lördag 31 juli 2010

Marie möter - Jacob Josefson del ett

Blev en lång intervju det här så ni får den i två delar. Här är del ett, del två finns i inlägget under:


(Skyttekung på försäsongen för ett år sedan. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)


Hans beslut att åka till New Jersey Devils och slåss för en plats blev en mindre chock för Djurgårdsfansen.

Men nu är han redan på väg dit.

Jacob är kommande vecka i USA med juniorlandslaget. När de andra åker hem, stannar han kvar i New Jersey.


– Jag kände väl att jag var över på camp för någon vecka sedan, nu ska jag över igen och skulle jag åkt hem igen så … det blev jetlag första gången och i så fall hade det blivit det en gång till och så en till. Det blir lite mycket, då kan jag lika gärna träna där (i USA) och få en veckas extra träning. Annars jag ändå bara varit hemma i en och en halv vecka innan jag skulle tillbaka. Så det var ingen idé, förklarar Jacob Josefson.


Han har möjlighet att köra i Devils hall och har hört att det är några till som kommer att göra det också.

Campen som han nyss var på gick inte riktigt som han hade tänkt sig:


– Jag gjorde ju illa mig redan efter andra dagen så det blev en ganska lugn camp.


Vad hände?

– Jag fick en tackling och kom ini sargen och gjorde illa höften. Men det är lugnt nu!


Något du hann lära dig på campen som du kan ta med dig i fortsättningen?

– Hm, ja det är väl i så fall lite spelet på små rinkar. Det lär man sig väl lite mer varje gång man spelar på dem så det är nyttigt.


(Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)


I Devils är målet att kriga för en plats. Han har inskrivet i kontraktet att han får åka hem till elitserien om han inte tar den där platsen men har själv sagt i en amerikansk intervju att han kan tänka sig att stanna och slåss vidare i farmarligan.


Det sista uttalandet har väckt lite känslor här hemma hos Djurgårdsfansen men Jacob Josefson tycker inte att det är så konstigt.


– Nä men det jag sa… alltså det är väl mer så att om jag är jättenära en plats men inte tar den direkt, men har chansen att ta den om jag är ett tag i AHL då ser jag inga problem i att spela i AHL. Men känner jag att jag är jättelångt borta från att ta en plats då åker jag kanske hem, säger han och fortsätter:


– Jag åker dit och försöker kriga för en plats och ser hur långt det räcker. Sedan hur stora chanserna är att jag tar en plats, det kan man ju inte spekulera i. Det får framtiden utvisa hur det går.


Vad tror du krävs för att ta en plats?

– En hel del. Det gäller att man visar att man spelar bra på campen och visar att man klarar av att spela på den nivån, att man har anpassat sig till spelet och så.


Vad blir svårast?

– Jag vet inte men det är en extra nivå upp som man inte har spelat på hittills så det gäller väl att försöka så gott man kan, att lära sig av allt runtikring, att ta in allt som alla lär en och så, sedan så får jag väl se där sedan vad som är svårast, säger Jacob Josefson med ett leende.


(Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)


Han ser ju inga hinder, bara utmaningar som ska klaras av på allra bästa sätt.

När han fick en smäll på campen kom genast kommentarer här hemifrån om att Jacob inte klarar spelet där borta. Att hans stora svaghet är tacklingar, speciellt de på öppen is och att det kommer att sänka honom där borta.

Det snacket begriper Jacob inte över huvudtaget.


– Nä jag vet inte var de har fått det ifrån. Jag vet inte vad folk menar med det.


Du håller inte med om att det skulle vara en svaghet?

– Nej, nej, det är inget problem, inte vad jag har märkt i alla fall. Men om någon annan tycker att jag inte klarar det så får de väl göra det, då får de tycka så, säger han med en axelryckning.


Att det tycks och tänks har han fått lära sig under sina två år i Djurgårdens a-lag. Men trots att han bara är 19 år – det är lätt att glömma det ibland – så är han inte så brydd om det som sägs. Han vet vad han kan och framför allt – vad han inte kan och behöver jobba på. Och att motståndet i jakten på en plats är massivt, det vet han mer än väl.


– Ja, det är jättemånga duktiga spelare där så det kommer att bli tufft. Alla vill ju ha den där platsen i NHL, alla slåss om samma platser. Men man kan bara förbereda sig mentalt på det och kriga på i en månad så får man se sedan hur det blir. Man kan inte göra mer än så gott man kan.


Hur har du förberett dig?

– Jag känner väl att man har förberett sig fysiskt bra och att man känner sig stark så att man inte har några… så att man inte har något att skylla på. Så där typ att jag skulle var för dåligt tränad för att klara av det. Det funkar inte. Känner man att man har gjort alla smågrejer rätt under sommaren så kommer man dit med ett större lugn. Man kan inte tänka att man kunde ha gjort si eller så utan det viktiga är att man har gjort det som är rätt, säger Jacob Josefson bestämt.


Han har inskrivet i sitt kontrakt att han får åka hem till Sverige om han vill:


– Ja, den valmöjligheten har jag så om inte trivs eller är långtifrån att ta en plats då är det en trygghet.


Djurgårdens klubbdirektör Tommy Engström sa nyligen till mig att de kanske inte har råd att ta hem dig även om du vill komma. Att det kanske inte finns pengar till det i det läget?

– Så kan det bli men är det så, då är det så. Då får jag stanna och spela där borta i AHL i så fall. Det är jag medveten om och det visste jag att det kunde bli så, när jag skrev på (för Devils).


Du kan inte tänka dig att åka hem och spela i en annan klubb här hemma om Djurgården nobbar dig?

– Nej, nej. Verkligen inte. Sedan så… jag är ju mentalt inställd på att spela där borta. Man kan inte åka dit och tänka att jag ska åka hem, då är man helt fel ute. Jag är helt inställd på att ta en plats och på att jag ska spela där borta. Tänker man hela tiden på att man kan få åka hem så har man ju fel i skallen, då är man fel ute i huvudet, slår Jacob Josefson fast.


Du vill inte ha en massa nödutgångar?

– Nej, jag tänker inte på det (att åka hem) utan blickar framåt och försöker fokusera på det som ska komma istället, fokuserar på det som känns bra.

Marie möter - Jacob Josefson del två

Här har ni del två av intervjun med Jacob.


(Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)

Att flytta till USA kräver en del praktiska saker. Som att packa. Men man behöver inte ta rubbet på en gång konstaterar Jacob Josefson med ett skratt när jag frågar hur han får med sig alla kläder och grejer som behövs för de närmaste sju – åtta månaderna.


– Äh jag la väl ner alla jeans jag har och alla t-shirts som jag använder, de tjocktröjor som jag har och några shorts. Det är väl det. Om det blir vinter över en dag så får jag köpa en jacka där. Men det är väldigt varmt där borta så någon i familjen hinner nog komma över med mer kläder innan dess, ha, ha.


Var ska du bo?

– I början där så blir det väl hotell som för alla andra. Devils har något hotell som de samarbetar och där de styr

upp det och som de flesta brukar bo på.


Men alltså… du är 19 år!!! Det är tufft att flytta hemifrån i största allmänhet och att dra till USA när man är 19 måste ju var lite speciellt?! Blir det inte lite ovant vid sidan av isen? Undrar bloggen som en orolig hönsmamma.

Men Jacob gör som vanligt. Han tar det lugnt och är inte så brydd om det heller.


– Fast det som är skönt är att jag har ett par riktigt bra kompisar, (Mattias) Tedenby och Alex (Urbom) med mig. Alex var riktigt duktig på campen, jag skulle inte bli förvånad om han tar en plats! Men de två är lite i samma sits som jag så man får väl hjälpa varandra och så där.


Känns det inte lite nervöst?

– Nej, he, he. Just nu känns det inte så pirrigt. Man får ju uppleva sin dröm! Så det där (att flytta hemifrån) är det minsta problemet. Det är klart att det är en viktig bit men sånt löser sig alltid och annars så finns det alltid någon, agenten eller någon som hjälper till.


(Foto: Daniel Petterson/jarnkaminerna.se)


Vem av er tre är bäst på att laga mat?

– Ha, ha, ha ingen! Men jag fick en del kokböcker, från mamma och lite från släktingarna i studentpresent så det löser sig, he, he.


De andra två då? Är de bra på att laga käk?

– Det är jag tveksam till, he, he så det är något jag får lära mig nu, det är perfekt!


Att flytta till andra sidan pölen år 2010 har sina fördelar med hur det var för bara en fem sex år sedan.

Nu förtiden finns det ju både facebook och skype och allt möjligt som hjälper en att hålla kontakten med alla här hemma.


Men visst kommer han att sakna en hel del personer där borta. Som mamma och pappa. Och brorsorna med flera.


– Det är klart att man kommer sakna dem men det blir en ny erfarenhet att klara sig själv. Och man ska ju inte åka så långt bort ändå. Det tar väl bara en sju-åtta timmar att flyga. Det är inte värre än att åka bil till västkusten.


Marcus Krüger då? Ni är ju som värsta brorsorna?

– Ha, ha, ha. Tycker du? Nääää jag vet inte… ha, ha, ha. Jomen det är klart att man kommer att sakna Krüger och alla andra grabbar. Man har ju träffat dem varje dag sedan man var 14 men bra kompisar har man alltid kvar och vi kommer att hålla kontakten och snacka mycket. Det är tur att det finns datorer och så.


Fast jag har ju hört massa gånger att spelare håller ihop när de är i samma lag men sedan glider ifrån varandra när de splittras till olika lag?

– Hm, men nä så kommer det inte att vara. Vi (Josefson och Krüger) är ju jättebra polare men så är det med (Daniel) Brodin och (Patrick) Cehlin också. Det är klart att de inte kommer att försvinna. De kommer att finnas kvar.


(Poserar - med viss tvekan - inför en av Citys fotografer för två år sedan under första säsongen i DIF. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)


Jacob Josefson är som sagt bara 19 år. För två år sedan gjorde jag min första intervju med honom, då för City. Den hösten var målet att överhuvudtaget få spela lite grann i Djurgården. Nu är han på väg till Devils för att slåss om en plats.


Fattar du själv hur fort det har gått???

– Jo det är klart att man har fattat det. Det är inte så jätteofta som man ser bakåt så där även om man gör det då och då. Fast jag tänker mest framåt och inte så mycket på det som har varit.


Vad var det som gjorde att det gick så fort tror du? Från juniorlaget till NHL på två år, ordinarie i Djurgården redan första elitseriesäsongen och en viktig kugge den andra?

– Nä men det är väl just det att man fick komma upp i Djurgården och spela där. Det är dem (Djurgården) som man har allt att tacka för. Jag har varit där sedan jag var elva år. Det känns som att de alltid har trott på mig. Sedan är det klart att när man får spela då får man självförtroende och spelar bättre, säger Josefson och fortsätter:


– Det har verkligen gått fort de här två senaste åren. Ibland känns det som att det har gått två månader fast det är två år. De här två säsongerna har gått hur fort som helst. Men vad är det man brukar säga? Att tiden går fort när man har roligt, he, he.


När insåg du att du hade en realistisk chans att ta en plats i NHL?

– Det var väl först när de hörde av sig och visade intresse (i våras). Innan dess hade jag väl mer tänkt att jag skulle fortsätta i Djurgården. NHL var inget jag hade tänkt på så.


Dum fråga kanske, men när du var på campen. Kunde du känna då att du fixar den nivån? Kan man känna sånt?

– Jo det kan man känna, när man spelar mot ett bättre motstånd, när man tar sig upp en nivå, så kan man känna om det kommer att gå eller inte.


Har du känt så under alla steg i karriären?

– Ja men man har ju utvecklats både personligen och lagmässigt, på det sätt som jag ville. Visst har det varit en del svackor då och då men det händer alla och det är en styrka att man lyckas krångla sig ur dem.


(Jacob och grabbarna. Foto:Daniel Pettersson/Jarnkaminerna.se)


Josefson är en av de allra snällaste människor jag har träffat. Och definitivt en av dem lugnaste i både med och motgång. Det är någonstans där, i motgången, som man ser vilken karaktär människor har.


En del spelare flyr undan jobbiga lägen. Jacob Josefson gör det aldrig. Han tar ett djupt andetag, biter ihop och står upp och tar alla frågor och all kritik med samma lugn som han tar allt beröm när det går bra.

Skulle man hitta en synonym till ordet lugn så är nog Jacob Josefson rätt val.


Var han fått lugnet ifrån? Det vet han inte själv, det är nog medfött. Eller så är det något han har fått med sig hemifrån:

– Kanske fast det är mest från mamma i så fall, ha, ha. Nämen jag har alltid varit en lugn person. Har alltid varit så och har aldrig varit den som velat stå i centrum utanför isen. Så jag är väl en lugn människa. Sedan är det klart att det kan brinna till ibland men… jag vet inte. Jag brukar inte stressa upp mig över saker. Det är väl mycket så att har man tålamod så löser sig det mesta. Sedan var lugnet kommer ifrån det vet jag inte egentligen, men ibland så är man bara sån.

fredag 30 juli 2010

Silly season AIK: "Jag är mer optimist nu än förr"

AIK har inte gett upp hoppet om Georges Laraque ännu.

Den förre Montreal forwarden fortsätter fundera men Gozzi är fortfarande hoppfull:

– Jag är mer optimist nu än förr! Man får en bra känsla bara, säger AIK:s sportchef till bloggen.


För en vecka sedan ville Laraque vänta lite till, vad har hänt sedan dess?

– Jag pratade med honom förra torsdagen och då sa han att han skulle återkomma idag men det blir inte så utan jag har skickat mejl och försökt nå honom så där är vi nu.


Vad har han sagt?

– Förra torsdagen när vi pratades vid så sa han att han ville fundera lite till i en vecka eller två.


Men vad är det han måste fundera så himla länge på????

– Enligt honom själv så är det väl det att nu när det inte blir NHL någon mer utan han ska ta nästa steg så är det lite det mentala. Han känner att om han vill komma över så måste han ställa om mentalt att det inte blir NHL mer utan det blir någonting annat. Det är den förklaring som jag har fått, sedan får man tycka vad man vill om det.


Ser du en värvning av honom som körd nu?

– Nej, absolut inte! Tvärtom, när vi pratar så känns det bra. Men det är en stor grej för honom som har spelat i NHL så många år att plötsligt är det slut där borta, nu om han ska flytta till Europa ett helt år så vill ha känna på det, fundera lite. Det är inga konstigheter tycker jag.


Går det inte att övertala människan?

– Nä, man kan nog inte göra så mycket mer än att ge honom lite tid och ringa och prata med honom då och då. Du får ju tänka på att det är en stor mental omställning, han är van att tjäna 20 miljoner om året i NHL så ska han komma till Europa och elitserien där man inte alls tjänar de pengarna. Det är som om du ska byta jobb och gå från 30 000 till 10 000 i månaden. Det är klart man vill fundera, säger Gozzi.


Att lägga skridskorna på hyllan verkar dock inte vara något alternativ för den förre Montrealstjärnan. Inte om man ska tro på Laraque som sagt till Gozzi att han ”vill lira”. KHL verkar inte heller vara något som drar trots de betydligt högre löner som finns där än i elitserien. Och blir det Sverige så finns bara en klubb:


– Han har sagt att ska han flytta till Sverige, då är det AIK som gäller. Ingen annan klubb. Det har han lovat mig.


Är det en pengafråga då? Att han vill driva upp ert bud?

–Nej, nej, inte alls. Det är bara det mentala. Det är en stor omställning men jag är mer optimist nu än förr. Man får en bra känsla bara, säger Gozzi.


Som kommer vänta någon vecka till, eller två på besked.

–Vi kan vänta en bit in i augusti också. Det går.


Väntar ni hur länge som helst?

– Nej det går ju inte för kommer han så måste han i så fall komma i början av september. Men det finns tid för det fortfarande, avslutar Gozzi snacket om Laraque.


Vi pratade även lite om en aningen märklig artikel som fanns i Bladet nu i veckan som gick. Där fick man intrycket att AIK stängt börsen helt och därmed lagt Laraque åt sidan. Men så är det alltså inte. Gozzi begrep inte riktigt hur reportern hade lyckats missförstå allt han hade sagt men Laraqueläget är alltså (i skrivande stund, fredag eftermiddag) som ni kan läsa här ovan.

Dagens bild!

Oj. Har precis hittat dagens bild eller snarare bilder.

Vill inte lägga ut dem av copyright skäl men gå in på den här länken på NWT.se så får ni se Håkan Loob köra spagat (alternativt slå knut på sig själv) i kontorsstolen !!!! (scrolla ner på sidan, håll koll på högerspalten) och köra en klockren split på kontorsgolvet (överst i artikeln).

Helt crazy säger jag bara....

Klockrent Brynäs!



(Ove Molin har hittat en ny karriär. Här intervjuas han av Radiosporten efter sista matchen som spelare. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

När Ove Molin klev av isen på Hovet i våras efter sista kvartsfinalen så var det inte bara slutet på en säsong, det var även slutet på en karriär som spelare. Men nu har han hittat en ny väg och blir från och med 1 augusti talangutvecklare i Brynäs.

Gävleklubben har skickat ut ett pressmeddelande där det står att Molin kommer att anställas som assisterande tränare för BrynäsU16 som talangutvecklare för något som klubben kallar "morgondagens Bryäsare".

Brynäslegendaren (för det är han ju verkligen) har redan jobbat ideellt som assisterande tränare för Brynäs U16 i ett par säsonger men nu blir det mer formellt plus kanske det viktigaste att han blir en tung kugge i Brynäs talangutvecklingsprogram.

Det programmet ska enligt pressmeddelandet, plocka upp unga lovande spelare som inte är mogna ännu att ta steget upp i a-laget men som har potential att hamna där. Spelarna kommer få talangkontrakt, ev lånas ut till andra klubbar men hela tiden ha kontakt med Molin som ska följa spelarnas utveckling på nära håll. Ove Molin blir dessutom ansvarig för att driva projektet framåt och målet är att ha 9-12 spelare på talangkontrakt per treårscykel.



(Sista tv-intervjun med Canal Plus, som spelare. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Molin kommer dessutom att köra speciella träningspass, i rollen som utvecklingsansvarig, med ungdomsspelarna.

Så här säger Molin själv i pressmeddelandet:
"Jag står ofta på sidan, och tittar på både pojklags- och juniorhockey, och jag har alltid känt att det här vill jag hålla på med, säger Ove Molin. Jag har också gjort det, men på ideell basis. Nu får jag göra det på heltid, och det känns verkligen jättebra. Jag får dessutom göra det i Brynäs som ligger långt fram i ungdoms- och juniorhockeyn. Jag har gjort en resa som få har gjort, och hoppas och tror att jag har saker att bidra med till de här yngre spelarna i deras utveckling. Det känns verkligen jättekul och jag ser fram mot det otroligt mycket."

Jag tycker det är ett klockrent initiativ. Ove är en helskön människa, är intresserad av spelarutveckling, och har ju erfarenhet som få. Och har som sagt fått en del träning i hur man hanterar kids i och med att han redan kört ett par år som assisterande åt bland annat sin sons lag.

Ska bli kul att följa det här projektet som jag hoppas att fler klubbar tar efter. Mycket bra initiativ!

Ska föresten bli intressant att se när Ove tar steget upp som seniortränare på högre nivå. Det kommer en sån dag, det är jag övertygad om.

torsdag 29 juli 2010

Spelare på vift

På måndag går de flesta elitlagen på is men det kommer saknas spelare lite här och där på grund av uppdrag med juniorlandslaget eller Team Sweden U20 som det också kallas lite internationellt...

22 spelare satte sig i morse på planet till USA för att ta sig Salt Lake City. Där ska man dels träna och dels spela träningsmatcher mot Finland och USA vit och USA blå. Matcherna spelas måndag, tisdag, torsdag och fredag kommande vecka. Resan hemåt inleds på lördag och så landar hela gänget söndag morgon (den 8 augusti) - om planet är i tid.

Spelarna som är ute på vift är:

Målvakter: Fredrik Pettersson Wentzel, Almtuna, Robin Lehner, Soo Greyhounds.

Backar: Fredrik Styrman, Luleå, Oliver Ekman-Larsson, Frölunda, Tim Erixon, Skellefteå, Adam Larsson, Skellefteå, Peter Andersson, Frölunda, Adam Almquist, HV71, Simon Bertilsson, Brynäs.

Forwards: Jacob Josefson, NJ Devils (står dock officiellt listad som Djurgården än så länge), Martin Karlsso, Leksand, Gabriel Landeskog, Kitchener Rangers, Jesper Fast, HV71, Anton Lander, Timrå, Carl Klingberg, Frölunda, John Norman, Djurgården, Calle Järnkrok, Brynäs, Sebastian Wännström, Brynäs, Magnus Pääjärvi Svensson, Edmonton (står officiellt listad på Timrå fortfarande), William Wallén, Förlunda (fast han står listad på Mississauga st Michaels), Oscar Lindberg, Skellefteå, Patrick Cehlin, Djurgården.

Ganska många elitseriespelare med där och jag vet inte om det är så himla bra för dem att börja matchningen inför säsongen med att inte vara med här hemma men förhoppningsvis så är väl träningarna bra och matcherna tuffa där borta så att det ger något ändå.

Det de kommer sakna är ju att hitta "sin plats" i laget inför de första träningsmatcherna här men det ska väl gå bra ändå förhoppningsvis. Men nu vet ni varför det är lite luckor på en del ställen.

Jacob Josefson kommer föresten inte att åka med övriga spelare hem. Han kommer att stanna i USA och köra på med försäsongsträningen där. Verkar som Devils hade is som de som vill får köra på.

Vi pratades vid i går onsdag kväll och det finns en intervju med Jacob om det nya livet som kommer att komma upp på bloggen inom kort.

onsdag 28 juli 2010

Jonas Almtorp: " Nu känns det som att jag klarar av vad som helst"


Ni minns kanske att SSK:s fystränare Walter Skeppar förvarnade om att Södertälje skulle få köra en riktig rackarrysare i dag, onsdag. Nämligen en tuff hinderbana i Ragnhildsborgsbacken i Södertälje.

Och det gjorde man, bäst tid av alla – inte helt oväntat – Jonas Almtorp som beskriver banan så här:


– Det var tufft men en bra bana med allt möjligt – simning, traktordäck som Walter hade lagt ut och någon sandbacke. Det var en tuff bana men en skön genomkörare.


Simningen skedde i vattnet som går genom Södertälje, fast inte inne i centrum då utan ute vid Ragnhildsborgsbacken.


– Vi simmade bara några meter ut i vattnet och så bort en bit. Vi simmade inte över eller så utan bara en bit längs kanten.


Varmt och skönt eller?


– Ja, he, he, det var skönt! Man var så svettig och trött när man kom dit, för det låg mitt i banan, så det var bara skönt.


Och sedan vidare – dyngsura efter klädsimmet?

– Ja, med dyblöta dojor men de flesta hade tajts och bar överkropp förutom skorna så det var inte så farligt.


Walter Skeppar trodde att traktordäcken skulle vara värst men det var de inte. Inte för Almtorp som tyckte att sandbacken som spelarna skulle kuta uppför efter däcken var värre:


– Ja, backen där som vi rushade uppför var värst. Men det kanske var för att man körde den precis efter traktordäcken, konstaterar Almtorp.


Robban Carlsson har ju, enligt ögonvittnen, en av de allra bäst vältränade kropparna i laget. Enligt Skeppar är ju Almtorp i paritet med Robban när det gäller att vara allra bäst tränad så jag undrade förstår om duon ägde resten?


– Ha, ha, nä jag vet inte. Walter sa att jag hade bäst varvtid så det var väl bra men det kändes så klart inte bra alls. Det var ju smärta hela vägen och jag har ingen uppfattning alls om hur det var jämfört med den andra. Jag vet bara att han tog tid och sa till mig att jag hade bäst totaltid.


Stort!

– Ja, he, he det var stort, ha, ha, skrattar Almtorp som inte hade koll alls på vem som hade det kämpigast då spelarna inte fick veta de andras tider. Och han tycker att:


De andra såg bra ut. Det är många som ser starka ut. Det är många som har kört hårt och ser väldigt bra ut. Men som du sa, Robban ser ju bra ut… men det är många som är i bra form.


Skeppar sa häromdagen att det är väldigt bra moral i laget. Stämmer det?

– Ja, det håller jag med om. De yngre grabbarna har visat jävligt bra inställning. De kör hårt varje dag och det ska de göra tycker jag. Och de kör på och höjer verkligen moralen. Det är generellt bra inställning på grabbarna i laget, även de som kommit in som nya nu.


Känner du flåset i nacken?

– Jamen ju äldre man blir desto hårdare känner man flåset! Å andra sidan är man alltid tvungen att köra hårt, oavsett ålder och det ska man göra.


På fredag är det dags för en än så länge hemlig lagaktivitet för att svetsa samman laget.

Förra året fick spelarna fira sig ner längs en höööög husvägg.

Ingen hit för höjdrädde Almtorp men i år tar han vad som helst:


– Ja, jag blev ju tvungen att göra en bakåtvolt från sjuan på Eriksdalsbadet på min svensexa. Jag landade på fötterna men jag är så höjdrädd så efter det så… nu känns det som att jag klarar av vad som helst.


Åh fy fan??

– Ja, jag fick veta när vi kom dit vad det handlade om. Det var bara att gå upp och köra.


Men att du vågade, fast du inte gjort en enda volt i ditt liv?

– Jo men jag kände mig tvungen, ha, ha. Fast det var kul efteråt.


Hur lång tid tog det innan du vågade kasta dig ut luften?

– Ingen aning. Jag tappade tidsuppfattningen. Instruktören som var med sa att han aldrig hade sett någon skaka så mycket som jag gjorde på vägen upp, ha, ha. Det var lite halvjobbigt att gå upp för stegen. Men det var skönt efteråt, verkligen kul faktiskt, he, he.


Efter bakåtvolten fick Almtorp se sin eleganta luftfärd. För självklart hade polarna haft videokameran framme.


– Det var en instruktör där som berättade vad jag skulle göra men jag kan inte säga att jag hade kontroll direkt, ha, ha, ha. Men det såg ganska bra ut, såg bättre ut än det kändes, he, he.


Köttbulle baklänges?

– Ja, köttbulle bakåt och sedan sträckte jag ut och landade på fötterna.


Tur att det inte blev ryggplask då?

– Ja, jo det tänkte jag på efteråt, ha, ha, ha. Men det gick ju bra så nu räds jag ingenting något mer!!

Copyright:www.hockeymedmariehallman.se


(Ett litet ps är på sin plats här. Flera av kompisarna på svensexan var ogifta. En gruvlig ”hämnd” lär vänta. Bara så att de vet…)

tisdag 27 juli 2010

Krüger: "Jag ser gärna att jag tar den platsen"

I måndags drog AIK och SSK igång sin säsong med tester och fysträning. Det kan in läsa om här (AIK) och här (SSK).

I morgon onsdag är det dags för Djurgården att köra i gång säsongen med fystester på onsdag och torsdag.


(Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)


Jag slog en pling till DIF-forwarden Marcus Krüger och undrade om just testerna var något han ser fram emot:


– Ha, ha, nä det vet jag väl inte, he, he. Eller det är både ock. Det kommer att bli jobbigt men samtidigt så är det skönt att se hur man ligger till.


Känns det som att du vågar titta på testresultaten efteråt?

– Det är klart jag vågar det! Man vet ju vad man har gjort hela sommaren, så det går inte att göra annat än sitt bästa. Man vet ju allt man har gjort och att det var så gott man kan göra så då är det okej.


(Foto: Annika Swenmark/jarnkaminerna.se)


Du och några till var ju iväg på camp. Får man bättre testvärden då?

– Nej det tror jag inte gör någon skillnad. Visst hade vi bra träning där i två veckor men de andra körde säkert på bra de också.


Men kör man inte hårdare på en sån camp? Och inför den?

– Äh jag vet inte. Vi hade ganska bra träning, var ju på is och sånt men det hjälper kanske inte till för att höja testvärdena. Gör man ett cykeltest till exempel så kanske det bästa hade varit att cykla hela sommaren men det är ju inte det bästa att göra heller, säger Marcus Krüger med ett skratt.


Krüger var på Chicagos development camp, ett av de läger där det gick hetast till. Det var där som Frölundas Mathis Olimb hamnade i slagsmål och fick en axelskada som kommer förstöra inledning av säsongen.


Men Krüger kom hem – hel och nöjd.


– Ja det var en bra camp, med en veckas tuffa träningar och matcher som var riktigt bra. Det var tävling hela tiden. Alla var där för att visa upp sig och det märktes. Jag har pratat med några andra som var där borta, de hade det inte riktigt likadant på sina camper.


(Krüger och Cehlin. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)


Nej, precis jag pratade med Patric Cehlin, han sa att det deras camp varit mycket lugnare och att alla hade varit mer polare och så?

– Hm, ja alla var väl inte polare hos oss direkt, ha, ha. Men det var bra ändå.


Jag fick ett mejl där en av läsarna vill veta vad som hände i det där slagsmålet mellan Olimb och Kyle Beach. Var det ett hårt slagsmål eller hade Olimb otur som blev skadad?

– Nja, det är klart att när sånt där händer så är det mycket otur. Sedan så... de slogs ju två gånger på rad. Det brukar väl inte hända så ofta men det var så klart otur att just det där med att axeln hoppade ur led hände. Det var riktig otur. Jag bodde med honom också, så det var jobbigt för honom.


Var du nära slagsmål?

– Nej, nej jag försökte att hålla mig undan allt sånt där, he, he.


Det gjorde väl Olimb också?

– Jo men han visste väl inte vem han slogs med heller. Men jag försökte hålla mig undan och bara spela bra i stället, det räckte med det.


Ingen som kom fram och ville mucka bråka med dig då?

– Det var väl som jag sa där att alla ville vinna hela tiden så det är klart att det var lite småtjafs men det var inget särskilt tycker jag, det var precis som hemma. Men jag försökte hålla mig undan utan att vika ner mig.


Vad sa du när någon ville ta en fajt?

– Jag låtsades inte förstå något, ha, ha, ha, skrattar Djurgårdsforwarden.


Som liksom alla hockeyspelare har längtat efter att säsongen ska dra igång.


– Ja det ska bli grymt kul att dels göra testerna och sedan är det fullt fokus på att köra igång igen. Jag tror att alla är sugna nu. Vi har gått och väntat i några månader på att det äntligen ska starta.


Förväntningarna på er har höjts nu. Är det kul eller jobbigt?

– Jag vet inte. Det är ett nytt år med nya förutsättningar så vi får väl leva efter dem. Det är inget jag har funderat på direkt.


Som det ser ut just nu är Marcus Nilson borta ur laget. Det innebär att en lucka i förstalinen är ledig att fylla för dem som är sugna – även om det tas in en forward till. Vem tror du kommer att fylla den luckan?

– Hm, det är klart att alla vill vara med och ha den rollen och producera mycket. Det är klart att alla vill försöka ta den platsen, sedan vet jag inte vem som tar den men jag vet att någon gör det och jag ser gärna att jag är den som tar den.

måndag 26 juli 2010

Silly season Widing: " Vill ju gärna vara utomlands - men för den skull är inte elitserien avskrivet "

Jag har fått tag på Daniel Widing nu och har därför korrigerat lite i inlägget under.

Var ett par grejer som var fel där men nu ska det stämma hoppas jag.

Och Widing bekräftar för bloggen att han letar ny klubb efter att han och Davos kommit överens om att bryta kontraktet.

– Ja, det stämmer. Det är helt klart nu. Jag kommer inte att spela där i vinter. De vill inte ha mig som spelare och då vill inte jag vara där heller så det är bäst för båda om det blir en annan lösning.


Exakt hur den lösningen ska se ut ekonomiskt är inte klart ännu men:

– Vi har en bra diskussion om det, så med största sannolikhet så kommer vi att lösa det. Eller vi kommer att göra det, konstaterar Widing.


Svensken lär vara eftertraktad på den svenska marknaden där flera elitserielag, bland andra Djurgården och SSK fortfarande letar efter en sista spetsforward. Och kanske även AIK om inte värvningen av George Laraque går i lås.


– Jasså, ja är det så, så får vi se men de ringer väl till min agent och kollar hur läget ligger då. Men jag vet inte, för än har jag inte hört något än från dem i alla fall. Och jag tittar väl utomlands i första hand, men det är sent på sommaren nu, det här är så färskt och många lag har redan fullt i sina trupper, så det är svårt att hitta något som är klockrent.


Vad vill du helst själv?

– Jag skrev ju två årskontrakt för att jag ville vara utomlands och därför så kan jag tänka mig vara kvar utomlands. Sedan så blev det så här, fast jag tyckte jag hade en okej säsong. Jag låg ändå över 20 mål (21 på 45 matcher i vintras) och har gjort 20 mål tre år i rad så jag tycker inte själv att det har varit så risigt. Men vi har en tuff coach. Han är bra och organisationen är bra, men han är tuff och har väl en speciell syn på hockey som inte riktigt passar mig, som inte är samma som min.


Vad har han för syn då?

– Jag har inte kommit underfund med det än, ha, ha. Det kanske är därför som jag inte blir kvar? Säger Widing med ett skratt och glimten i ögat innan han betonar:


– Men han (coachen) bra och organisationen och Davos och allt med. Det finns inga hard feelings alls mellan oss. Och vi har en bra diskussion nu.


Någon särskild liga utomlands som du är sugen på?

– Nja men jag tycker ju att schweiziska ligan har en rolig hockey. Den är snabb och så. Men då kan det bli lite knixigt för då skulle Davos släppa mig till en konkurrent och det kanske de inte vill. Men vi får jobba vidare med det där så får vi se.


Om jag säger så här rent hypotetiskt … Om till exempel Djurgården ringer och vill ha dig som ersättare för Marcus Nilson vad säger du då?

– Oj, det måste jag ju såklart fundera på i så fall. Det får vi se då! Man måste ju kolla allt och så innan man kan svara på en sån fråga, ha, ha.


Hur viktigt är det för dig att spela utomlands är väl kanske en bättre fråga?

– Alltså jag ville ju vara utomlands, det var därför jag åkte hit och jag vill gärna prova ett år till eftersom det är kul att vara utomlands, men för den sakens skull så är ju inte elitserien avskrivet.


Du håller en dörr öppen för elitserien samtidigt som utlandet är ett bra alternativ?

– Ja, precis, det är väl så man kan sammanfatta det. Vi får se om jag hittar något som passar, konstaterar Widing.


Han är hemma i Gävle nu och funderar som bäst på var han ska kunna köra lite isträning. Och med tanke på tidpunkten så hoppas han kunna få klart med en ny klubb inom någorlunda snar framtid.


– Ja, innan serierna kör igång vill jag gärna ha det klart. Man vill ju till höra ett lag och träna med dem, det är inte så kul att köra för sig själv.


Finns en kortare variant av intervjun skriven för DN.se. Den hittar ni som vill se den här.

copyright: DN.se och www.hockeymedmariehallman.se

Silly season - En joker i leken

Det verkar som om energiknippet Daniel Widing har nått någon lösning när det gäller kontraktsbråket med Davos som han egentligen skulle spela för kommande säsong också.

EDIT: Jag skrev tidigare att alla klubbar i Schweiz har åttamånaderskontrakt och inte betalar lön under sommaren. Det stämmer inte, det är upp till varje klubb och spelare och göra den deal man vill. Widing har till exempel haft vanlig 12 månaderslön.

Sedan stämmer det att Widing lämnar Davos. Jag har fått tag på honom så det kommer snack med honom snart.

Hursom helst, så lär ett gäng elitserieklubbar stå på kö för att signa honom nu när han lämnar Davos. Såväl AIK som SSK och DIF borde vara intresserade. AIK om Laraque inte kommer men framför allt SSK och DIF som båda letar ny forward.

Widing har det där extra som SSK söker och har definitivt den höga energinivå som Djurgårdstränaren Hardy Nilson vill se hos sina spelare. Och letar man en energispelare som ersättare till Marcus Nilson så borde Widing kunna vara ett alternativ.
copyright:www.hockeymedmariehallman.se

söndag 25 juli 2010

Christian Sandberg "Det var nästan så att man började längta redan i kvalserien"


(Sandberg firar avancemanget i våras, nu är det upp till bevis. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Jaha! Nu börjar det! Dags att börja tagga upp lite tänkte jag.

Djurgården har ledig i två dagar till, de kör i gång sin säsong på onsdag.

Men SSK och AIK börjar säsongen 2010-2011 redan i morgon, måndag.


För AIK blir det en del ändringar efter steget upp till elitserien, flera av spelarna är ju debutanter i högsta serien dessutom.

Som Christian Sandberg, som kollade lite film på söndagen i väntan på att få träffa lagkamraterna igen...


Har du saknat dem?

– Jag vet inte... Ha, ha, ha (stort skratt). Jo men det är klart. Vi är ju ett lag, det är härliga grabbar så det är klart att det ska bli skönt att få träffa dem och komma igång igen, säger AIK-forwarden som skrattade gott åt frågan.


AIK kör igång klockan nio på måndagsmorgonen med tester och fys hela veckan ute på Ritorp. Det har varit lite snack om ett eller ett par ispass, lite smygstart sådär, men på schemat så står det än så länge bara fys.


Den riktiga ispremiären är måndag 2 augusti, sedan drar AIK till Visby för träningsmatchande.

Och visst har Sandberg hållit igång under ”semestern”.


– Ja jag har försökt köra så mycket jag har kunnat. Sedan har jag varit lite utomlands och bara haft det bra.


Är det inte svårare att träna när man är ensam och solen skiner och stranden och allt lockar jämfört med när det är höst och man är på ”jobbet” med lagkamraterna?

– Jo visst fan är det så men det gäller att ta sig i kragen, man tränar ju för sin egen skull. Vi hade en jäkligt lång träningsperiod där i våras också ju, fram till midsommar, så man tog en vecka lugnt, sedan rullade det igång igen med träningen.


Vad har du kört då?

– Jag hade lite strul med ryggen i slutet av förra säsongen och i början på fysen i våras så jag har kört en hel del rehab för ryggen, inte så mycket av de tunga grejerna. Det har inte blivit så mycket löpning och knäböj utan jag har kört övningar och det jag kan.


Men problem med ryggen, det sa du inget om i vintras? Det kan ju ha inverkat på ditt spel och varit en orsak att det inte blev så många poäng som det brukar bli?

– Jo, det är klart att det påverkade men det var inte så farligt under slutet av säsongen, det var värre sedan, det small till i början på fysen där.


(Foto: Olsin sportfoto.)


Är det bra nu då?

– Ja, nu känns det mycket bättre, så jag får testa ryggen nu och se hur det känns, säger Christian Sandberg.


Som de nykomlingar man är så har AIK tippats absolut sist i så gott som alla rankningar som har publicerats av tidningar och på nätet.


Men det gör inte så mycket, säger Sandberg. Och det är inget som spelarna har snackat om sinsemellan heller:


– Vi har inte pratat om det alls. Nu ska vi väl sätta oss ner och prata målsättningen och så men för mig spelar det ingen som helst roll vad folk tippar eller tycker. Det blir mer en sporre i så fall om alla vill eller tror att vi ska komma sist. Det är bara bra för mig för då får vi slå ur underläge och jobba uppåt.


Vad känner du själv att ni bör ha för målsättning?

– Alltså det kommer att bli stentufft men visst skulle vi kunna knipa en slutspelsplats... men vi får vara ödmjuka med uppgiften. Det är första året på länge i elitserien och vi är nykomlingar så det kommer att bli tufft men nog ska vi sikta in oss på en slutspelsplats ändå, det tycker jag, säger Sandberg.


Nu är det ju flera månader sedan avancemanget blev klart men det finns ju faktiskt fans som fortfarande inte riktigt är vana vid att AIK står under rubriken elitserien och inte allsvenskan numera.


Och det må vara en knäpp fråga men jag var tvungen att ställa den... och undrade försynt om Sandberg nu kände sig som en elitseriespelare, även mentalt. Om man nu kan känna så?

– Ja, ha, ha, vi ÄR ju elitseriespelare nu så... och det har vi ju varit en tid så det ska vi väl känna att vi är. Vi är ju i elitserien så nu är det upp till bevis. Det kommer att bli tuffare, bli hårdare matcher och träningar, så man får försöka vara så väl förberedd som möjligt så får vi se om några månader om vi verkligen är det (elitseriespelare) också, ha, ha. Men det ska bli skoj, det är jävligt roligt det här.


Känns det pirrigt redan?

– Inte nu men det blir det säkert när serien väl drar igång, till de första matcherna. Men det är ju bara bra om man är lite lagom nervös, det kommer ju ändå släppa snabbt sedan när man kommer in i spelet och förhoppningsvis får att allt att stämma.


Vad tror du är viktigast för att hålla sig på rätt sida av kvalseriestrecket? Jag kan känna att en bra start är livsviktig?

– Mmmm fast jag vet inte. Det är ju oftast nykomlingarna som startar bäst, för något år sedan eller om det var förra så gick Rögle som tåget i början och var uppe i ledning ett tag sedan dalade man något enormt och tappade i match efter match. Visst är det viktigt med en bra start men det är minst lika viktigt att hålla en jämn takt under seriens gång så att man håller uppe spelet och håller uppe tempot genom hela serien.


Det blir väl den tuffaste utmaningen kanske, att orka det? Både mentalt och fysiskt?

– Ja visst är det så. Allt blir ju ett snäpp upp nu. Det blir hårdare träningar, tuffare matcher så det gäller verkligen att man är förberedd på bästa sätt för att orka hålla igång, säger Sandberg.

Och jag vet inte hur det är med er läsare men visst börjar det suga lite i hockeytarmen nu?!

AIK-forwarden längtar i alla fall redan nu till premiären:


– Ja visst gör man det. Det är nästan så att man började längta redan i kvalserien. Det kommer att bli jäkligt kul, he, he.


(Så här glad blir man när man tar steget upp i elitserien... Foto: Olsin sportfoto)


Har du till och med sett det framför dig?

– Ja, he, he. Lite har man väl tänkt hur det ska vara... jag har ganska höga förhoppningar om publik och inramning och allt möjligt, säger Christian Sandberg och får plötsligt något väldigt förväntansfullt i rösten.


För om alla sköna fans, det vill säga de 99,9 procent som gillar hockey och älskar sina lag istället för att hata andra, sjunger och hejar precis så bra som de har visat tidigare att de kan så kan fansen, från alla sidor, göra den här säsongen till en enda stor publikfest.


Det hoppas i alla fall jag (Marie) och Sandberg:


– Ja, det hoppas jag också på. Det kan säkert bli lite stökigt, speciellt runt derbymatcherna men jag hoppas att de (klubbarna) har bra koll på det för då kan det bli riktigt roliga och fartfyllda matcher både på isen och läktaren. Så jag hoppas det kan hålla sig där så att det blir en kamp om det med sång och sånt på läktarna istället för slagsmål för det skulle bara skada båda klubbarna, avslutar AIK-forwarden.