Marie möter: Patrick Cehlin " Det känns som att vi har något stor på gång"

Här är en sommarintervju till, med en spelare som jag verkligen gillade att se i vintras och som jag tror kommer vara ännu bättre kommande säsong - Djurgårdens Patrick Cehlin.

(Cehlin kör gärna lite extra träningspass när vi andra myser på beachen. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkiv)

Han är draftad av Nashville, kommer att spela i Djurgården i minst en säsong till.
Men var precis över på ett såkallat development camp.
Bloggen fångade Patrick Cehlin i bilen på väg hem från Arlanda och Nashville där han haft en minst sagt spännande vecka.

Vilka som var där? Alla möjliga:
– Ja precis, de bjuder in alla spelarna som de har draftat eller om det är någon särskild som de är intresserad av och sådär. Man tränar lite, träffar en massa folk. Det har varit en veckas hårt jobb, säger Djurgårdsforwarden.

Ni svenskar har ju varit lediga ett tag, hur var det att plötsligt stå på is och mäta sig med alla som kämpar för att ta sig till NHL?
– Det var bra. Jag, (Marcus) Krüger, (Jacob) Josefson och några till har kört lite på is några dagar innan vi åkte dit. Sedan när vi kom fram så var de ett istest direkt när man kom fram. Man fick känna att man levde, säger Patric Cehlin och fortsätter.

– Det var som en intervallträning fast på is och så skulle de ta blodprover och sånt där efteråt för att se hu kroppen återhämtade sig.

Efter den chockstarten var det bara borra ner huvudet och köra på:

– Vi fick testa lite olika träningsformer på gym och så och så en lite annan grej som jag inte har provat förr, som hette punching Jim. Det var någon nystartad grej, man använder sig av rep och sånt som man kan ha i ett garage, lite hantlar och så, det var en lite annorlunda form av gymträning.

Vad fick ni göra då?
– En grej var att de hade tunga rep, eller man kanske inte ska kalla det rep, men i alla fall som satt fast i en stolpe som man skulle göra olika mönster med. Man fick dra med armarna i de där repen och skulle göra mönster. Det var riktigt jobbigt för armarna.

Vad har det gett dig att åka på det där lägret? (Och här är det väl bra att förtydliga att Cehlin var där som draftad prospect och alltså inte för att skriva kontrakt eller dylikt):
– Det ger en lite skinn på näsan, nu vet man hur det går till där borta. Jag har fått träffa en massa folk, det var en bra upplevelse.

Något att ha för svenska juniorer i åldrarna 15-16 kanske?
– Nja, det kan vara svårt i den ålder, det händer en massa saker då, även om det kan hända nu med såklart...

Men svenska utvecklingscamper för 17-18 åringar då?
– Ja det skulle funka, där borta får ju även de som inte är draftade vara med. De har såna där showcases där man kan anmäla sig själv, sedan sitter den massa scouter på läktaren och kollar in vad man gör och hur man är.

Några riktiga matcher blev det inte, däremot några tre mot tre turneringar mot slutet av campen.
Och även om det kan gå hett till så var det precis motsatt på Nashvilles camp. Frölundas Mattias Olimb fick ju sin axel förstörd på Chicagos camp men i Nashville var det betydligt lugnare tag berättar Cehlin som var där tillsammans med Linus Klasen (SSK), Anders Lindbäck (Luleå) och Mattias Ekholm (Mora).

– Alla kör ju hundra under prover och så men inte så att det blir några grinigheter. Det blev det inte på vår camp i alla fall. Man har ju hört att det varit lite slagsmål hit och dit på en del andra ställen men hos oss var det bara ett gäng sköna killar, alla kom bra överens.

Hur gick det för de tre andra svenskarna?
– Det gick bra! Linus och Anders ska ju snart tillbaka till maincampen och det kände som det gick bra för oss alla fyra.

Fick du blodad tand av att vara där borta?
– Ja, man fick ju en insyn om vad de vill att man ska jobba vidare på och hur det går till där borta. Jag skulle gärna åka tillbaka direkt om jag fick det, säger Cehlin med ett skratt och glimten i ögat innan han fortsätter.

– Nä men det var skitkul. Någonting man jättegärna gör om.

Vad fick du med dig därifrån då?
– Mycket. Sista dagen sätter man sig ner med headcoachen, general managern, fystränarna och hela faderullan och pratade vi om hur det hade gått. De frågade lite grejer, som ”i din drömvärld när är du redo att åka över” och sånt.

Och du sa?
– Att det får ta den tid det tar. När jag väl åker dit så vill jag vara tillräckligt bra för att stanna. Jag vill inte åka dit och direkt hem. Det sa dom var bra och de tyckte att det som dem såg av mig var jättebra. Att jag visade att jag ville vara med och fajtas men att jag måste bli lite större och starkare och de bitarna.

Kan du bli så mycket större då? (180 cm, 89 kilo)
– Jag vet inte om jag blir så mycket längre faktisk, det känns som att jag har klämt ut alla centimetrarna som går men jag måste lägga på mig lite men samtidigt så måste man hålla farten och explosiviteten uppe så att man inte är som en dieseltraktor, ha, ha. Det gäller att hitta en gräns där man blir atletiskt stark, he, he.

Ja du lever väl mer på din fart än dina kilon?
– Ja, jag lever på farten och att jag har snabba fötter och det är något speciellt, något jag måste behålla. Det måste vara någon mening med de kilon man lägger på.

Något längre sommarlov får han inte, bara för att han använt en del av ledigheten till att träna. Tvärtom. Men det gör inte så mycket säger Patrick Cehlin som vet vad han ska göra i de två veckorna fram tills laget samlas igen:

– Ja, det blir väl gymmet på morgonen och stranden efter det, säger han med ett skratt.

Det är ju inte så långt kvar nu och känslan inför den kommande säsongen är bra:

– Ja, jag ser fram emot nästa säsong jättemycket. Det känns som att vi har något bra på gång. Det är många spelare kvar från i vintras plus att vi fått in nytt bra folk. Jag har inte sett Josef (Boumedienne) och (Stefan) Lassen tidigare men jag har hört att de är bra och Nisse (Ekman) är ju också jättebra så det ska bli jättekul.

Du sa att det ”känns som att vi har något stort på gång”, vad bygger du den känslan på?
– Nä men dels det som vi åstadkom förra året, vi gjorde det jävligt bra då. Vi fick en spelidé som vi köpte och gjorde bra, nu ska vi bygga vidare på det.

Vad är målet för egen del?
– Att bli ett ännu större hot och försöka bidra så mycket som möjligt, mer än förra säsongen och få lite mer jämnare nivåer i mitt spel.

Hur åstadkommer man det sistnämnda?
– Genom mycket förberedelser. Allt ska vara proffsigt, man måste vara professionell och vara bra förberedd. Sedan kommer det säkert matcher när man inte spelar lika bra men man får försöka få så få såna matcher som möjligt och bygga på de bra i stället.

Det här blir din andra säsong som ordinarie, den säsong alla hävdar är svårast.
– Ja, precis, många har sagt det men ... man kan inte luta sig tillbaka och vara nöjd bara för att man har gjort en säsong i elitserien. Det är kamp om alla platserna, det är bara spela på bra och köra på, säger Cehlin och fortsätter:

– När man kom upp gick allt på räls kändes det som, nu kanske man inte har samma flyt. Det kommer att komma motgångar men då gäller det att inte deppa ihop utan bara hålla uppe skallen och köra på.

Dela