SSK ur HockeyAllsvenskan

(Foto www.hockeymedmariehallman.se)

SSK behövde tre poäng och lite hjälp på traven för att hålla säsongen vid liv. Hjälp fick man då Pantern slog Västervik men några poäng blev det inte och därmed är loppet kört.

SSK åker ur HockeyAllsvenskan - trots att det i år fanns fyra platser (mot normalt två) att spela om. Och trots en storsatsning och en mobilisering av fansen utan motstycke.


Om AIKs match mot Tingsryd var typisk för säsongen så var ju SSKs 1-2 förlust mot Sundsvall borta ännu mer ett typexempel på hur det har sett ut den här säsongen:

* Mardrömsstart. Sundsvalls Christoffer Kaergaard gör 1-0 redan efter 1.30.

* Visst hopp. Jesper Frödén (en av få som hållit uppe nivån) kvitterar i pp efter 12.11.

*Stort skott och spelövertag. Utan utdelning. SSK vinner skotten med 36-17 (12-6, 11-5, 13-6). Men gör bara ett mål. Ineffektiviteten framför motståndarnas mål har under säsongen till stor del stavats stress, gummiarm, felbeslut, tänker för mycket, vinner inte kampen. Om det var just så just nu vet jag inte då jag var på Hovet men uppenbarligen är ineffektiviteten slående. Och att motståndarnas målvakt står på huvudet har varit ett återkommande  tema vecka efter vecka.

* Får nytt hopp men tar inte chansen. SSK får i slutet av andra en straff då en av tvillingarna dras ner. Pär Edblom lägger straffen. Men enligt LT så va det en rätt blek straff som Magnus Åkerlund kunde rädda. SSK har även spel 5 mot tre i 48 sekunder utan att få pucken i mål. Sånt händer ju. Tyvärr har det hänt ofta i SSK den här säsongen.

* SSK tvingas chansa för att ta ut målvakten. Motståndarna avgör med pucken i tom kasse. Sånt händer också men här blev det ett mål som inte bara avgjorde matchen utan även SSK:s öde.

Jag lider med fansen, spelarna - den ångest och tyngd många åkt runt med går nog inte att förstår för oss andra samt personalen i klubben.

Det skär så in i helvete i hjärtat då det finns så mycket hjärtan som krossats de senaste åren men särskilt den här vintern och i kubik de tre senaste veckorna. Jag lider med gamla SSK-are. Jag lider med SSK:s materialare, alla funktionärer som ståt och frusit ute på parkeringen år ut och år in. Jag lider med alla dem som stöttat i ur och skur.

Samtidigt är det just engagemanget och den passionen som finns i och runt klubben som kan bli SSK:s räddning. AIK lyckades trots noll pengar, noll spelare och noll förutsättningar ta sig tillbaka till såväl HA som SHL (även om man nu är tillbaka i HA). Västerås och Björklöven har hämtat sig efter konkurser.

Den gemensamma nämnaren stavas fansen. Ryggraden i klubben, de som finns där i vått och torrt och den urkraften kan ingen ta ifrån SSK. Den styrkan som finns i fansen - när besvikelsen och sorgen lagt sig - kommer göra det möjligt att ta sig tillbaka till HockeyAllsvenskan till att börja med.

Så även om många nu känner sorg så finns det hopp. Det vet jag.