(Salmonsson pustar ut lite i soffan med kyckling i folieform på bordet. Foto: www.hockeymedmariehallman.se)
Johannes Salmonsson har väntat och
längtat. Och egentligen skulle han inte spela mot Luleå heller. Men... Det blev
spel, cirka tre minuter i period ett och lika mycket i andra innan han klev av
inför sista perioden.
-Det
var skönt att smyga igång lite. Det var lite tidigare än jag hade tänkt
egentligen. Jag hade tänkt vänta några dagar till men han, DK, (David
Lillieström Karlsson) vart skadad och jag tänkte att spela roll några dagar, då
kan jag vara med lite i alla fall. Och någon gång måste man ta tag i det fast
man känner sig som en jäkla kalv på grönbete alltså, säger Salmonsson och
fortsätter.
-
Man har ju ingen jäkla aning om vad man ska göra där ute, jag har ju inte lirat
match på fem månader, så det var lite ovant men någon gång måste man ta tag i
det. Så jag spelade 3-4 minuter i första
och andra, men jäklar vad svårt det är att spela hockey tänkte jag.
Hur kändes kroppen?
-Det
kändes bra, jag kände inte av någonting i axeln.
Så du klev av för tidigt för att?
–
För att jag ska köra igång försiktigt så att jag inte slår upp något och när man
liksom ändå inte är inne i det så är det lätt att man hamnar fel i situationer
och vi smyger igång helt enkelt.
Spelar du på lördag?
-
Jag vet inte, kanske några minuter till. Eller tre i varje period? Vi får se!
Men jag räknar ändå med att det ska ta en tio matcher att komma in i det. Så
man får inte ha för höga krav och förväntningar nu i början, bara för att man
inte gör mål och spelar jättebra, det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar