Marie möter: Jonas Andersson. " Ingen sitter säkert i den här världen"

(Jonas Andersson. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Han är sportchefen Daniel Rudslätts drömvärvning men Jonas Andersson vill inte släppa liret i KHL – än. I våras fanns uppgifter om att han var på väg hem till AIK men så var det ju inte:

– Nej, det blev väl lite vinklat. Visst är det alltid tufft efter varje säsong och man funderar men jag vill spela på så hög nivå som möjligt och det var aldrig några kontraktsförhandlingar med AIK.

Det börjar bli ett välkänt vårtecken nu, de där ryktena och artiklarna om att nu är Jonas Andersson på väg att signa med Gnaget. Kanske kommer det sig av hans goda kontakter med klubben, med både förre sportchefen Anders Gozzi och nuvarande Daniel Rudslätt.

– Jag har ju pratat med båda men jag har varit ärlig hela tiden också och sagt att jag vill spela i KHL i ett år till. Redan i våras hade jag pratat med några ryska lag men hade inte bestämt något än, AIK sa att de var intresserade men eftersom jag har en bra relation till AIK så var klubben de första som fick veta att jag hade signat en KHL-klubb, så vi hade inga konkreta förhandlingar.

Klubben som Jonas Andersson skrev på för heter Yugra Khanty Mansiysk. Kollar man på kartan så ligger hans nya hemstad mitt ute i ingenting utanför Omsk och Jekaterinburg - tre timmar med flyg från Moskva.

– Men det är en fin stad, ganska nybyggd så allt är fräscht. Visst det är litet men det ger både för och nackdelar. Det är i alla fall ingen galen trafik som i Moskva men samtidigt inte samma utbud heller. Just nu är det 28-29 grader varmt och galet hett, men det kommer bli rejält kallt till vintern. Det säger alla ryssar. När de hör var jag ska spela säger de bara att det kommer bli väldigt kallt, säger Jonas Andersson med ett skratt.

Det var lagets tränare som pushade på och krävde att få in Jonas Andersson i laget. Det bådar gott inför säsongen.

– Det känns som att jag har rätt förutsättningar nu. Tränaren, som är ryss, pushade för mig tidigt. Han själv har varit här i fyra år och sitter ganska säkert.  Det var viktigt eftersom det var ett tufft beslut att åka hit och låta familjen vara hemma mesta delen av tiden istället för att komma med som förr.

Vad har tränaren sagt till dig?

– Jag har inte pratat så mycket med honom än, allt går genom agenter här och enligt agenten och sportchefen så har tränaren sagt att han litar på mig, det är ju bra, konstaterar Andersson med ett leende.

I Ryssland är det snabba ryck emellanåt och Jonas Andersson har fått vara med om ett antal tränarbyten under sina fyra år i KHL.

– Det har försvunnit tränare varje säsong. I Minsk var det väl två eller tre stycken, i Atlant fick Bengan (Bengt-Åke Gustafsson) sparken och sedan fick Janne Karlsson sparken så det är tyvärr så det ser ut.

.

 Den här tränaren då?

– Han har varit här i fyra år och sitter ganska säkert här – tror jag. Det var i alla fall en väldigt bidragande faktor till att jag valde klubben. Men ingen sitter säkert i den här världen, det är leverera som gäller och det finns inga garantier någonstans. Det har man verkligen lärt sig här, du måste leverera varje dag.

Det gäller att hålla fokus på rätt saker, inte det lättaste när man har en tvååring och en fyraåring kvar hemma många, många timmar bort och med fyra timmars tidsskillnad.

– Förr har familjen bott med mig, mer eller mindre. Men vi pratade ihop oss min fru och jag, så de kommer hit och besöker mig istället för att bo här. Det känns som rätt beslut även om det är tufft att vara ifrån familjen.

Hur dövar du familjeabstinensen?

– Med att skypa mycket – sedan försöker jag tänka på annat emellan samtalen. Den äldsta killen börjar få mer koll på var jag är, det gör det jobbigare och att vara ifrån familjen blir bara svårare och svårare ju äldre de blir. Det blir tufft för grabbarna med men vi kände att de måste få trivas, få må bra och gå på dagis med de andra barnen. Jag tror faktiskt det är tuffast för mig och så för min fru som får dra ett stort lass hemma, säger Jonas Andersson och fortsätter:

– Jag försöker att inte tänka på det, visst är det tufft om jag ska vara ärlig men jag känner fortfarande att jag kan utvecklas och jag hoppas jag har min bästa säsong framför mig. Jag har ändå känt att jag vill fortsätta satsa och är glad att klubben vill ha mig.

Jonas Andersson gör nu sin femte säsong i KHL, det är inte många svenska spelare som har stannat så länge.

– Jag trivs bra faktiskt även om det är tufft med familjen. Jag och Pajen (Niklas Persson) åkte över samtidigt men nu ska ju han spela i Schweiz sedan har väl Tony varit här lika många år som jag men sedan vet jag inte om det är några fler som stannat så länge.

När jag frågar när han tänker vända hem får jag ett långt svar. Som landar i att Jonas själv konstaterar – det var inte så konkret det där va? Och så ett skratt på det.

– Jag har verkligen ingen aning! Har inte satt någon tidshorisont på någonting. Hittills har det hockeymässiga styrt men jag tar verkligen ett år i taget nu och utvärderar läget varje år, säger Jonas Andersson.

Det finns ju fördelar med att lära känna ett land och en liga.

– Nu vet de vem jag är, jag har bevisat vad jag kan här, vet hur allt funkar. Det är en skön känsla och inte alls som när jag åkte över första gången. Då kändes allt ryskt främmande, men det är det inte längre.

Några landsmän har han dock inte i laget. Linus Videll fick lämna i en trejd förra säsongen men importplatserna är fyllda av honom själv, en finländsk, en lettisk, en tjeckisk och en slovakisk spelare.

 – Det tror jag är bra! Jag är dessutom äldst i laget även om vi har en hög snittålder med åtta spelare som är födda 1981 som jag. De har behållit stommen i laget, har en kår av spelare som varit med hela tiden som är bra killar. Det känns på atmosfären att det finns stabilitet. Vi ses väl inte som ett topplag som ska vinna Gagarin Cup men vi ska ta oss till slutspel.

Vad får du får roll i laget tror du?

– En plats i de första två femmorna, är man importspelare i KHL så måste man leverera annars får du sparken. Du måste vara produktiv men även lyfta laget. Brendl gjord 30 mål men fick ändå sparken, så det är en kombination av att lyfta laget och producera själv

De flesta ryska lagen har redan varit på is i ett par veckor men i Yugra Khanty Mansiysk kör barmark fram till 1 augusti. Man kör två fyspass om dagen måndag till fredag, ett pass på lördagen och har vila på söndagen.

– Det har varit enormt tufft, mest långdistanslöpning 10-12 kilometer på förmiddagen och så hopp och styrka på eftermiddagen. Det har varit hårdkörning.

Vad är ditt personliga mål i vinter då?

– Det är väl just det här att göra min bästa säsong. Jag har gjort femton mål och även om jag inte har satt upp något exakt produktionsmål så skulle jag vilja nå upp till 20 mål och göra min bästa säsong poängmässigt.