Himlen har fått förstärkning - vila i frid Glenna

(Glenna hyllades den 8 december 2007 när hans tröjnummer # 11 pensionerades i Templet. FOTO SSK:s hemsida.)

Beskedet om att SSK-ikonen Glenna Johansson gått bort kom i morse. Så här en dag senare har fans och spelare öst lovord i en aldrig sinande ström på sociala medier över den stora lilla liraren.

Spelsinnet var ju av gigantiska mått även om kroppen inte var så jättestor. Jag önskar så Glenna att du hade fått se alla fina ord, alla härliga beskrivningar av dig själv och hur du fick både fans, hockeykollegor och blivande spelare att se upp till dig och ditt fina spel.



2007 pensionerades Glenna Johanssons tröjnummer, nummer 11 vid en cermoni i Templet. Jag träffade Glenna och ständige vännen och följeslagaren Mats Hallin på Mimmos för en intervju några dagar innan..

Den blev lång och en av de absolut roligaste jag har gjort. Glenna hade ett fantastiskt minne, klart bättre än både Mats Hallin och förre lagkompisen Hans Särkijärvi. Nummer elva radade upp den ena anekdoten efter den andra.

Hur han fick spö i båset när han drällde med pucken vid fel ställe, hur stjärnan Stisse Johansson värmde upp genom att luta sig med baken mot ett element med ciggen i hand. Han berättade om en galen resa till Nordamerika som slutade med en vild fajt. Jag minns faktiskt inte om Glenna alibislogs han med i ett hörn men jag tror det, det var ju han (om jag minns rätt nu) som utlöst bråket genom att reta upp några goons med sitt fina spel.

Glenna var ju lite egensinnig som person också. Vid ett tillfälle var han sur över att han blivit bänkad mot Finland. I ren protest struntade han i att sätt på sig grillorna utan satt bara arg och hängde längst ut på bänken. Mot slutet av matchen skrek förbundskaptenen att hela SSK-femman skulle in varpå Glenna svarade "Tyvärr Curre, jag har inte snört på mig skridskorna"

Jag har letat efter intervjun men hittar den tyvärr varken på nätet (Stockholm City tog tyvärr bort allt material när dela ner tidningen) och på sparade disketter men hittar inte artiklarna från 2007. Det smärtar mig för det fanns så många sköna stories där.

Att han var så älskad och hyllad var dock inget som Glenna Johansson själv lyckades ta till sig fullt ut. När hockeykarriären var slut och rampljuset släcktes blev det ett stort tomrum i Glennas liv, ett tomrum han brottades med livet ut visade det sig - även om jag tyckte han hade tagit till sig folks kärlek bättre efter att hans tröjnummer hissats upp i december 2007.

Han var bra nervös innan, undrade hur han skulle ta det, och hur skulle fansen/publiken ta det. Vem brydde sig om en gammal gubbe typ. Men oj så många som minns dig Glenna. Och som minns än i dag.

Du kände värmen och kärleken då när du hyllades och du blev så rörd och glad över hyllningen så det fanns bara inte. Vi fortsatte springa på varandra på Scaniarinken,  inte minst då Glenna fick jobb där som vaktmästare ett tag efter hyllningen.

Senast vi sågs var i april när jag var och spelade in en grej i Templet. Du såg pigg och glad ut då. Det bär jag med mig.

För även om jag aldrig såg dig spela Glenna så har jag hört så mycket om ditt spel. Och jag fick förmånen att lära känna dig och ta del av ditt livs historia den där dagen 2007. Det har varit en ynnest att få prata med dig även efter. Jag minns en otroligt snäll och rolig Glenna, en försiktig och ödmjuk men ändå nyfiken själ med en spjuvers glimt i ögonen.

Himlen har fått förstärkning nu. På tok för tidigt men så är det. Tack Glenna för att du fanns.