Marie möter: Mario Kempe " Jag gillar Pavel Bure. Han har bra fart och bra skills"

Lördag och dags för sommarintervju nummer fem med en spelare som blir rolig att hålla ögonen på – Djurgårdsforwarden Mario Kempe.

(Kempe - Djurgårdaren från födseln. Foto: Privat)

Han är född i Kramfors, gick på hockeygymnasium i Övik. Men älskar Djurgården. Inte helt väntat. – Nä, he, he, men min pappa är från Stockholm och han är Djurgårdare så då blev det så.

Du blev indoktrinerad från start?
– Ja, ha, ha man fick väl någon souvenir eller så när man var liten, så det blev väl det att man höll på det laget. Sedan så håller ju alla här uppe på Modo så det var kul att hålla på något annat! Säger Kempe.

En av mina favoritspelare genom alla tider, Magnus Wernblom, är från Kramfors. Har du någon pejl på honom?
– Mmm jag känner inte honom men hans föräldrar bor inte så långt här ifrån men det är ingen jag känner själv, men han var en speciell spelare...

Ja verkligen. Men du vad har du för förebilder själv?
– Åh det är många. Jag gillade Challe Berglund när jag var liten, jag vet inte varför men kanske för att han var kapten i Djurgården och jag höll ju på dem. Sedan har jag följt många utländska spelare. Jag gillar Pavel Bure, för att han har mycket fart, har bra skills och jag försöker härma honom lite när jag spelar också.

Oj, det är ingen dålig ribba du lägger där?!
– Nej men det är just farten och att han spelar lite för fansen, att man vill bjuda lite på show ändå, säger Mario Kempe med glimten i ögat.

Han är bara 21 och har hunnit med rätt många klubbar för att vara så ung: Kramforsalliansen, Modo (juniorlag och hockeygymnasiet), St. Johns fog devils (collegehockey), Rögle, Mora, Philadelphia Phantoms (AHL), Rögle igen och nu Djurgården.

Varför drog du till collegehockeyn i två säsonger?
– Jag såg det som ett äventyr för mig. Det var en häftig grej att testa på. Sedan var det kul att komma över till Kanada.

Blev det så bra som du hoppades?
– Ja, det var nästan bättre än jag hade trott. Det var en grym upplevelse. Det var bra hockey, jag utvecklades mycket, allt var jättebra och så fick jag bo hos en jättebra familj, så allt var perfekt.

Vad var häftigast?
– Att få komma till ett land där man spelar en annan hockey. Det är ju en helt annan hockeykultur där, på juniormatcherna var det 14 000 på läktaren, det hände bara inte i Sverige. Så det var nog de som var häftigast.

Du sa att du utvecklades därborta, på vilket sätt?
– Det var nog mest mitt försvarsspel skulle jag nog säga. Vi hade en bra coach som var på mig mycket om mitt försvarsspel så jag lärde mig att utveckla det. Annars utvecklade jag det mesta. Jag fick spela mycket, tränade bra och blev väldigt allround. Det var kanske det jag utvecklade mest också, säger Kempe.

Nordamerikansk hockey är mer rakt på, det smäller mer på mindre rinkar och det spelet försöker Djurgårdsforwarden spela även här hemma, de stora isytorna till trots.

– Ja det är klart att det går att spela så. Det smäller inte lika mycket här eftersom ytan är större men man kan försöka fullfölja alla tacklingar och så ändå.

Vilken roll han ska ha i Djurgården vet han inte riktigt. Det har inte hunnits med något snack med tränarna om det. Inte heller om vilken kedja han ska börja spela i under försäsongen.

Men om du fick bestämma helt själv, vad skulle du ha för roll då?
– Helt själv?! Ha, ha ja då skulle jag vilja spela hela tiden! Spela i alla pp, lägga alla straffar och så, det är klart, he, he. Men ser man det realistiskt så hoppas jag få en roll där jag kan producera och göra det jag är bra på. Sedan om jag inte får den rollen från början så tar jag den roll jag får bara.

Göra det du är bra på sa du, vad tänker du på då?
– Att jag är en offensiv och produktiv spelare. Jag gillar att spela i anfallszonen och ha mycket puck, så det är lättas om man får spela mycket och får mycket förtroende. Men det är inget man bara får så man får kämpa på. Om man inte får spela mycket i början så kanske man får det i slutet av säsongen, när man har jobbat hårt för det, säger Mario Kempe.

När han lämnade Rögle för Mora konstaterade han att han hade kunnat göra mycket fler poäng i Rögle, bara han hade fått mer speltid. Men citatet som hamnade på en hockeysajt på nätet blev lite fel. Det såg ut som om han lovade en plats i elitseriens poängtopp fast riktigt så kaxig var han inte.

– Nä jag sa att med den spelstil som jag hade så... alltså jag hade ju gjort 10 poäng på 20 matcher med en speltid där jag snittade sex, sju minuter. Så jag sa väl att om jag hade spelat 20 minuter per match, med det snittet jag hade med en speltid på sex, sju minuter så hade jag gjort fler poäng och varit i toppen av LAGETs poängliga, av Rögles, inte av elitserien.

Jag tänkte väl, det var ett väldigt högt satt mål.
– Ja det är det ju. Och jag räknar inte med att toppa elitseriens poängliga men sikta på det kan man ju alltid göra, säger Kempe.

Målet är att ” bli bättre på allting och kunna bidra så mycket som möjligt till Djurgården” och det vill verkligen även om han ibland kan ge ett (tycker jag) skönt kaxigt intryck. Här finns vilja och ambitioner. Och han tvekar inte att visa det.

– Nä men jag tycker inte att jag har förlorat något på att säga det jag säger. Jag säger vad jag tror och vad jag tycker och hoppas på. Sedan kanske det inte blir så men det är strunt samma i så fall.

Det märks att du sätter höga krav på dig själv också. Det är inte bara snack utan även höga mål?
– Ja, men det har bara blivit så att jag vill ha höga krav på mig själv. Jag vill spela bra, säger Kempe.

Och i det konceptet ingår att vara bra på straffar. Som nyss nämnts så gillar han att lägga dem och det passar ju bra nu när varje match ska avgöras och det blir straffläggning om inte ordinarie tid och fem minuters förlängning räcker för att skilja lagen åt.

Varför gillar du att lägga straffar?
– Jag vet inte men man får ju som ett friläge och chansen att göra mål, he, he, så det har bara blivit så. Jag fick lägga många straffar i Kanada också, det är sjukt roligt.

Hur bra är du på det?
– Jag sätter tio av tio! Ha, ha, ha, nä jag skojar bara!! Men jag tycker att det är roligt. Jag satte en av en i kvalserien (för Rögle), satte en av två för Mora... de brukar slinka in.

Har du någon patenterad variant eller går du på stundens ingivelse?
– Nja, jag har ingen som jag brukar göra sådär. Jag brukar kolla lite hur målvakten står. Står han långt inne så försöker jag hitta en lucka och skjuta i annars brukar jag försöka få en sidledsförflyttning på målvakten.

Kan man träna på straffar? Många tränare anser ju att man inte kan det?
– Jo men det kan man. Absolut! Det är sjukt bra att träna på straffar, speciellt om det är som nu att de ska avgöra. Det handlar ändå om att vinna en poäng, säger Mario Kempe.

Namnet har han fått efter en argentinsk fotbollsspelare. Men pappa fotbollsfantasten sörjer inte att det blev hockey istället för fotboll:

– Nej, han ville nog att det skulle bli hockey ändå. Och han blev själv kallad Mario när han var ung så då bestämde han att när han får en son skulle han kalla honom Mario. Jag tycker att det är lite coolt, he, he.

Kempe medger att det var lite, men bara lite pirrigt att komma till första träningen med Djurgården. Det tog bara någon timme så kändes det som att han varit där länge, berättar han. Sedan känner han några spelare, Oscar Eklund, Stefan Ridderwall och Mathias Tjärnqvist från juniorlandslaget respektive tiden i Rögle.

Och han ser fram emot att möta fansen:

– Det var grymt häftigt att se dem i slutspelet. När vi (Rögle) mötte Djurgården var det inte så jättemycket folk men i slutspelet var det grymt häftigt att se fansen. Jag vet inte om det var en sak som spelade in när jag valde lag men det är skönt coolt att spela i lag med bra fans. Det var bra fans i Rögle också, fast hallen var liten så blev det ett bra tryck, det hjälpte när man spelade.

På vilket sätt?
– Det höjer en lite grand. Du känner att du har fansen bakom dig – då höjer man sig automatiskt, avslutar Kempe.

Dela