Skinnars fräckis sköt SSK kvar i racet

(Skinnars fräckis. Foto Skärmdump från Hockeyettans sändning.)

Lagspelet funkar ju inte. Fortfarande inte. Men. SSK har ju faktiskt individuellt skickliga spelare. Mot Huddinge klev två av dem fram och såg – i kombination med resultat i andra matcher – till att SSK är kvar i racet.

Om vi börjar med resultaten i de två andra matcherna: Serieledarna Troja inledde med tre raka segrar. Och så boom. Torsk. Och nollade 0-4 mot Kristianstad som nu är en pinne efter tabellettan.

Västerås sparkade  efter match tre sin assisterande tränare Tony Zabel. Huvudtränaren Christer Olsson avgick i såväl protest som sympati. ”Jag kan inte se mig själv i spegeln om jag skulle vara kvar utan Tony sa Olsson till VLT.

Men klubbchefen Mats Brokvist hävdade att ”vi kände att om det inte görs någonting så är det fritt fall mot division ett.

Hur det blev i match fyra? Torsk mot särklassiga jumbon Visby Roma som förlorat sina tre inledande matcher under full tid.

De två resultaten – framför allt VIKs platta fall – visade sig bli lyckosamma för SSK – än så länge i alla fall.

Troja Ljungby kunde inte dra ifrån men Kristianstad befäste sin andra plats.

SSK – som när matchen mot Huddinge närmade sig slutet - såg ut att gå mot en 2-3- förlust men kvitterade till slut (Henrik Thegel) och vann på straffar (Johan Skinnars) och är nu två respektive tre pinnar bakom toppduon. Med arton poäng kvar att spela om så än finns chansen.

Thegels 3-3-kvittering var en individuell prestation x 2. Johan Skinnars fick igenom pucken ner mot Huddingemålet, Niklas Lundström lämnade retur, den snappade Henrik Thegel upp och lyfte in.

Straffläggningen var som straffläggningar är. Några halvdana straffar, en riktigt bra, rapp och välplacerad av Anton Holm (SSK) och en dito av Fredrik Renström (Huddinge) avslutat med en riktig sköning av Johan Skinnars som drog höger, vänster, såg ut att tappa pucken men sträckte ut armen och sidan mot höger och la in pucken där medan Huddingekeepern gick till vänster.

Lite som en ”Foppa”straff eller ”KentaNilsson”straff ni vet. Läckert och modigt att våga dra till med den.

”Jag gillar att lägga långsamma straffar, då kan man ta sena beslut om vad man ska göra. Jag försökte lägga in den med en backhand men det bet han inte på. Så då försökte jag snabbt lägga över den, jag tänkte att det skulle vara öppet på andra sidan då” säger Skinnars till Länstidningen.

Men lagspelet? Hm. Det känns som i början, i mitten och i slutet av serien. Där finns vilja och intentioner, emellanåt sitter det men väldigt ofta klaffar det inte. Det blir ett uppspel, man kommer halvvägs och till och med tre fjärdedelar men allt för ofta rinner det ut i… ingenting.

Nu krigade SSK hem poängen. Går ju det med men det känns lite mer skakigt om man säger så.