"Vi hamnade i kvicksanden lite för länge"

(Fredric Andersson har, liksom SSK, en del att fundera på.  FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

SSK hade säkrat kontraktet i HockeyAllsvenskan innan matchen. Efter 1-3 mot DIF är det nu klart – även teoretiskt – att playoff är utom räckhåll och att SSK landar i ingenmanslandet i tabellen.

– Det var synd att vi inte vann. Vi ville gärna åka hit och förstöra lite för dem men vi lyckades inte hela vägen och det var lite trist, säger lagkaptenen Fredric Andersson.

Och man kan inte påstå att det sprudlade om SSK i varken första eller andra perioden. Det såg tvärtom tamt ut. 

Varför?

– Jag vet inte. Vi fick inte riktigt ner puckarna och vi fick inte riktigt fast dem. Vi tillbringade inte så mycket tid i deras zon, de fick tag i puckarna snabbt och vände spelet och så fick vi försvara oss. Det tar energi men jag tycker ändå att efter halva matchen så blir det betydligt bättre så. Men det är klart att vi hade velat spela så från start.

Hur mycket spelar det roll att det är ingenmansland nu för er i de tre matcher som är kvar?

– Det är klart att det blir en lite annan känsla i kroppen hos oss men vi och tränarna, Andreas (Johansson) och ”Sören” (Anders Sörensen), tryckte verkligen stenhårt på, både i morse och precis innan matchen, att det ska inte betyda någonting utan folk ska veta att vi kör hela vägen oavsett hur det ser ut i tabellen. För var vi än ligger i tabellen så kan vi inte gå ut med en grilla och det tycker jag inte vi gör heller om man ser till hela matchen. Djurgården är kanske det hetaste laget i ligan och de fick lite medstuds på sina mål tycker jag och de är bra så… jag tycker vi gör en helt okej match om man ser till helheten.

Djurgårdens Nichlas Heinerö gjorde 1-0 efter en tekning redan efter tre minuter och fyra sekunder. Då tog SSK-tränaren Andreas Johansson en tidig timeout. Vad han sa?

– Vakna! Det var dags att vakna. Det var inte så mycket mer utan han ville lugna ner oss och slappna av oss och få oss att spela vårt spel.

Vad är det som gör att ni får någon slags ryck efter 2-1-målet i tredje då? För då sätter ni plötsligt galen press på Djurgården?

– Nämen det blir så. Det funkar så i idrott. Får man bara en kasse så får alla i laget energi och kommer igång…

Det känns som att Djurgården hade gått ner sig också och bara åkte och väntade på slutsignalen?

– Ja, precis. Man såg att de vart kanske lite darriga av målet och de backade hem lite för mycket där. Djurgården är ju som bäst när de sätter press och åker mycket skridskor i anfallszonen. Deras försvar är som bäst när de anfaller högt upp i banan också så det är klart att de blev lite darriga i benen, de ville ju ha med sig poängen.

Hur ska ni göra för att hålla ångan uppe och inte skämma ut er de tre sista matcherna som inte gäller något?

– Nämen det är bara att motivera sig och vi motiverar oss själva. Vissa spelar för nya kontrakt och allt möjligt. Det går inte att ta några matcher av utan man får spela för varandra fast man vet att vissa gubbar ska vidare och vissa kanske stannar. Man får hjälpas åt. Sedan är det ju inte rättvist (att skita i det) mot de andra lagen som spelar för stora grejer så det är klart att vi kör. Det finns inget att man inte gör det. Plus att vi tycker det är kul att spela ishockey så det är ingen fara att spela de matcherna.

Nu är det precis efter match men jag antar att du har hunnit fundera lite redan… så hur summerar du säsongen egentligen?

– Nämen det är klart att vi är besvikna över att vi inte hamnade på playoff och ta oss till Kvalserien. Det var ju vårt mål och våra fans mål att gå till Kvalserien i slutet av säsongen. Nu klarar vi inte det…

Var sprack det som du ser det?

– Det måste jag tänka vidare på…

Har du inte gjort det redan?

– Jo men jag kanske inte har hunnit fundera klart och inte helt över det så att man har kommit fram till ett slutgiltigt svar. Jag vet inte riktigt varför det blev så här.

Men någon tanke om när det sprack har du ju i alla fall?

– Ja det blev ju att vi… Under en ganska lång stund av säsongen så kändes det som att vi hamnade i kvicksand. Ju mer man kämpade och slet, desto mer sjönk vi. Man fick lite panik och man blev lite nervös och då sjunker man bara ännu mer. Sedan kom det en period där vi lyckades hjälpas åt och ta det lite lugnare och då kom man upp ur den där sanden. Jag tror vi hamnade i kvicksanden lite för länge.

Nu har ni möjlighet att börja tänka på nästa säsong redan nu.  Gör du det eller väntar du?

– Jag vill vänta lite med det. Nu är det bara en dryg vecka kvar tills vi har spelat de tre sista matcherna och då ska vi träna på bra och fokusera på de matcher som är kvar - så tar vi resten sedan, säger Fredric Andersson.

Hans eget kontrakt innehåller en option, det vill säga var en 1+1 där år två nu är uppe för diskussion.

Vad känner du?

– Jag älskar ju Södertälje och laget så… men det vill jag inte prata om nu utan det kan vi ta sedan.

Vad är viktigast för lagledningen att sätta tänderna i nu annars?

– Det är deras jobb, det får du fråga dem. Det där lägger jag mig inte i alls. De vet nog själva vad som behöver göras.