"Det blev som en liten nytändning"

(Fredric Andersson fotad i höstas. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE / arkiv)

I slutet av säsongen lånade SSK ut Fredric Andersson till LHC för att tjäna in lite pengar. Det gick så bra att han använde sig av sin SHL-out och nu drar till Linköping.

– Alltså först visste jag inte om det skulle bli något. Jag visste bara att de var nöjda och skulle tänka igenom saken. Sedan pratade väl Hemlin med Nygge så det var inga hard feelings utan han sa väl att det är okej, det är enlig avtal, han blev absolut inte arg och besviken utan önskade mig lycka till. Det kändes bra, säger Andersson.

Att han ens blev utlånad i slutet av säsongen var till en början en överraskning.

– Det började med att (LHC:s sportchef Johan) Hemlin ringde SSK, sedan kom Nygge till mig en träning och frågade mig precis innan träningen och sa att det kan bli så att du kan bli utlånad till Linköping och det kan bli klart ganska fort. Om du vill? Då sa jag att ja visst, självklart. Vill ni - då är det självklart att jag vill. Om det passar för båda, berättar Andersson och fortsätter:

– Sedan ringde Hemlin mig på eftermiddagen och sa att det är bara att komma ner och så kör vi igång, så är du med i laget från och med i morgon. Vi sa att jag inte skulle förvänta mig något, vilket jag inte gjorde heller utan jag skulle komma ner och träna hårt och vara förberedd om något skulle hända. Sedan hände det saker, Sebbe Karlsson vart skadad. Kent McDonell fick ont och var borta en liten stund också.

Det gick bra när du fick komma in?

– Ja, det tycker jag att det gjorde. Det blev som en liten nytändning, när det inte hade gått som jag hade velat i Södertälje under ett år nästan.

Var det miljöombytet som gjorde att du lyfte?

– Ja det var väl så. Plus att jag kom in och hade inget att förlora. Jag fick en roll från start som passade mig ganska bra, speciellt i Elitserien. Att inte vara inne på så mycket mål bakåt utan spela stabilt. Jag försökte göra det stenhårt, så fungerade det ganska bra. Sedan fick jag fortsätta som fjärdecenter och spela slutspel, det var jäkligt kul, konstaterar Andersson.

Utlåningen gick med andra ord lite för bra… eller hur man ska se det. Den numera forna lagkaptenen i SSK kom ju hem till klubben efter en säsong i Modo. Innan dess hade han spelat i SHL i fyra säsonger med SSK och förväntades vara en av stöttepelarna som laget byggdes runt.

Han gjorde 29 poäng säsongen han kom hem igen och den här säsongen förväntades han även vara en av lagets ledande poängproducenter.  

– Det ville jag ju vara själv också. Tittar man på året innan så gjorde jag näst flest mål efter Fleury och det kändes ändå rätt bra då men sedan kom senaste året och det gick lite sämre. För det första så gick det sämre för hela laget. Självförtroendet var inte på topp men man försöker ändå varje dag komma tillbaka till det där då benen bara går och man inte tänker…

Då var det väl ingen som förväntade sig att du skulle vara i topp bland poängproducenter, nu förväntades du vara det. Blev det för tufft att gå från den förra rollen till den här? Att nu SKA du göra poäng?

– Det var en lite ovan roll för mig men det var inget jag tänkte på att nu ska jag göra mest poäng… utan det var mest att vi kom tvåa i året innan, vi spelade ändå kvalserien. Och nu gick det inte alls. Det var DET som gjorde att det kändes jobbigt. Att vi inte vann tillräckligt många matcher. Jag brukar må lika bra om någon annan gör målen bara vi vinner men nu gjorde ju ingen målen och vi vann fan inga matcher heller. Det var det som var så jäkla jobbigt. Benen vart tyngre och man började tänka och det var väl mest det som gjorde att det inte blev som man ville.

Det är det jag menar det låg mer förväntningar på Read, Nyllet och dem då - nu skulle du vara superstar.

– Fast så har jag aldrig känt!

Nej inte du men många andra?

– Ja kanske det.

Säsongen gick som den gick. SSK var fast förankrat i botten, riskerade länge att tvingas kvala neråt men fick ett lyft när Andreas Johansson kom in och slutade i ingenmansland under de avslutande omgångarna. Det var då utlåningarna skedde:

– Vi var ju ett gäng som blev utlånade, fem, sex stycken. Så SSK fick ihop en del pengar, det var bra ekonomiskt och samtidigt bra för spelarna som… det är bra för spelare att komma iväg också.

Tror du SSK trodde att det skulle leda till att du lämnar?

– Det vet jag inte men det tror jag inte! Det trodde ju inte jag heller.

Dina känslor inför flytten nu?

– Det är klart det är blandade känslor. Jag har varit i Södertälje så länge, det är mitt lag och det lag jag har hejat på hela tiden. Det är där man mår som bäst när man vinner och mår som sämst när man förlorar. Det blir lite extra personligt.

Det kanske är därför det gick bättre i LHC?

– Ja det kan ju bli en liten börda när det blir lite extra tung period och lite längre och man förlorar lite mer. Men samtidigt så vägs det upp av när det går bra och man mår bra i den klubben.

Var du tänkt att vara den som SSK skulle bygga runt den här säsongen?

– Det vet jag inte det får du fråga Nygge.

Vad blir det för roll för dig i LHC nu?

– Jag är inställd på att åka dit och vara en fjärdecenter och göra vad som krävs i den rollen för att vinna matcher. Det vet ju du vad som gäller, det är täcka skott och göra såna saker.

Du skulle kunna vara förstecenter i SSK istället?

– Nja det vet jag inte om jag skulle kunna vara ha, ha men jag känner samtidigt att jag vill pröva på lite nya grejer och självklart lockar det att det var i SHL och att jag hade en bra tid där. Fjärdelinan där fick ändå hyfsade minuter vissa matcher så det kändes bra.

Vad har du lärt dig sedan du spelade i Elitserien senast?

– Ja du. Att man, eller i alla fall att jag, måste lära mig att inte ta åt sig så mycket när man… förluster får inte påverka livet så mycket.

Men du är ju sån som person. Vad ska du göra då?

– Ja jag vet inte, har du något förslag? Ha, ha nä jag får väl börja lira någon annan sport vid sidan kanske, som jag aldrig förlorar i, ha, ha. Nämen om man ska vara allvarlig så är det ju mentalt, så man får ta hjälp och snacka om det med personer som man känner sig trygg med. Det kan vara gamla spelare i laget, andra spelare i laget eller vem om helst som man trivs med.

SSK då? Vad blir viktigast för SSK den här säsongen för att inte få en lika jobbig säsong än?

– Oj… Svår fråga. Men nu är det inte så många ”lirare” där och Nygge jobbar stenhårt för att få ett slagkraftigt lag. Det tror jag att han kommer att fixa plus att de har fått in en bra tränare i Janne Karlsson så det ser lovande ut ändå.

Men med förra säsongen i minnet, vad bör ändras?

– Som det blev på slutet. Hade vi släppt alla funderingar tidigare, slutat åka runt och tänka så mycket…

Det var något som hände när AJ kom in?

– Ja för det första var vi väldigt noga med att täcka in mitten, hela banan, från anfalls- till försvarszon. Vi skulle ha fler gubbar där än alla andra. Sedan var det att vi skulle släppa på handbromsen ändå. För oavsett om vi forecheckar och misslyckas så behöver man inte åka runt och tacklas så man tappar fart, utan benen ska få gå hela vägen. Tappar man bort sig får man ändå med sig farten, hela vägen hem. Vi blev ett mer skridskostarkt lag, vilket vi egentligen var förra året från början men det var för långa perioder där vi inte använde oss av det, säger Fredric Andersson och avslutar:

– Han gick ju in och var väldigt tydlig också. Det var typ fyra punkter som han tryckte på stenhårt, varje dag på både träning och match som vi var tvungna att göra på match. Plus att han förenklade det lite. Sedan kom han in med känslan att han hade inget att förlora då vi låg sist och den känslan smittade av sig lite, att ”jag har inget att förlora och det har fan inte ni heller”. Det är klart att man vet att man har det men man släppte den ångestkänslan lite och bara lirade. Kan de bara göra det så går det bra.