Gustaf Wesslau: "Vi är bra tränade, kan hålla på i hur många övertidsperioder som helst"

(Wesslau! Vad Radio Stockholms mikrofon gör mitt i bilden? Hm, ja det var inte min idé i alla fall... Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Han fick 39 skott emot sig – tog 37 av dem i alla möjliga och omöjliga lägen.

Viktigaste räddningen?

Alla sju när HV fick spela fem mot tre i nästan två minuter i slutet av tredje perioden och parkerade skarpskytten Jukka Voutilainen framför Djurgårdsmålet.

– Att vi lyckades fixa det, som lag... det känns som att det var det som blev avgörande för matchen, säger Gustaf Wesslau.

Det var när Kyle Klubertanz fick på en puckout 16.09 in i tredje perioden och gjorde Marcus Ragnarsson sällskap i utvisningsbåset som HV gick all in på ett avgörande vid full tid,

Jukka Voutilainen stod tillsammans med Martin Thörnberg bara stod och matade skott på skott mot Djurgårdsmålet.

Men ännu ett betongsäkert boxplay, tillsammans med en till synes helt oberörd Wesslau i målet gjorde att HV bara fick frustration med sig ur det läget:

– Fem mot tre i 1.49... he, he det är klart att det blir en del avslut då med ett så bra lag som HV71. Men det sämsta man kan göra är att stressa upp sig. Då hamnar man ur position och då gör motståndarna mål, säger Wesslau.

Som medvetet backade in i målet lite mer än vanligt:

– Jag fick spela mer inne i målgården i stället och inte göra så stora positionsändringar. Det finns så många avslutslägen i ett fem mot tre och försöker man skära av vinkeln som vanligt så passar de bara vidare tills man inte hinner med längre. Nu gick jag lite mer på reflexer, för att inte bli överspelad.

Du gjorde ju en hel radda sjuka räddningar i matchen (se matchrapporten), vilken är du allra mest nöjd med?

– Hm, jag får nog säga någon i fem mot tre där. Eller nä, hela deras fem mot tre. Det var ju fan nästan två minuter (1.49). Det är jäkligt svårt och därmed starkt att reda ut hela den sekvensen i spelet. Att vi lyckades fixa det, som lag... det känns som att det var det som blev avgörande för matchen, säger Wesslau.

Som självklart även minns sin enda miss i matchen – självmålet där HV fick återta ledningen (2-1) i andra.

– Mmmmm. Jag lyckades slå in pucken själv. Det var inte meningen så klart men jag blev stressad av att deras back stod där på mig, jag skulle skyffla undan pucken åt vänster så att han inte kunde nå den, men var stressad och skyfflade in pucken i målet istället. Det var klumpigt gjort.

Det såg ut som att du hade pucken i plocken först?

– Nä, den gick under armen på mig, det var lite klubbor och styrningar där, sedan gick den bara rakt igenom. Ner till mållinjen där jag slog in den (med utsidan av plocken).

Tänkte du att där rök den chansen att slåss om guldet?

– Nej, verkligen inte. Jag tänkte att det är ju en hel period och fem minuter kvar av den här också, det grejar vi.

Du var säker på att ni skulle fixa det?

– Ja, vi är bra tränade så vi kan hålla på hur många övertidsperioder som helst. Bara för att vi ligger under med ett mål (under ordinarie speltid) betyder ju inte det att vi ska sluta spela.

Nu blev det förlängning för tredje matchen i rad. HV71 hade vunnit i de två senaste övertidsavgörandena, vad tänkte du inför fjärde perioden?

– Att jag personligen har bra statistik i de förlängningar vi har spelat, säger Wesslau.

Sedan kommer han på att:

– Eller, nä, ha, ha jag har ju minusstatistik! Ha, ha. Åh fan men äh jag lyckades ju lura mig själv att tro att det var plus. Jag får fortsätta lura mig själv varje gång, säger han med ett skratt.

När bloggen kollar efter intervjun visar det sig att DIF-keepern stod på noll, en förlust på övertid i kvarten, två övertidsvinster i semin och en övertidsförlust i finalen (förra matchen) inför den här matchen. Med kvällens (onsdagens) vinst är han nu däremot uppe på plus ett (tre vinster och två förluster på övertid i slutspelet).

Jag såg förresten att du backade tillbaka långt in i målet i förlängningen också och spelade lite som du hade gjort i HV:s fem mot tre?

– Ja, jag ville spara på krafterna för jag kände att det kunde bli en lång match. Ville spara på krafterna och istället gå på för fullt bara om det blir läge och när det verkligen behövs kunna vara explosiv då.

Efter fyra spelade matcher är det alltså lika, 2-2 i finalserien. Men kvällens Djurgårdsvinst, att HV71:s fina svit med sex övertidsvinster på rad bröts, i Jönköping, kan göra att det just nu väger över lite mentalt till DIF:s fördel, tror Wesslau:

– Ja det kan man väl säga. Att vi knäpper dem på bortaplan svider säkert lite extra för dem och det är jäkligt bra för oss mentalt eftersom vi inte hade vunnit här sedan 2007 eller när det var.

Kändes det här som sista chansen att hoppa på guldtåget? För att ni skulle ha en ärlig chans att fortsätta slåss om det menar jag?

– Nja, det tror jag inte det hade varit men visst hade det blivit jobbigt om de hade vunnit och haft 3-1. Vi såg ju på Linköping, hur sega de var när vi vann back to back i samma läge i semin. Det blir kanske omedvetet så att det blir tyngre i det läget.

Vilket då måste innebära att ni får en boost mentalt av den här vinsten?

– Ja, verkligen, nu är det lika, 2-2 och därmed lika chanser att ta guldet, säger Wesslau.

Som sedan svarar snällt på min minst sagt ledande fråga... (sorry kunde inte låta bli):

Kan ni vinna i morgon (torsdag), ta totalt tre raka nu (idag onsdag, i morgon torsdag och på lördag) och se till att ni därmed får spela hem guldet på Hovet i helgen?

– Ha, ha, ja jag hoppas vi kan göra det, så att vi kan få fira hemma med fansen på lördag, avslutar Wesslau med ett brett leende och glimten i ögat.

Det kan ju gå. Det är möjligt.