" Bra att AIK satsar på yngre förmågor"

(Gynge fotad när han spelade i AIK, nu är det Admiral Vladivostok för andra säsongen i rad som gäller. FOTO:WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Halvvägs in i juli börjar KHL-spelarna droppa av mot öster där de ryska lagen drar igång försäsongsträningen lite tidigare än de svenska.

Men alla har inte åkt än, Richard Gynge, numera i Admiral Vladivostok är hemma i några dagar till i väntan på att alla visumpapper ska gå igenom.

Efter två säsonger i Ryssland har han lärt sig vad som krävs för att dra igenom pappersexercisen smidigt. Och livet i KHL beskriver han så här långt som ”över förväntan”.

-Det är bra hockey och funkar bra att bo också så jag trivs bra.Jag funderade inte så mycket innan på hur det skulle vara utan försökte ta det för vad det var och gå in med öppna sinnen och sådär. Och då har jag blivit positivt överraskad, säger Gynge, som trivs i den gamla flottbasstaden Vladivostok

– Det är en riktigt bra stad med ryska mått mätt med 600 000 invånare så det mesta finns och det är nästan alltid bra väder, sol varje dag, ljust och härligt. Det ligger ju i höjd med Italien. Det är nice, annars skulle det nog vara jobbigare med alla resor.

Dinamo Moskva, Lev Praha och Admiral Vladivostok har alla haft bra organisation trots att den sistnämnda klubben är en nykomling och har behövt arbeta upp rutiner även dem kring visum och allt möjligt adminstrativt.

Men du fick lämna Moskva för Prag första året, hur var det?

-Nämen det är så det funkar. Man får ta det för vad det är. Jag var lite besviken att få lämna Dinamo där vi hade ett bra lag men man får ta det för vad det är och kämpa på.

Det är lite mer som NHL?

-Ja det är inga problem man får ta det som det är . Man ser att många byter klubb under en säsong, vissa som det går sämre för men också vissa som det går väldigt bra för får byta klubb av den anledningen istället. Det är inte som i Sverige där det ska mycket till för att någon ska få gå och händer det så måste klubben ändå betala lön, i Ryssland är det lite annorlunda, konstaterar Gynge rutinerat.

I KHL är det ju ”billigast” för klubben att sparka spelare i början på säsongen. Fram till seriepremiären behöver klubbarna bara betala 25 procent av den återstående lönen, därefter är det femtio procent av resterande lön som gäller fram till nyåret. Efter jul och nyår måste klubben köpa ut hela det resterande kontraktet. Men numera byter KHL-klubbarna också spelare sinsemellan som i NHL.

För just Gynge gick det i vintras rykten om att han hade fått sparken. Enligt en del uppgifter var han ”inofficiellt sparkad” men de uppgifterna skrattar han bara åt själv. Så vad hände då, varför spelade han inte på ett par, tre veckor?

-Alltså jag vet inte vad som stod i varken rysk eller svensk media men det var mer det att jag missade några matcher med hjärnskakning och sedan efter det så fick jag inte spela i några matcher. Men sparken det fick jag väl aldrig, det var ingen som sa något till mig i alla fall. Utan jag var kvar där, tränade på och kom in i laget igen och då var det bara köra.

Så ingen sa något annat till dig?

-Nej, det var ingen som sa att jag fick sparken och lönen fortsatte ju komma så jag tog det inte som att jag hade fått sparken heller, ha, ha, säger han med ett skratt och fortsätter:

-Vi började med fyra svenskar i Admiral senaste säsongen och vi var två kvar på slutet. Jag är inte så bra på matte men det borde väl vara 50 procents chans att man får vara kvar säsongen ut då, ha, ha.

Hur har din roll utvecklats då? Har den ändrats mycket?

-Nej det tycker jag inte. Det är ganska likt. Jag har inte hängt dit puckarna riktigt som jag gjorde första året så andra året var lite tyngre. Men annars tycker jag rollen är ganska lik. Jag spelade ganska mycket power play och inte så mycket boxplay i vintras och har väl blivit lite mer allround, har blivit bra på lite olika grejer.

Hockeyn i sig då, är det stor skillnad mot SHL?

-Lite kanske, det känns som att den är lite mer defensiv. Det är viktigt att man vinner för både spelare och tränare känner ju att torskar man en fyra – fem matcher då kan det vara panik. Sedan är det ju väldigt bra spelare också så det drar upp kvaliteten så klart.

 Har du funderat på att åka hem någon gång under de här två åren?

-Nej. Inte frivilligt i alla fall, ha, ha. Det har jag inte gjort.

Men Richard Gynge håller ändå ett öga, främst genom koll på resultaten, på AIK där han spelade i tre säsonger innan han lämnade för KHL.

Några tips och råd till AIK nu när de ska försöka ta sig tillbaka till SHL?

-Jag tror att det är bra att AIK satsar på yngre förmågor och svenskar på väg upp. Sedan handlar det om att ha lite tålamod också. Att man låter de unga spelarna få växa in i sina roller. Så var det när jag spelade i AIK. Nu kom jag ju in den säsongen där vi avslutade med att gå upp men det var många som var med där som hade gjort en lång resa i AIK– som Sandberg, Bång och Liwing och dem. De hade verkligen fått chansen att jobba sig in i det och utvecklas.

Vad var det som gjorde att ni gick upp tror du?

-För det första så hade vi ett bra lag, ett väldigt bra lag och så hade vi en bra tränare i Roger Melin med Rikard Franzen och Stefan Persson. Sedan hade vi ett bra go i laget och en bra lagkänsla. Nu verkar många lag som satsa rätt hårt så det kommer bli tufft men jag hoppas såklart att de tar steget. Men framför allt hoppas jag de kan få en bra grund i både ekonomin och med mycket folk på matcherna. Det är viktigaste känns det som.