"Man blir stolt och glad som spelare"

(Markus Ljungh fotad tidigare den här säsongen. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Tre poäng efter fyra omgångar. Sedan kom derby och en vändning både i matchen (från 0-2 till 3-2) och i Kvalserien som tagit Djurgården upp till toppen.

– Det var en liten vändpunkt för alla Djurgårdare kändes det som, säger Markus Ljungh på väg hem från Ängelholm på en minst sagt svårhörd telefonlina.

Man kan väl säga så här… om jag citerar fel nu så får ni ta det med en nypa salt, för det snackades och skrattades bakom Markus i bussen så det var svårt att höra vad han sa. Trots att jag bandade samtalet och har lyssnat flera gånger. Men att det är god stämning i laget är ju inte konstigt.

”Liket” lever ju. I allra högsta grad. Vinst i båda mötena mot Rögle – som fram tills Djurgårdsmatcherna bara ångade på – har byggt på självkänslan rejält.

Hur var matchen nere i Ängelholm då?

– Jorå… men första perioden tycker jag vi gjorde bra, det kändes som att de hade lite respekt för oss då.

Hur märker man det?

– Det gör man kanske inte… men man tänker väl att de har det, det känns lite så. Vi siktade in oss på det och så körde vi bara. Vi fick in lite mål där också, pressade ner dem lite till i andra perioden. Och så fick vi ett ganska så psykologiskt mål i slutet av andra, 3-0 -målet där och det tog väl musten ur dem. Lite i alla fall. Sedan i tredje så… hade vi pp och ett mål där men vi drar även på oss väldig många utvisningar, så många att vi nästan ger dem chansen att gå i fatt där. De får göra två mål på slutet, det var riktigt onödigt och slarvigt.

Rögle plockade även sin målvakt två gånger på slutet, i spel fem mot tre, för att utnyttja sina pp maximalt. Där osade det rejält hett men Djurgården redde ut det med. Hur?

– Ja, hur vi redde ut det? Hm. Nä men, vi körde på bara, spelade som om det vore en 0-0 match även då, backa hemåt är inte vår grej tycker jag utan vi fortsatte spela på, säger Ljungh.

Och stämningen i laget?

– Den är skön! Alla är glada och har självförtroende. Vi känner oss trygga i spelet, alla kämpar för varandra… men vi har väl känt oss trygga i gruppen hela året, vi har bra stämning i laget i laget bara.  

Trots det hängde DIF på repen efter fyra omgångar. Bara en trepoängsvinst (3-0 mot Malmö hemma) och tre trepoängsförluster (AIK, Västerås och Örebro) gjorde att många räknade ut Djurgården. För tidigt visade det sig. Efter derbysegern mot AIK och två raka treor mot Rögle har man nu avancerat upp på den andra SHL-platsen - även om inget är klart än då trean Malmö jagar, bara en poäng och fyran Rögle bara är två poäng bakom DIF.

– Det var nog vändningen mot AIK där (som gjorde att det lyfte lite.) Då kände vi att vi fick med oss riktigt mycket självförtroende ur den vändningen. Det fick nog alla Djurgårdare. Det var en liten vändpunkt kändes det som. Sedan började vi med tre matcher av fyra borta. Efter det kom våra hemmamatcher där vi insåg att nu måste vi vinna för att vara med i racet.

En sådan insikt kan ju göra att det blir jobbigt också. Men ni vände det till något positivt

– Ja det är klart!

Det är väl inte klart, titta bara på AIK där har ju den insikten gjort allt ännu värre?

– Det kan jag förstå, de kommer uppifrån och känner all press. Vi jagar och har en publik som bär oss framåt hela tiden. Det ser man ju här nere, i dag. Det är ju helt sjukt. Vi hade nog 500-600 Djurgårdare på läktaren och känslan när man ser dem är grym. Man blir glad och stolt som spelare, tycker jag i alla fall.

Glädjen och självkänslan över att ta laget framåt, delvis tack vara stödet från fansen, har lyst igenom de senaste matcherna. Ett helt annat scenario med andra ord än livet i Kvalserien för två år sedan då DIF åkte ur och mest såg spända och krampaktiga ur trots – eller kanske för att - man hade stort stöd på läktarna även då men inte orkade bära de förväntningar som ett stort stöd ju faktiskt också för med sig.

 – Skillnaden mellan då och nu… ja du jag vet inte. Men vi försöker väl bara… det blir väl en annan press när man kommer nerifrån och ska upp än om man kommer uppifrån och kan åka ner.

Men samtidigt så har ju Djurgården alltid pressen på sig att leverera, oavsett vilket håll man kommer ifrån?

– Ja det har vi men det är en onödig press som vi lägger på oss själva om vi ska hålla på så. Det kan ju bara… så här är det. Djurgården ska bara vara i bästa ligan. Men det är onödigt att lägga på sig en press som man ibland inte kan hantera, känner jag. Eller hur?! Vad känner du?

Jag håller med men så har det ju inte varit de senaste säsongerna alla gånger? Många har inte pallat pressen.

– Ja men det kanske är det här då att vi kommer nerifrån nu.

Eller så är det att ni har fått in en väldigt bra trygghet i gruppen som gör att ni pallar trycket?

– Ja kanske det, alla trivs bra med varandra. Och vi tar det match för match och gör allt vi kan för att vinna. Så är det ju. Vi kan inte blicka framåt. Vi lågt sist nyss, nu ligger vi tvåa, konstaterar tvåmålskytten Ljungh.

– Det var kul för det var ett tag sedan! Första var en styrning, jag tog mig till kassen, det känns som det är där det händer nu, samma med andra målet. Jag snodde åt mig pucken så var jag fri och satte den. Det var välbehövligt.

Nu väntar Örebro som ni förlorade 2-5 mot, borta i första kvalseriematchen?

– Ja, det är ett bra lag och det ska bli kul att möta ett lag från SHL som jag tycker är riktigt bra. Jag gillar den utmaningen.

 Vad talar för att ni vinner nu då?

– Att vi är disciplinerade och bara kör. Att vi lägger ner hårt arbete och har lite tur.