En närmast surrealistisk säsong

(Foto www.hockeymedmariehallman.se)

Tredje matchen med Ante Karlsson som ny coach. SSKs tredje trepoängsförlust på rad under den nye tränaren. Och nu börjar SSK förbereda sig för kval. Ja kval neråt då – så klart – med tanke på tabelläget.

”Det är bara förbereda sig för vad som komma skall” säger SSK-tränaren till LT.se

Södertäljes rader av förluster och bottennapp börjar närma sig surrealistiska mått. Hur är det möjligt att haverera så totalt som SSK har gjort den här säsongen?

En annan – jag vet inte om det är ironisk, surralistisk eller bara allmänt crazy – detalj i sammanhanget är att SSK kunde inleda sitt värvningsarbete tidigt i våras då säsongen slutade – på en tolfte plats – i ingenmansland och därmed var slut redan fjärde mars.

Fansens fantastiska mobilisering tillsammans med starka sponsorinsatser gjorde dessutom att det fanns en stark ekonomisk budget att bygga laget med. Det fanns alltså tid och pengar. Men det gick käpprätt åt helvete ändå.

Ju mer man tänker på det, desto mer absurt blir det. SSK kan – till skillnad från AIK - inte ens skylla på internt kaos i organisationen när förklaringar nu letas till det största fiaskot klubben upplevt sedan … ja jag vet inte.

Att åka ur Elitserien var ju illa men att ha de förutsättningar som SSK har haft och nu tvingas rikta in sig på kval för att hålla sig kvar i HockeyAllsvenskan är på något sätt sju resor värre. Just på grund av att förutsättningarna var så bra och utfallet… ja ni hajjar.

Det sjuka är ju att spelarna – pjäs för pjäs – är spelare som borde borga för succé.  SSK har ju – även om det inte ser så ut när man tittar på tabellen – bra spelare. Men sammansättningen av laget är ju uppenbarligen totalt felkomponerad. Spelidéen var uppenbarligen inte heller anpassad efter laget – spelarna har pratats sedan i höstas om att bara dumpa pucken funkar inte.

Lägg därtill konstiga beslut om utfrysning av spelare, en tränare som tappade greppet om laget tidigt – bland annat genom märkliga beslut och ett nyckfullt agerande som skapade otrygghet i laget. 

När dessutom några av de spelare som försökte bidra med lösningar sparkades just därför byggde det på osäkerheten.

När SSK sedan sparkar Janne Karlsson fortsätter laget förlora. Varför? Bland annat för att det beslutet kom för sent. Laget hade redan lärt in vanan att förlora, hur sjukt det än kan låta. Jag menar inte att spelarna vill förlora, tvärtom de vill så klart vinna så det värker inombords. Men mentalt har man fastnat i något slags limbo där man inte längre har den gemensamma mentala styrkan att vända matcherna eller ens behålla ledningarna man tagit.

Eller som Robban Carlsson säger till Länstidningen efter 1-3-förlusten mot Oskarshamn på lördagen:

”Vi måste börja vinna och få en liten gnutta självförtroende. Stundtals kan vi faktiskt spela bra men så fort vi får något emot oss så sjunker vi direkt. Det är inte så att alla blir sämre hockeyspelare på grund av ett baklängesmål utan det sitter i skallen. Det gäller att tuffa till sig i skallen.”

Och fortsätter sedan med detta i samma LT intervju:

”Oavsett vad som händer, nånstans under dom här fem matcherna som är kvar så måste vi sluta upp att vara så jäkla ängsliga och verkligen våga spela. Vi kan liksom inte vara sämre än vad vi är just nu. Det är botten och lite till.”

Mitt i denna bottensörja bänkar man alltså Robin Press. Och vill inte berätta varför. Herregud. Om någon tror att raka besked här skulle göra saken värre kan jag ju bara säga, tvärtom SSK. Det är inte fler spekulationer som behövs nu. Och jag lovar att nu spekuleras det.

Det är raka rör som krävs nu. Raka besked. Antingen finns det en orsak till bänkningen och då ska den upp i ljuset eller så spelar man med en av lagets bättre spelare bara.

SSK har nu nio poäng upp till tolvan Oskarshamn med fem matcher kvar att spela. Att SSK ska ta fem raka treor… kräver ett smärre mirakel där övriga lag ska ha fem torsk var också.

Vill ni se några plågsamma siffror kolla in de här:

SSK har förlorat tio av de tolv senaste matcherna. Av de två vinsterna är en (!) en trea, den togs då man vann hemma mot Timrå med 4-2 den 27 december. Den andra vinsten, den senaste togs 14/1 hemma mot Almtuna då SSK vann med 2-1 på straffar.

SSK:s längsta segersvit den här säsongen togs i september då SSK vann de fem första matcherna i serien – men då på straffar,  en trea, på övertid, på straffar, på övertid.

När det gäller segrar vid full tid har SSK som bäst tagit treor två matcher i rad vid två tillfällen.

Jag tror vi stannar där.

Och jag hoppas verkligen att SSK får den där gnuttan självförtroende.  Allt annat vore för sorgligt.