Andreas Engqvist: " Närmare än så kan man inte komma"

(Ante vid sin plats, lite tidigare i vinter, utan slutspelsskägg. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Små marginaler - den klyschan har ni hört förr.

Men i förlängningen blev klyschan verklighet för Andreas Engqvist.

Djurgårdsforwarden var efter knappt tre spelade övertidsminuter så nära att avgöra som man möjligen kan komma. Och det två gånger inom loppet av tre sekunder.

– Sanslöst, säger Engqvist och skakar på huvudet när vi pratas vid efter matchen.

De båda lägena kom 2.48 respektive 2.51 in i förlängningen.

– Jag såg bara när pucken träffade stolpen men den tog visst i ribban också… närmare än så kan man inte komma. Det känns surt. Och så gör de mål stolpe in efter det, säger Engqvist med en djup suck.

Och det kan man förstå.

När bloggen får se en av bildbyrån Scanpix bilder efteråt så ser man att pucken som prickade ribban stod på högkant i luften, att det var den smaka runda sidan som tog precis i ribbans underkant.

Några millimeters lutning på pucken där så hade den gått in.

Men Engqvist gjorde verkligen vad han kunde av ett lite rörigt läge framför HV-målet.

– Jag får en bra pass av Mackan framför målet, jag står nära Liv och försöker göra en dragning så att han ska gå ner, sedan lägger jag pucken upp mot krysset men då går den i stolpen. Den flyger ner framför målet igen och sedan på returen där så får jag inget bra läge utan chanser bara på att få in pucken genom att klippa till den, så går den i ribban! Det är så otroligt surt. Det hade varit så roligt att få ta ett guld med det här fantastiska gänget, säger han och tittar sig omkring i omklädningsrummet.

DIF-spelarna har sina platser som i ett ut, längs med de båda långsidorna och så en målvaktsplats på varsin sida nere vid kortsidan som bryts av en dörr in mot de mer privata delarna av omklädningsrummet.

22- åringen har haft sin plats längst ut, närmast dörren, precis där man kommer in.

När han nu rullar ihop sina grejer så vet han inte om det är sista gången den här sejouren i DIF eller inte.

Men Djurgården tror att han är förlorad till NHL.

Själv säger han att:

– Jag vet inte hur det blir, har inte hunnit prata med Montreal än, de väntar väl tills man har spelat färdigt säsongen här. Men det är svårt. Jag trivs här men det är en stor dröm för mig at få spela i NHL också. Mina drömmar har just varit att spela i Djurgården och sedan i NHL, men det känns svårt också att lämna det här laget så här, säger Andreas Engqvist och fortsätter:

– Det här har varit den roligaste säsongen i min karriär, vi har haft ett kanonlag, jättebra tränare och en underbar lagkänsla. Det har varit kul varje gång som man har kommit hit. Och så fansen! Våra fans har varit otroliga att spela för – varje kväll. Som i dag, det var stort i dag också när de står kvar och hyllar oss fast vi förlorar. Det är fantastiskt.

Och fast förlusten svider just nu, så inser Engqvist att ett silver - så som Djurgården tog det - är rätt stort det med:

– Tittar man tillbaka så kan vi vara ganska stolta än då över vad vi har åstadkommit. Just nu är det jättetungt bara men det kommer kanske en tid när man kan vara nöjd med den här säsongen ändå…