FÖRSÄSONG: "Man ger inte upp. Det visade vi"

(Fredric Andersson glad över målet, mindre glad över förlusten men glad över lagets jobbinsats i första matchen. FOTO:WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Första matchen för säsongen och första matchen i SSK-tröjan i comebacken för hemvändarna Fredric Andersson och Johan Andersson. Då inledde duon målskyttet mot Linköping. Johan spelade fram och Fredric kvitterade till 1-1.

– Det kändes ganska bra, sedan var det kul att jag fick göra mål där i fem mot tre, blir Fredric Anderssons eget betyg på sin insats i comebacken.

Men han gav även cred till lagkamraterna vid målet:

– Jag tycker de gjorde det bra, Johan (Andersson) och Damien (Fleury) på kanterna där och Djuse, båda backarna hade tålamod så jag fick jobba framför kassen där, och fick peta in pucken!  Säger han och fortsätter plussa för fler i laget:

– Det kändes bra med Fleury som jag spelade med hela matchen, sedan bytte vi av med både Gurra (Gustav Björklund) och (Thom) Flodqvist, båda är ju spelskickliga rightare. Och Johan (Strömwall coachen) bytte lite platser där, ville testa lite nytt. De (Björklund och Flodqvist) är bra med pucken och det var kul. Det kändes som att det var en bra genomkörare. Linköping är bra.

Lagets insats då?

– Det enda som var struligt var att vi fick ganska många utvisningar och de gjorde det bra i pp. Vi var lite virriga i boxplay, jag och några andra borde ha vunnit fler tek speciellt i boxplay. Sedan har vi inte riktigt gått igenom allt - så det var väl det vi kan slipa på – eller mycket – men eftersom det var första matchen så tycker jag ändå att det viktigaste var att vi hade bra fart på grillorna, folk körde, sköt, tacklade. Såna grejer kan du göra fast du inte är vän med pucken. Och det gjorde vi, säger Fredric Andersson.

Och visst gjorde SSK en bra match, man spelade jämnt med LHC och var emellanåt det bästa laget. Ett roligt besked även om det inte går att dra några som helst växlar av säsongens första träningsfajt som såg ut som de brukar göra. Bra fart i början, trötta kroppar och huvuden mot slutet och mycket adrenalin, gruff och många spelare som ville visa upp sig.

Det enda man kan klaga på är SSK:s insats i fem mot fyra. Där hände det inte någonting:

– Det stämmer. Men vi har tränat lite power play bara och har inte hunnit snacka ihop oss jättemycket om varianter och så. Vi kör ganska enkla grejer och då gäller det att skjuta vilket vi gjorde lite för lite. Det var några lägen där vi kunde ha nypt dit den och haft några gubbar på kassen då hade den gått in, säger Fredric Andersson.

Men ni fick inte ens till en box, utan det var mer spel fram och tillbaka fast ni hade pp?

– Ja precis, vi fick inte fast pucken och kunde lira runt som du sa…

Vad beror det på? Att ni inte får till det eller att de är bra på att döda det?

– Det är ju både och. Men vi har bara varit en och en halv vecka på is och såna saker blir bättre. Snabba pass, ta emot… det är såna små tekniska saker som blir mycket bättre på en månad, som kommer gå mycket fortare sedan och som är det som gör att du får tid i pp och att du lyckas ta emot och leverera snabbt. Men det kommer att komma!

SSK hade 1-1 efter två perioder men i slutet av tredje bjöd LHC på en riktig godbit när gästerna tog ledningen med 2-1. En skön tekningsvariant som elitserielagen får se upp med då Eric Himelfarb vann tekningen, skickade pucken mellan benen på SSK:s tekare (Fredric Andersson), tog hand om pucken själv på andra sidan, passade den till Sebastian Karlsson som satte tvåan:

Och det där med att se tekningen gå mellan benen mot målet…

– Det var jag, host, host. Men han (Himelfarb) bad om ursäkt sen, på teken…

Gjorde han?

– Ja det var ju för jävligt, första matchen då gör man inte såna grejer, skrattar Andersson med glimten i ögat innan han fortsätter:

– Men det var jättebra gjort. Sedan såg man ju att de hade snackat ihop sig om det där och jag var inte riktigt beredd och Simon Hjalmarsson tryckte in pucken. Det var en bra variant, det kunde man inte sticka under stolen med…

Det syns att de har tränat in den där…?

– Det har de. Garanterat!

Med bara 50 sekunder kvar av tredje kom kvällens andra kvittering, nu av Ziga Jeglic som tog matchen till sudden:

– Fleury sa att han skulle passa, men någon slog på hans klubba och då dök Ziga upp i slottet och nöp dit den i krysset. Som typ en retur, men det var inget skott först utan pucken dök bara upp där. Men det var kul att se att vi kunde komma ikapp. Det är en bra känsla att ha tycker jag. Att man i de sista minuterna bara kör och kör och kör. Man ger inte upp. Det visade vi. Det spelar ingen roll att det bara är första matchen, det är ändå viktigt att få in den känslan i laget.

Din egen insats?

– Jag tycker att jag började första halvan bättre än jag slutade. Sedan kan både jag och många andra vara lite kvickare med pucken, när man tar emot den, veta lite snabbare vad man ska göra av den. Sedan hade jag två bra lägen men jag gjorde inte så bra på kanten då jag sköt en gång tre meter utanför och en gång på benskydden. Det är också en grej, att trycka dit den.

Vad betyder det för ditt självförtroende att få göra mål direkt?

– Det var skitkul ju. Det var många man kände på läktaren, mycket släkt och vänner och många SSK-supportrar över huvudtaget här och det var grymt roligt. Det är roligt att spela i såna här små hallar för det låter mycket och det är alltid mycket SSK:are. Då är det kul att få hänga dit den! Jag var lite smånervös inför matchen, varför vet jag inte men det släppte ganska fort sedan, säger Fredric Andersson.

Som har en helt annan roll nu än när han åkte till Modo. Då var han ung och lovande. Nu ska Fredric Andersson vara en av de ledande spelarna och givetvis var det extra viktigt att leverera direkt:

– Ja visst är det så, bara så att man kan få en känsla av att det går. Det är en bra känsla i kroppen.

Nu är det ju bara första matchen och elitserielagen ökar takten senare men jag tycker ni spelar jämnt med LHC och att ni även är lite bättre ibland i kväll?

– Ja det tycker jag med. När vi fick press på deras backar, när vi kuggade i varandra, ettan, tvåan och centern. Då tycker jag de blev lite darriga där, då tycker jag vi fick mycket press, och det är ju något Johan står för, den hockeyn. Mycket köra, aldrig backa bakåt utan åka framåt, ta fart, åka hemåt med den farten och får du inte fast dem då kuggar någon annan i, då ska det gå som ett kugghjul liksom och när det funkar, då blir det stressigt för motståndarbackarna, säger Fredric Andersson.

Linköping inledde matchen med Andreas Andersson i målet, men han krockade med Ziga Jeglic i första och tvingades utgå med yrsel i första pausen. Även backupen Christian Engstrand kom i närkontakt med SSK-spelare. Inte på något fult sätt men ibland var det lite väl mycket gas framåt med utvisningar som följd.  

Är det uttalat att ni ska gå lite hårdare på mål i år?

– Ja det vill ju Johan, han vill ju att man ska gå hårt på mål – på ett juste sätt. Sedan kan man inte gå så hårt på mål att man får utvisningar och förlorar matchen på det. Men många ville nog visa upp sig. Det är många forwards så många unga, de kör ju. De vill visa upp sig, då kanske de blir lite övertända ibland och då åker man på keepern ibland. Det är sånt som händer.