Marie möter Daniel Larsson "Det känns som att glöden är tillbaka "

 

(DANIEL LARSSON. FOTO:WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Daniel Larsson hade en av elitseriens bästa målvaktstekniker när han lämnade Djurgården för spel i Grand Rapids. Men på andra sidan pölen gick något snett och det har tagit tid och mycket möda att få ordning på spelet igen. Och att Larsson gick till AIK berodde framför allt på klubbens målvaktstränare Stefan Persson:

– Än så länge har det gått bra, jag har börjat hitta tillbaka till mitt gamla spel, det som jag hade innan jag åkte över till USA. Så det känns riktigt bra att få tillbaka lite bättre grunder och så, säger Larsson.

Bloggen träffar honom på Ritorp där AIK tränar den här veckan på grund av brist på istid på Hovet. Larsson och Niklas Lundström har precis knallat av isen en halvtimme efter övriga laget efter att ha nött extra med bland andra Broc Little som skytt. Persson har givetvis varit med och filmat allt in i minsta detalj. En viktig ingrediens i träningen för att hitta tillbaka till det spel Danne hade i Djurgården och som tog honom till Nordamerika till att börja med.

Det året som du var i Djurgården, var det just det året som du själv tycker att du har spelat bäst så här långt?

– Just tekniskt sett ja, det tekniska spelet funkade bäst då. Sedan har man fått mycket spelrutin under resten av åren då man har spelat mycket och rest mycket – men just speltekniskt så var andra säsongen i Djurgården mitt bästa år.

Vad var det som var bra då som du tappade sedan?

– Det var ju ett mycket tätare spel, jag var mycket tajtare, jagade inte så mycket puck som jag har gjort i alla fall de två sista säsongerna. Man kände sig mycket lugnare då i målet än jag har gjort de två senaste åren.

Men vad hände? Du åkte över till Grand Rapids och vad gjorde att du tappade det?

– Jag hade en målvaktstränare som ville att jag skulle spela på ett visst sätt och jag ville inte göra det från början men det blir ju automatiskt så när man, ja när man får det ältat och får höra det dag in och dag ut att man måste ändra. Då börjar man tumma lite på det och ändra om lite grann och det blir automatiskt att man tappar sina grunder, de grunder som hade gjort en framgångsrik tidigare.

 (Mot AIK i november förra året.. HV71 vann med 4-3 på Hovet. FOTO:JESPERZERMAN.SE/ARKIV) 

När du kom hem från USA var kände du att spelet var då?

– Det var mycket flängigare, just tekniskt sett så var det mycket flängigare och de bra grunder som jag hade haft tidigare, de fanns ju kvar lite grann men det var inte på samma sätt som det var tidigare. Men jag har försökt jobba och komma tillbaka till det lite grann men det är svårt när man inte har… man måste se mycket video, filma mycket, så man ser vad man gör annorlunda, vad som skiljer, se vad man gör och så. Vi har jobbat jävligt mycket med video nu (i AIK) för att få se vad jag har gjort annorlunda.

Ditt spel i HV71, hur tycker du att det funkade?

– Resultatmässigt så tycker jag det var okej ändå. Man fick ju mycket skit från fansen som inte tyckte att man gjorde ett bra jobb men just personligen så tyckte jag det var helt okej. Med tanke på förutsättningarna, hur vi spelade försvar och allt, så tycker jag ändå att jag gjorde två bra säsonger.

Hann du börja jobba i HV med att komma tillbaka till grunderna eller körde du bara på som du hade gjort i USA?

– Nej jag har försökt hitta tillbaka men det var inte alls… vi jobbade ju nästan ingenting med video där överhuvudtaget, det är svårt då när man inte ser de här små detaljerna som är så grymt viktiga i spelet och sådär. Så det har tagit lite längre tid att hitta tillbaka.

Men kände du redan när du kom hem från USA att ”jag måste tillbaka till mina grunder”?

– Ja det var väl lite därför också som jag ville komma hem. Jag kände att om jag är kvar i AHL och är kvar där borta med samma målvaktstränare så kommer jag att förstöra mitt målvaktsspel helt. Det var inget svårt beslut att ta att åka hem och försöka komma tillbaka till mitt rätta spel igen.

Men om du tänker spelet i Djurgården och spelet du hade i HV71. Hur mycket skiljde sig det åt? Hur mycket hann du komma tillbaka till ditt gamla i HV?

– Jag skulle väl tro att i procentsats så var det kanske 40 procent tillbaka, så det är – eller det var – mycket kvar att jobba på. Men jag känner att av det vi har kört så här långt (i AIK) så har det gett mer än vad det vi gjorde (i HV) gav på hela förra säsongen så det har varit några bra veckor här nu med mycket målvaktsträning.

Vad är det ni gör då, du och Stefan som gör att du hittar tillbaka till det spel du vill ha?

– Det är framför allt att vi filmar på isen för att se hur man täcker olika vinklar, för att se vilka olika räddningar man kan göra i olika situationer för att täcka mest. Och sedan är det lite grann hur man rör sig ner till stolpar och ut, i djupledsspel och så. Framför allt med hjälp av videon så ser man de här smådetaljerna som man har glömt bort.

Hur frustrerande har det varit att känna att man har haft ett bra spel och tappat det?

– Det är klart att man blir frustrerad men man får inte ge upp, man måste bara fortsätta jobba och fortsätta försöka ta sig tillbaka till grunderna - och det underlättar om man har video kan jag säga, säger Danne Larsson och ler stort.

Att jobbet med Stefan Persson och konkurrensen med Niklas Lundström gjort honom gott syns tydligt. Det lyser om AIK-målvakten. När jag pratade med honom i början av sommaren lät han skönt jätteglad. Verkligen superglad. Och den känslan har hållit i sig.

– Ja men det är en befrielse att känna att man börjar hitta tillbaka. Det är ju därför man har börjat jaga lite puckar de senaste åren för att man inte har känt att grundspelet fanns där riktigt och då har man blivit tvungen att göra flängiga rörelser för att göra räddningar och returerna har farit dit man inte ville ha dem och såna grejer, så det känns riktigt, riktigt bra nu.

(I Detroittröjan när NHL-laget tränade inför premiären på Globen 2009.. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ ARKIV)

Den där glädjen får mig att tänka på en grej som Danne sa när han gick från Hammarby till Djurgården säsongen 2006-2007. Danne har alltid gillat att köra både skoter och rally på fritiden och jag frågade om han inte var rädd för att skada sig.

Svaret kom direkt – ”Jag måste ha kul, annars så skiter jag i det här”. Och så känner han fortfarande:

– Ja, det gör jag och NU är det roligt igen men jag kan ju säga som så att de sista ett och ett halvt åren har inte varit direkt roligt. Man har gjort sitt jobb men det har inte varit sån där glädje i själen, ingen sån riktig glädje. Så det känns som en nytändning nu att få veta att man tränar på det man vill träna på och att få köra såna övningar på fysen som man vill köra och som man vet kommer göra en bättre så att man inte lägger en massa tid på att träna saker som man inte har nytta av. Det blir en helt annan känsla och nytändning. Det känns som att glöden är tillbaka.

Hur viktigt är det att ha kul då?

– Alltså du spelar inte bra om du inte är lycklig. Du måste ju ha lyckan och känna glädjen i det du gör hela tiden, för du kommer inte spela på topp annars.

Är det skillnad på målvakter och utespelare där tror du?

– Nej det är nog lika så men sedan är det ju olika från person till person. En del de trummar på och kör sitt varje dag. Jag vet inte men en del funderar man ju på om de har varit lyckliga någon gång när de har spelat, ha, ha. Men det är lite olika, en del vill vara arga, en del vill känna harmoni på isen, det är olika från person till person men jag känner i alla fall att jag spelar bäst när jag är lycklig så att säga, säger Danne Larsson och ler stort.

Den där gången hösten 2006 sa jag också att man kanske inte alltid kan ha kul, utan man kanske måste bita ihop utan att det är kul för att det leder till något roligt framöver. Danne kommer ihåg det med:

– Jo nog har man fått lära sig att kriga på ändå men man har ju inte… det blir inte det där lilla sista, det där lilla extra. Det är lite skillnad

Det är häftigt att höra att du har fått glöden tillbaka då?

– Jo det känns jätteroligt att träna nu igen. Hela förra säsongen var ju bara ”jaha nu ska man åka och träna igen”. Varje morgon man gick upp var liksom ”jaha nu är det träning igen.” Men nu så… hittills har det bara varit jäkligt roligt att komma till hallen varje dag och träffa grabbarna och köra, så det har varit jävligt roligt på så sätt.

(Danne på Hovet efter en match i LG Games 2011. Tre Kronor är fortfarande ett mål han siktar på. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Så hur vill han spela då? Svaret är egentligen självklart om än inte alltid så enkelt att utföra:

– Jag vill bara spela tajt, enkelt, med så lite rörelse som möjligt för att göra räddningarna och försöka läsa spelet och bara stå rätt. Det ska inte vara dunderjobbigt att rädda skotten, utan det mesta ska träffa i magen eller i närheten där på kroppen. Det ska vara så små rörelser som möjligt.

Vad är det som gör att du känner att du verkligen HAR hittat tillbaka och börjar närma sig det spel du vill ha?

– För att jag har börjat spela lite tajtare nu i mål, fler puckar träffar mig rakt på, det känns mer som det gjorde tidigare, som då i Djurgården, så på så sätt så känns det som att man har börjat hitta tillbaka till det. Sedan har jag sett på video också att spelet har börjat sitta bättre nere vid stolpar och allt sånt där så det … det är skönt när det funkar, säger Larsson och ser så där sjukt glad ut igen.

Inte så konstigt. Har man väl lärt sig rätt grunder så är det som att cykla. Då sitter det i ryggmärgen någonstans:

– Jo jag har ju tränat så många år på det innan så det är bara att man måste komma in i det igen. Man har ju gjort det förr och det sitter där i bakhuvudet. Det är så små grejer som avgör varför det inte har funkat. Det kan vara att man vrider in ett knä lite för mycket i en rörelse och då blir det, ja en följdeffekt och sedan blir det lite annorlunda.

Det är sånt man inte ser från läktaren?

– Nej, det gör man inte. Många skulle säkert tycka att min stil är tråkig på så sätt för det är inte så många flängiga rörelser (när det funkar) och det är inte så actionfyllt…

Inte så spektakulärt?

– Nej, jag försöker att inte hålla på och spela med split och slänga mig och hålla på och fara utan jag vill stå rätt och få puckarna rätt på mig då är jag nöjd med mitt spel.

(Tillbaka på Hovet men i DIF klädsel. FOTO:ANDREAS GRANDIN/ARKIV) 

Senaste säsongen i Djurgården (2006-2007) höll Larsson sex nollor och hade en räddningsprocent på 92,10. Det placerade honom på en tredjeplats i elitseriens målvaktsliga. När han kom tillbaka till Sverige hade han under första året i HV71 en räddningsprocent på 91,7 och var sexa i målvaktsligan. År två, det vill säga förra säsongen landade räddningsprocenten på 92,1 men det gav ändå bara en tolfte plats i målvaktsligan.

Hur mycket tittar du på såna där grejer?

– Inte mycket. Man har ju fått lära sig - att man kan inte bry sig så mycket om det där med statistik, framför allt inte om det där med procentligan, för det är så olika hur de räknar skott i hallarna också. Ibland missar de mellan fem och tio skott och har du släppt in två eller tre mål då är det ju direkt avgörande för hur din procent ser ut, då rasar din procent i botten om de har missat tio skott eller fem eller vad det blir. Missar man att räkna så många skott i varje match så blir det totalt sett väldigt missvisande, så jag försöker att inte bry mig överhuvudtaget. Jag försöker se till matcherna istället och tittar på målen jag har släppt in. Hade jag kunnat göra något annorlunda eller var det mitt mål? Man får kolla mycket video från matcherna också för att inte gräva ner sig i procenten.

Kan man förvänta sig att målvakterna ska ta varje skott som kommer?

– Nej lagen spelar så olika. … Om det till exempel är två mot ettor, då vill en del lag att målvakten ska ta puckföraren och går passet över så är det backens mål. Men kommer puckföraren in förbi backen och gör mål då är det målisens kasse. Men folk som står bredvid, de förstår inte upplägget hur vi ska spela, vem som ska täcka vilka ytor och så. Så det är som det är. Det är svårt att säga något för folk tycker som de vill.

Det har varit mycket tjat om Fasth också. Hur less är du på tjatet om att ”ska han verkligen lyckas vara lika bra som Fasth.”?

– Ha, ha ja ja du jag har väl fått miljontals frågor om det, ha, ha. Nämen jag försöker att inte bry mig överhuvudtaget om just den grejen. Jag är här för att utveckla mitt spel och göra så gott jag kan i varje match. Sedan om det kommer gå lika bra som Fasth det kan inte jag svara på nu, det får man se efter säsongen och ja, jag kan bara göra mitt bästa så får man se hur det går.

Går det att jämföra målvakter från en säsong till en annan tycker du?

– Nä för då ska man vara satt under exakt samma förutsättningar, samma lag, samma matcher och rakt av så går det ju inte att jämföra på så sätt. Det hade varit en annan sak om vi hade stått tillsammans i ett lag och fajtats med varandra om en plats i laget. Då blir det en annan grej.

Men du är beredd på att du kommer jämföras med honom?

Ja, ha, ha, det är inte direkt någon skräll om det blir så, skrattar Danne Larsson.

(Med Stefan Liv på Hovet under LG Games 2011. Danne och Liv trivdes bra ihop och peppade varandra. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Han har inte precis gjort det lätt för sig vid de två senaste klubbvalen. Först valde Danne spel i HV71 där Stefan Liv hade lämnat för KHL och var en ikon redan innan han omkom tragiskt förra året. I år valde han att gå till AIK där Fasth på ett par år blivit någon slags ikon han också med sitt storspel under AIKs två år i elitserien efter comebacken.

Är det knepigt att komma in i ett sånt läge?

– Nja alltså det är lite mer press, nog är det så helt klart. Du har mer att leva upp till, folk förväntar sig mer så det är klart att det är mer press men äh, man lär sig leva med det.

Gillar du det då?

– Ja någon måste ju ta det jobbet också, ha, ha… nämen jag bryr mig inte så mycket just på det utan jag vet att jag kan stoppa pucken och spela bra och jag försöker bara utveckla mitt spel att bli bättre och bättre. Sedan är det inte jag som styr vad folk tycker och tänker. Jag kan bara styra min egen prestation. Och jag tyckte det var jobbigare i HV i början, alltså första året. Men sedan kommer man in i det också, och lär sig leva med att folk kommer tycka och tänka vad de vill.

Man måste lära sig stänga av det?

– Ja det var ju lite speciellt i Jönköping, folk kom ju upp till en på stan och kunde säga att man var helt dyngkass, fast vi hade vunnit matchen och jag bara hade släppt in ett mål, men det målet tyckte de att man skulle ha tagit också, annars var man dyngkass.

Vad gjorde du då?

– Alltså man kan ju inte göra något. Det är ju bara att acceptera att folk tycker och tänker det de vill och sedan bara säga okej och så gå vidare.

Det är tur att du inte har hett temperament i såna lägen i alla fall?

– Nä, ha, ha, ha, för då hade det blivit många polisförhör, skrattar den minst sagt kolugne norrbottningen Danne Larsson med glimten i ögat.

Fast jag tycker det är lite förolämpande att folk kommer fram och säger – rätt i ansiktet – att man suger?

– Jo men det är en del av vårat jobb. Vi är offentliga personer så folk kommer ju fram och tycker till.

Men det är skillnad på att vräka ur sig saker på ett forum eller göra det i ansiktet på en på stan? Tycker jag i alla fall!

– Jo det är ju lite tråkigt när egna fans – som nog säkert har druckit lite alkohol - kommer fram och säger såna grejer som att ”det spelar ingen roll vad du gör, du kommer aldrig vara lika bra som Liv”. Såna grejer. Jag menar jag försöker inte vara han, jag försöker vara mig själv och spela mitt spel så det är tråkigt på så sätt när folk tror att jag tokfokuserar på det när jag inte gör det.

Man kan ju bara vara sig själv?

– Ja exakt.

 (På hovet med HV mot DIF. FOTO:ANDREAS GRANDIN/ARKIV) 

Det där med mindre städer har uppenbarligen sina för och nackdelar. Man skulle ju – lite fördomsfullt – kunna tro att en kille från Boden ska trivas bäst i småstäder men Danne Larsson verkar trivas bäst i storstan. I Stockholm.

– Jomen det är ju… det är så enkelt här, att resa och ta sig till, inte minst för kompisar som vill komma hit. I Jönköping var det svårt. Inte minst att resa till och från.

För kompisar som kommer utifrån menar du?

– Ja och både och. För är jag ledig här (i Stockholm) i två dagar då kan jag åka hem till Boden en sväng, det är bara en timmes flyg upp och en timmes flyg ner hem. Så får man ledigt i två dagar här i AIK så är det som bara att åka upp och det gör jäkligt mycket att få träffa släkt och vänner – om det så bara är en halv dag så gör det jävligt mycket på så sätt.

Och det gick inte i Jönköping?

– Nej för då ska du flyga till Stockholm och sedan till Göteborg och så buss därifrån. Eller flyga hit och sedan flyga till Jönköping men då kostar det 5- 6000 spänn per resa, så det tar ju en halv dag bara att ta sig dit bara…

Annars kan man tycka att när man är från en liten stad så tycker man det är mysigare med en liten stad?

– Jo men Stockholm, det finns så många delar av det. Vill man leva storstadsliv då får man vara inne i City, i centrum men vill man bara ta det lugnt utanför så är det bara att hålla sig därute i förorten. Så det är inget, det går ju att göra alltihop.

Hur tycker du att du har kommit in i laget då?
– Det har gått bra. Det är ett ungt och roligt lag. Vi är ju i stort sett i samma ålder, och har samma sätt. Det känns jäkligt kul att det inte är så stora klyftor mellan spelarna. Så det är helt klart mycket roligare än det man har varit med om tidigare.

Visst är du nykterist fortfarande?

– Ja, det är jag.

Det är ju inte så att man kan kröka och parta in dig i laget direkt, är det svårare att komma in i ett gäng då?

– Nej det tycker jag inte. Tidigare var det värre, nu har folk börjat acceptera att det finns folk som inte dricker och nu tycker de flesta att fan vad coolt att du inte gör det. De accepterar en på ett helt annat sätt, tycker att fan vad stark du är som står emot grupptrycket. De tycker det är sunt många i alla fall.

Det är ibland på såna (blöta) fester som man kommer in i ett lag eller en arbetsplats, hur gör du som inte är med?

– Fast nog är jag med! Men jag är med utan att dricka. Är det fest så är man med ändå, det är inte frågan om det, utan det är bara att jag dricker Cola istället för alkohol. Det är ingen som har några hard feelings på så sätt.

Och ingen i AIK har tyckt att du är konstig?

– Det tycker de säkert haha - jag är ju målvakt så… ha, ha nä det är lugnt, säger Larsson och ler återigen stort.

Det är återigen den där glädjen som pockar på och bara lyser igenom. Om det bara är trivseln som räknas så har AIK redan vunnit guld.

Men vara glad och trivas räcker ju inte. Det ska stoppas puckar också. Så vad ska AIK-fansen vänta sig av Danne Larsson?

 – Oh, bra fråga… nä men att jag har ett stabilt grundspel som ger oss chansen att vinna - varje match. Sedan i övrigt… jag kommer inte hålla på och tv-plocka, det kan de inte vänta sig i alla fall. Så stabilt grundspel, en jämn nivå.

Vad är en vettig målsättning för laget?

– Alltså vi går ju för guld så… känslan som vi har haft i laget så här långt och med styrkan som vi hade i laget när vi vände mot Leksand nyligen så kommer vi gå riktigt långt. Det är guld vi går för.