Men Daniel! Då ska ni väl stanna här?!

– Ja, det kan man ju tycka, säger ex-Djurgårdaren med ett skratt och fortsätter:

– Det är ju därför som vi tvekar lite och funderar lite extra på hur vi ska göra. Vi försöker räkna in allt och se vad som skulle vara möjligt att göra och vad som är bäst.

Att lillebror Mathias skrev på för Djurgården under tisdagen kan också få betydelse för beslutet.

– Ja, det är klart. Det hade varit skitroligt att få spela med honom. Vi har alltid sagt att det skulle vara kul att spela ihop igen. Det var ju kul senast – jag tror det var under guldåren (i DIF) väl? Och förhoppningsvis kan det bli lika kul igen. Sedan var det bra att han fick komma igen efter skadan och visa att han kan hålla en hög nivå och att det lossande för honom lite. Det var ju på väg att göra det redan när han fick skadan så det var bra att han kunde komma igen en gång till efter den.

Har du satt någon deadline för beslut ännu? Eller har klubbarna gett dig något sista datum?

– Nej inte så, det är mer att jag själv vill respektera båda klubbarna och deras arbete. Jag vet ju att tackar jag nej till en klubb så måste den klubben hitta och få in andra spelare och därför vill jag inte dra ut på beslutet i onödan, säger Daniel Tjärnqvist och fortsätter:

– Egentligen är det skönast att bestämma sig snabbt också, då vet man var man är och vad det blir, så det finns ingen anledning att dra ut på det egentligen. Någon gång de närmsta veckorna ska det väl vara klart.

Säsongen i Ryssland avslutades med semifinal, vilket var lite bättre än någon i klubban vågat hoppas på med tanke på hur det gick under grundserien.

Tjärnqvist har följt Djurgården hela tiden och gillar det han har sett.

– Vilket fantastiskt lag de har haft! Och vilken fin säsong de har gjort, inte minst är det ju kul att Djurgården har fått tillbaka publiken. Med tanke på hur laget ser ut och hur bra det har gått i år så borde det kunna bli lika bra nästa säsong, eller nästan lika bra i alla fall.

Att AIK har gått upp är också positivt tycker Daniel Tjärnqvist:

– För nu är man tillbaka till de här derbymatcherna som så många älskade. Det var några år där när Gnaget hade åkt ut som man tappade det här tugget på arbetsplatserna mellan de som håller på AIK och Djurgården. Så jag tror staden kommer att leva upp av det här, det är bara positivt.

Och apropå Djurgården så måste du ju känna halva laget där åtminstone?

– Nja, inte hälften man många. Och det är ju många nya unga också. Det är kul att de fått upp lite juniorer som har fått fart på gamlingarna, ha, ha. Jag tror att det kommer att komma upp några till nästa säsong. Det är bra.

Ska man räkna in plusfaktorer för Djurgården i det val och kval som Daniel Tjärnqvist nu står inför så är Hardy Nilson definitivt något som talar för Djurgården.

Vilket val det sedan blir återstår att se.

– Men jag gillar Hardy för han är så duktig på att känna av och läsa av spelarna. Han vet vad alla kan och är på varenda en när de inte gör det de kan. Jag tror det är därför det har gått så bra för Djurgården sedan han kom tillbaka. Hardy vet exakt om någon fuskar eller maskar eller inte gör sitt yttersta och han har inte det minsta övers för sånt. Då är han på spelarna direkt och jagar på dem. Han är hård på det men är just därför också den bästa coach jag har haft. Han får ut det bästa av alla och det är ju bara kolla hur bra han har lyckats den här säsongen. Det syns på alla spelarna att de har höjt sig, varenda en.

Sista april

Sista april är inte bara allmän festdag i Uppsala och Valborgsmässoafton sådär i allmänhet.

Det är också den dag då KHL-kontrakten går ut för säsongen. Och dagen efter kanske det kan börja rulla in lite övergångar med spelare som varit i Ryssland i vinter och som nu vill tillbaka till elitserien.

Jag pratade lite med en person med insyn i rysk hockey i dag och han påpekade att anledningen till att flera av spelarna som nu är i KHL och som förväntas flytta har hållit låg profil om detta är just att kontrakten gäller till sista april.

Den som vill ha ut lönen för hela månaden gör bäst i att hålla igen brödsaxen och inte prata om nästa säsong förrän detta magiska datum har passerats. Börjar man snacka om ny klubb innan riskerar man att tappa en del lön och det vill ju ingen.

Nu säger jag inte att det booom kommer offentliggöras en massa kontrakt den 1 maj men från och med då borde det bli lite lättare att vara öppen även utåt med vad man vill i alla fall. Ska bli intressant att se om det är några "intresserade av" som ändrar status till "klara för nästa säsong" från och med då.

Silly läget i övrigt? Jag har ringt på lite grejer men inte fått loss det jag hade velat för att kunna berätta. Så det får bli någon annan dag, om nu inte någon annan hinner före med de grejerna. Det vet man aldrig.

Engqvist och Nilson in i LG Games truppen

Bengt-Åke Gustafsson har nu börjat få tag på de finalspelare som han vill testa under LG Games och enligt ett pressmeddelande från Svenska Ishockeyförbundet så har nu Andreas Engqvist och Marcus Nilson, båda forwards i Djurgården lagts till truppen.

Ooch fler lär komma då det står här i pressmeddelandet: "Truppen kan komma att kompletteras med fler spelare under veckan"

Den preliminära LG Games truppen...

Vm närmar sig med stormsteg men först ska det genrepas i LG Games i månadsskiftet april/maj.

Bengt-Åke Gustafsson har tagit ut en preliminär LG Games trupp som nu presenterats.
Inga spelare med från finallagen där men jag kan tänka mig att det kommer läggas till några namn i alla fall, antingen fylla på den här truppen eller som ett sista tillskott när den preliminära VM-truppen presenteras efter LG Games.
Den turneringen ska ju tydligen vara någon slags tryout också, så det verkar finnas utrymme för ändringar.

Men den här truppen först då...

Målvakter:
Inga ändringar alls från förra veckan. Anders Lindbäck, Timrå, Jacob Markström, Brynäs och Jonas Gustavsson, Toronto står kvar sedan tidigare.

Backar:

Tim Erixon, Skellefteå och Tobias Viklund, Frölunda får lämna truppen.

Följande åtta: Oliver Ekman Larsson, Leksand, Christian Bäckman, Frölunda, Magnus Johansson, Linköping, David Rundblad, Skellefteå, Carl Gunnarsson, Toronto, Victor Hedman, Tampa, Sanny Lindström, Färjestad och Johan Fransson, Luleå har kvar chansen att kämpa om en biljett till VM i Mannheim och Köln.

Forwards:

Joakim Lindström, Nizhny Novgorod får lämna.

Övriga 12 som var med på lägret förra veckan blir kvar, det vill säga: Tony Mårtensson, Linköping, Fredrik Pettersson Frölunda, Niclas Bergfors, Atlanta, Jimmie Eriksson, Skellefteå, Niklas Persson, Neftekhimik, Linus Omark, Dynamo Moskva, Johan Harju, Dynamo Moskva, Rickard Wallin, Toronto, Jonas Andersson, Dynamo Minsk, Mattias Weinhandl, Dynamo Moskva, Magnus Pääjärvi-Svensson, Timrå, Micke Nylander, Jokerit

Silly season DIF (och lite SSK)

Vilken dramatiskt avslutning det blev!

Och vilket slutspel, vilken säsong som Djurgården har gjort.

Kändes konstigt att knalla runt i omklädningsrummet i går och veta att den var slut.

Men det innebär ju egentligen bara att en ny precis har börjat, puh.

Här är lite av det jag snappade upp i omklädningsrummet igår, på temat silly season:

Nicklas Danielsson.

Har enligt ihärdiga rykten placerats i SSK. Själv förstår han ingenting av det.

– Jag fattar inte var det där snacket kommer ifrån?!! Sa han uppriktigt förvånad i går.

Ni som läser bloggen ofta kanske minns intervjun jag gjorde för ett par veckor sedan, redan då slog Danielsson fast att han ville spela klart först och börja snacka med nya klubbar först efter det.

Och när det gäller SSK så har inga förhandlingar skett, Danielsson har inte ens pratat med SSK visar det sig.

– Jag fick ett SMS från någon i klubben där det stod att de är intresserade, men det är allt. Och jag vill inte diskutera sånt under pågående spel så jag har inte svarat på det där messet, konstaterade Danielsson.

Som ju har en agent… vars jobb är att sköta sånt här.

Danielsson har dock bett även agenten att hålla allt klubbsnack för sig själv tills spelet var över så han visste inte riktigt vad agenten har fått för erbjudanden och i så fall från vilka klubbar utan tänkte ta tag i allt sånt först nu.

Han har förresten inte pratat med Djurgården heller så här långt, kan ju vara bra att veta.

Timmy Pettersson.

Har enligt uppgifter i Sportbladet skrivit på för Metallurg Magnitogorsk.

– Men det stämmer inte. Det kan jag lova, säger Pettersson. Som även sa samma sak när jag kollade för ett par veckor sedan.

Han berättade sedan att det finns intresse från några KHL-klubbar men att just Metallurg INTE är en av klubbarna som har visat intresse överhuvudtaget.

– Vi får se vad det blir. Det är jättesvårt det här, för så roligt som jag har haft här i Djurgården nu så kanske man vill stanna också. Samtidigt som KHL lockar, så jag vet inte. Jag vet inte hur det blir faktiskt, sa Pettersson.

Andreas Engqvist.

Var ju utlånad av Montreal den här säsongen till DIF. Har inte pratat själv än med klubben men Djurgårdsledningen anser honom vara förlorad och när väl Montreal hör av sig så lär de vilja ha över honom. Inget är klart än men allt lutar ju åt att det blir resa dit i höst.

Mathias Tjärnqvist.

Berättade i går att han har börjat prata med Djurgården. De har INTE inlett några förhandlingar än men DIF har visat intresse och de har snackat lite som sagt. Tjärnqvist är intresserad av att stanna men har även några andra anbud att fundera på. Han hade inte full koll på vilka erbjudanden som fanns på bordet än men skulle kolla detta med agenten nu.

Det lät dock som att Djurgården låg bra till, han sa bland annat att ”jag stannar gärna här” men än är inget klart om jag förstod Tjärnqvist jr rätt.

Jag frågade om det spelar någon roll hur det går i diskussionerna mellan storebror Tjärnqvist och Djurgården och då log Mathias mest. Han vill ju inte prata för brorsan så klart men sa att det självklart skulle vara roligt att spela ihop samtidigt som var och en tar sina egna beslut.

Staffan Kronwall.

Fanns inte på plats i Hovet men hans agent Claes Elefalk var där och påminde när jag frågade om chanserna för Staffan att spela i DIF i höst att Staffan har ett år kvar på sitt ettårskontrakt med Calgary. Det är alltså inte upp till Staffan var han vill spela utan antingen stannar han i NHL/AHL eller så blir det en flytt där Calgary är med och bestämmer var han hamnar.

Med tanke på just detta känns KHL eller någon penningstinn klubb i Europa som kan kompensera Calgary mer trolig. Tror jag, Marie alltså. Inte för att Staffan jagar pengar utan för att Calgary knappast låter en spelare gå utan att få fett betalt för det.

Det finns ju numera en överenskommelse om att det ska bli lättare för spelare som inte tar en plats i det NHL-lag som de tillhör att komma tillbaka till Europa MEN det gäller kontrakt som skrivs nu plus för rookiekontrakt. Den dealen gäller dessutom inte envägskontrakt (som ju Staffan har) och därför är en sån enkel lösning inte möjlig för Staffan.

Kyle Klubertanz.

Har ju förlängt med Djurgården så han ska egentligen inte finnas med under silly. Men om någon undrar hur han kommer träna i sommar så ser planen ut så här, resa hem nu, komma tillbaka en vecka i juni och köra tester på Djurgårdens sommarcamp. Sedan träna med personlig tränare hemma hela sommaren och så kommer han tillbaka till Stockholm och Djurgården den 1 augusti. Så vet ni det om det nu var någon som undrade.

copyright.www.hockeymedmariehallman.se

Kristofer Ottosson "De bär fram oss och ger oss extra energi"

(Ottosson fixade ännu en förlängning. Men det hjälpte inte. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Det var redan den jämnaste och bästa finalen hittills.

Då fixade Kristofer Ottoson en ny förlängning - den femte i rad i finalserien.

– Det var bara galet!, konstaterar Djurgårdsforwarden.

En mållös första period följdes av en mittendito där Djurgården tog ledningen och knappt hann dra på smilbanden innan HV71 hade kvitterat.

När gästerna dunkade in 2-1 efter bara 1.27 av tredje fanns bara ett alternativ kvar för DIF – full fart framåt både på isen och på läktarna där volymen steg till orkanstyrka och gav spelarna extra kraft till den extra forceringen framåt.

Jag hörde att du hyllade publiken i tv i pausen mellan tredje och förlängningen?

– Ja de bär fram oss och bidrar till att ge oss energi med allt sitt sjungande och hejande. Vi tjoar fram och tillbaka mellan varandra i laget när det blir så här, man känner att det inte finns något att förlora och vi lyfter varandra i laget men publikens stöd bar också fram oss.

Blir det som en extra knuff?

– Ja det blir det, det betyder så väldigt mycket. Det bygger upp oss när det känns lite uppgivet, eller… jag menar inte att vi hade gett upp på något sätt, för det hade vi inte men det är mer att det stödet de ger, det gör att man får en känsla av att ”nu kör vi!”. Nu försöker vi göra det här tillsammans, säger Ottosson.

Och om spelet var avvaktande i första och andra var det fulla spjäll framåt i tredje.

Tycker bloggen.

Men Ottosson håller inte riktigt med:

– Nej, jag fick inte den känslan men det gällde ju väldigt mycket så det kanske såg ut så från läktaren? HV hade ju lukt på guldet och vi kämpade för att överleva då kan det kanske blir lite mer avvaktande spel. Men i tredje perioden då var det väldigt framåt spel. Då var det bara allt eller inget som gällde för oss samtidigt som de blev lite passiva när de skulle bevaka det de har i sin hand (2-1 ledningen). Det är naturligt att matchen ändras i sin karaktär då

Och med tre minuter och 55 sekunder kvar till full tid gjorde Kristofer Ottosson kvitteringen (2-2) som fick taket på Hovet att lyfta och ge alla hoppet om en sjunde avgörande guldjakt på måndag åter.

– Pucken hamnar bakom målet, Jimpa (Jimmie Ölvestad) och Ante (Andreas Engqvist) slår den fram och tillbaka till varandra. Sedan hamnar den hos mig, det gör att dem (HV) tappar bort en spelare bakom målet och jag får all tid i världen på mig att fundera efter vad jag ska göra av pucken. Till slut bestämmer jag mig för att gå runt och gå mot mål och till slut så lägger jag in den, he, he.

Känslan då?

– Det var bara galet, det är en sån kontrast till när man står i det som vi gör nu (efter förlusten). Just att få kvittera var kul och att få göra det målet med den här publiken… Det är svårt att beskriva den känslan men det är en känsla som jag inte upplever någon annanstans än här. Sedan när man förlorar och de gör sitt mål så är det ju inte lika kul, det blir en enorm känslomässig kontrast.

Ja, hur känns det inombords nu (15-20 minuter efter slutsignalen) då?

– Det känns konstigt. Det tar bara slut sådär . Man får påminna sig själv och varandra om allt som vi har gjort bra, men det känns ändå tungt. Vi förlorar ju fyra matcher i förlängning, och segrarna har aldrig varit långt borta.

Kanske är därför det känns extra surt, säger Ottosson och fortsätter:

– Så här tätt inpå så tycker jag – utan att ta ifrån HV segern – att med lite mer flyt så hade vi vunnit. Vi har Andreas stolpe och ribba ut där men så är det, vi skulle ha avgjort där men i stället så räcker vi inte till. Fast vi gör ändå en bra insats, vi får försöka trösta oss med det. Och det är ändå alltid så att det är det bästa laget som vinner i en serie om sju matcher och det är inte vi som gör det så det är bara att gratulera HV.

Men kan man säga så? Att HV71 var bäst menar jag. Ni är ju ändå så oerhört nära och pressar hela tiden?

– Jo. För är man nära men förlorar i en match, då kan man inte säga att det andra laget var det bästa laget men i en serie av sju så kan man inte komma ifrån att det bästa laget vinner flest matcher när det nu är så jämt som det var, säger Ottosson besviket.

Hur många dagar tar det att komma över det här?

– Det kanske är över i morgon. Jag vet inte. Det är svårt och just efteråt är det extra hårt och svårt. Kanske grämer mig i kväll sedan försöker man glömma det tråkiga och glädjas åt det som var bra och ta vara på det positiva. För någonstans känns det ändå bra. Vi har gått från att slåss runt kvalseriestrecket för ett år sedan till att kriga om att få guldet nu. Och det går inte att få det jämnare än som det blev här. Det måste man ta med sig och bygga vidare på.

Gustaf Wesslau: " Det kunde lika gärna ha varit vi"

(Wesslau hade svårt att släppa tanken - "Det kunde lika gärna ha varit vi". Och så jämnt var det ju. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Gustaf Wesslau har, liksom hela Djurgården, gjort ett helt enormt slutspel.

Men det hade han svårt att ta till sig när HV-spelarna låg i tv-puckshögar runt om på isen och jublade.

– Det kunde lika gärna ha varit vi! Vi var ju så nära, så nära, konstaterar Djurgårdsmålvakten bedrövat.

Wesslau har precis fått silvermedaljen runt halsen när bloggen pratar med honom.

Vid sidan av oss jublar HV-spelarna över guldet och pokalen.

Allt är så nära, men ändå så långt borta på en och samma gång.

Precis som segern i den här matchen.

– Det är så… åh jag vet inte. Det är så surt! Vi får fem förlängningar och förlorar fyra. Det är så jäkla små marginaler. Det kunde ju lika gärna ha varit vi som vann, det är det som gör det så extra surt, säger han och tittar med besviken blick bort mot guldjublet.

Vad är det som avgör att det inte blir ni då?

– Jag vet inte, men det är ju så tajt i sudden. Vi har så många chanser, till och med i sudden. Vi (Andreas Engqvist) har ju ett i ribban och sedan ett i stolpen där. Som inte går in. Man blir sååååååå less!

Jag såg ingenting av HV:s segermål, såg bara en stor gröt framför dig, så berätta om målet:

– Pucken kommer ner från en back, någon (visar sig vara Teemu Laine) plockade ner den med handen och sedan lyckas han klippa till så att pucken går upp i ribbkrysset och in. Men det blir så rörigt där när någon skjuter och en annan får ner pucken med handen och klipper till, med lite tur så hade pucken lika gärna kunnat gå ovanför, säger Wesslau med en uppgiven suck.

Snacka om att de här finalmatcherna har varit känslomässiga berg och dalbanor med alla dessa dramatiska tredjeperioder och förlängningar.

Som när Kristofer Ottosson lyckades fixa förlängning nummer fem i dag (lördag) med tre minuter och 55 sekunder kvar till full tid:

– Då kände man ju att nu är vi på gång! Det var lite segt innan, eller var kanske det inte var men det såg lite segt ut, lite spänt. Men när vi fick 2-2 så var det bara ”nu kör vi!” Det kändes att det här är vår match, den tar vi!

Lite fel att ta upp det här nu kanske, men ni har ju gjort en sjukt bra säsong. Vem trodde på det här i augusti?!

– Nä, visst och vi har gjort en jättebra säsong, det är ingen tvekan om det. Men du vet hur det är. Second place is first looser (andra plats är att vara förste förlorare) och allt det där… och när vi nu har fem förlängningar och förlorar fyra… det är de som suger allra mest, att vi är så nära men inte kan nypa det. Att vi faktiskt, lika gärna, kunde ha vunnit. Vi kunde ju ha vunnit det här!, säger Wesslau upprört.

Sedan skakar han på huvudet och åker iväg en sväng med laget ner mot kortsidan för att hylla klacken och tacka för allt stöd.

Lite senare, i omklädningsrummet, har han samlat sig lite.

Men.

Känslan kvar står.

– Det kunde lika gärna ha varit vi…

– Vi kom tvåa i serien, det var bättre än många trodde vi skulle komma. Vi slår ut Brynäs, vi slår ut Linköping och så pressar vi HV71. Det är att göra en jättebra säsong. Och det kan jag ju vara nöjd med. Men när vi är så nära… Jag kommer inte över att de vinner fyra av fem sudden. Det är ju så jävla små marginaler. För även om vi förlorar mot ett jättebra lag så… kunde vi lika gärna ha vunnit det här, säger Wesslau återigen.

Den känslan vill bara inte lämna.

Men man kan ju ta med allt bra som varit och titta framåt.

Och se hur mycket av det som varit bra som går att bygga vidare på – och det är ju mycket konstaterar Wesslau till slut när den allra första, allra värsta besvikelsen börjar lägga sig lite grand.

– Man kommer få leva upp till mycket högre förväntningar också men visst, det finns mycket att bygga vidare på. Tränarna är kvar, föreningen måste ha fått en ekonomisk boost av hela slutspelet och stannar många i det här laget kvar, då kan det bli riktigt bra.

Andreas Engqvist: " Närmare än så kan man inte komma"

(Ante vid sin plats, lite tidigare i vinter, utan slutspelsskägg. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Små marginaler - den klyschan har ni hört förr.

Men i förlängningen blev klyschan verklighet för Andreas Engqvist.

Djurgårdsforwarden var efter knappt tre spelade övertidsminuter så nära att avgöra som man möjligen kan komma. Och det två gånger inom loppet av tre sekunder.

– Sanslöst, säger Engqvist och skakar på huvudet när vi pratas vid efter matchen.

De båda lägena kom 2.48 respektive 2.51 in i förlängningen.

– Jag såg bara när pucken träffade stolpen men den tog visst i ribban också… närmare än så kan man inte komma. Det känns surt. Och så gör de mål stolpe in efter det, säger Engqvist med en djup suck.

Och det kan man förstå.

När bloggen får se en av bildbyrån Scanpix bilder efteråt så ser man att pucken som prickade ribban stod på högkant i luften, att det var den smaka runda sidan som tog precis i ribbans underkant.

Några millimeters lutning på pucken där så hade den gått in.

Men Engqvist gjorde verkligen vad han kunde av ett lite rörigt läge framför HV-målet.

– Jag får en bra pass av Mackan framför målet, jag står nära Liv och försöker göra en dragning så att han ska gå ner, sedan lägger jag pucken upp mot krysset men då går den i stolpen. Den flyger ner framför målet igen och sedan på returen där så får jag inget bra läge utan chanser bara på att få in pucken genom att klippa till den, så går den i ribban! Det är så otroligt surt. Det hade varit så roligt att få ta ett guld med det här fantastiska gänget, säger han och tittar sig omkring i omklädningsrummet.

DIF-spelarna har sina platser som i ett ut, längs med de båda långsidorna och så en målvaktsplats på varsin sida nere vid kortsidan som bryts av en dörr in mot de mer privata delarna av omklädningsrummet.

22- åringen har haft sin plats längst ut, närmast dörren, precis där man kommer in.

När han nu rullar ihop sina grejer så vet han inte om det är sista gången den här sejouren i DIF eller inte.

Men Djurgården tror att han är förlorad till NHL.

Själv säger han att:

– Jag vet inte hur det blir, har inte hunnit prata med Montreal än, de väntar väl tills man har spelat färdigt säsongen här. Men det är svårt. Jag trivs här men det är en stor dröm för mig at få spela i NHL också. Mina drömmar har just varit att spela i Djurgården och sedan i NHL, men det känns svårt också att lämna det här laget så här, säger Andreas Engqvist och fortsätter:

– Det här har varit den roligaste säsongen i min karriär, vi har haft ett kanonlag, jättebra tränare och en underbar lagkänsla. Det har varit kul varje gång som man har kommit hit. Och så fansen! Våra fans har varit otroliga att spela för – varje kväll. Som i dag, det var stort i dag också när de står kvar och hyllar oss fast vi förlorar. Det är fantastiskt.

Och fast förlusten svider just nu, så inser Engqvist att ett silver - så som Djurgården tog det - är rätt stort det med:

– Tittar man tillbaka så kan vi vara ganska stolta än då över vad vi har åstadkommit. Just nu är det jättetungt bara men det kommer kanske en tid när man kan vara nöjd med den här säsongen ändå…