Fredrik Bremberg: " Nu är jag 30 gånger mer motiverad att spela hockey och sommarträna. Det känns bra"

(Linkan kom hem till slut. FOTO:ANDREAS GRANDIN)

Det är många Djurgårdare som hoppats och längtat – länge. Som lagkamraten Christian ”Fimpen” som engagerat både thailändare och tyskar i sin kampanj.  Och visst kom Linkan hem. Till slut.

– Det var enbart Fimpens förtjänst, ha, ha. Närå. Men när jag väl pratade med Challe kändes det bra. Det fanns en diskussion på annat håll, det fanns intressen från lag i övriga Europa men det här kändes rätt.  Det kändes som en kul grej, konstaterar Fredrik Bremberg.

Att han själv längtat hem är väl inte heller någon hemlighet, men att det tog ett tag är inget han funderar över längre:

– Nä, jag kan ha haft mina tankar om det där förr men nu är det ny tränare, nytt runtikring och jag skrev nytt kontrakt för att jag vill att Djurgården ska tillbaka till elitserien. Det är det jag vill, det andra är glömt.

Varför ville du så gärna tillbaka?

– Jag trivs ju bra i Stockholm, det är skönt att vara hemma med familjen och jag har alltid trivts i Djurgården och det hoppas jag att jag ska göra nu med. Sedan att det är allsvenskan… det är ju bara göra det bästa av det. Målet är att tillföra något så Djurgården kan ta sig tillbaka (till elitserien) nu får jag hjälpa till med det, det känns bra och är inga konstigheter.

Men just Hockeyallsvenskan skulle ju kunna göra att du tvekade?

– Nja, det är väl okej ändå tycker jag. Visst, det är lite ojämnt i serien ibland men det här blir ingen enkel resa och jag vet vad jag ger mig in på. Sedan åkte jag mycket buss i Timrå med, ha, ha. Nä men jag har snackat med Jimpa (Jimmie Ölvestad), Fimpen (Christian Eklund) och några till och förhoppningsvis kommer vi få ihop ett skönt gäng, det spelade in också, säger Fredrik ”Linkan” Bremberg.

Han har inte fört fram några krav på hur laget ska se ut men visst har han snackat en del med polarna från förr. Sedan är det ju inte upp till ”Linkan” vilka som kommer in:

– Vi har pratat lite med varandra men sedan tänker ju alla olika, alla är i olika bitar av sin karriär. För mig kan det bli sista säsongen och kan jag avsluta min karriär med att spela upp Djurgården i elitserien så vore det ju ett perfekt slut!

Nu vet ju inte du men om du bara ska gissa, vad är din känsla när det gäller chanserna att få hem till exempel Micke Tellqvist?

– Jag får hoppas vi lyckas med det men jag vet inte alls hur det går där, vi får se.

Fimpens ”Linkankomhem” kampanj var ju lyckad, vad blir nästa? ”Jonteskrivpå” eller ”TatillbakaTellan”?

– Varför inte ”Suddengörcomeback”, svarar ”Linkan” Bremberg och skrattar sedan riktigt hjätligt innan han fortsätter:

– Nej men jag vet inte. Det får du ta med Fimpen, det är han som håller i kampanjerna…

Det är många som har hakat på, många fans som också kört kampanjen?

– Ja, jag har sett en del roliga grejer men det var ju inte det som gjorde att jag tog beslutet så. Å andra sidan så gillar jag ju Fimpen som kille och kompis. Det är klart att det är roligare att vi får spela tillsammans när man ska vara med om det här äventyret, säger Bremberg och forsätter:

– Det kommer att bli tufft och det är mycket som spelar in och ska funka. Det under lättar nog om det är många som man känner och som man vet gillar att spela i Djurgården. Det ska vara såna killar som har det i sig, det behövs nog i det här läget. Sedan behöver man både unga hungriga och gamla erfarna. Det gäller att hitta en bra mix, de unga ska visa vägen med sin entusiasm, vi äldre ska visa vägen med vår rutin och även vår entusiasm. Alla är viktiga.

Fimpen lovade ju att bära din trunk i vinter om du kom hem, lägger du någon extra tung hantel där nu?

– Ha, ha, vi får se! Men det slutar väl med att jag får bära hans bag…

Men hur känns det inombords att veta att så många har engagerat sig för att få hem dig?

– Det är klart att man blir glad. Och jag har hört förr att jag har varit omtyckt. Sedan har jag väl gjort något bra när folk vill ha mig tillbaka, det är klart man blir glad av det. Och det värmer extra när fansen vill ha en tillbaka, det är ändå de man spelar för. Sedan ska jag vara en av de som leder laget, det har jag inga problem med. Jag har varit i den situationen förr, det passar mig bra.

Vad är skillnaden mellan den Linkan du var när du lämnade DIF och Linkan i dag?

– Vi får se! Jag kommer vara taggad inför sommarträningen i alla fall. Det var jag inte inför mitt sista år i HV71, då jag visste att det nog skulle bli som det blev, att de köpte ut mig. Så jag var väl noll motiverad då och det var ingen bra start på den säsongen. Nu är jag 30 gånger mer motiverad att spela hockey och sommarträna. Det känns bra.  

Hur känns kroppen?

– Den känns ypperlig. Det är inga problem med skador heller och jag känner mig faktiskt piggare i kroppen nu än när jag var 27. Man tränar ju på ett annat sätt, man lär sig det och eftersom jag inte haft skador och gillar att träna så ser jag fram emot det, annars hade jag inte hoppat på det här tåget heller. Det hade inte funkat, slår Bremberg fast.

Under sina tidigare år i Djurgården har han alltid sagts vara bäst tränad men med Henrik Eriksson tillbaka i laget blir det svårt att behålla den titeln:

– Ja nu ska jag ta rygg på Hank the Tank i löpspåret och då får man skägga på, ha, ha. Det är tur att man inte springer på isen… jag har ju levt mycket på min kondition, sedan är jag inte världens bästa på 3000 meters banan men jag har bra kondition det ser man på resultaten i VO2-maskinen. Så grundkondisen är bra men någon maratonkille är jag inte, det är inte min grej…

Så om Hank utmanar om titeln bäst tränad?

– Då vinner nog han. Han är ju en maskin! Men alla har sina kvaliteter, jag lever på min kondition och balans, men Hank ÄR ju en tank, ha, ha. Det är ju det som är viktigt i ett lag också. De yngre ska driva på de äldre och vara ute efter deras platser. Det ska väcka liv i oss äldre så att vi känner hungern, att vi också vill hugga på de där platserna och att vi vill ha mycket istid också.

Jag kan i och för sig tänka mig att det blir svårt med motivationen inför till exempel en lååång resa ner till Tingsryd?

– Äh. Det är inte så kul att åka till ett avslaget Luleå en tisdag heller. Det är i såna lägen det gäller att få fram harmonin i laget. Och den finns där om det är ett bra gäng. Alla vet ju vad slutet förhoppningsvis ska bli. Alla vet att det är en tuff väg, det är små marginaler – det vet alla som spelat kvalserien om.

Du känner Challe Berglund som kompis och lagkamrat, hur blir det att ha honom som tränare?

– Han kommer nog att skälla tillbaka på mig. Men det är bara bra, det behöver jag ibland. Och vi kommer nog ha våra duster. Jag kommer säga vad jag tycker, men bara om jag vet att jag har rätt, annars kniper jag igen. Sedan kan man skälla på olika sätt, man måste ha en tanke med det men jag vet vad han vill ha ut av mig och jag har höga krav på mig själv, det är inga problem.

Eftersom det varit sån hype i jobbet med att få hem dig, finns det risk att fansen har FÖR höga förväntningar?

– Nej. Jag känner ingen sån press. Utan jag ska gå ut och spela den hockey jag vet finns i kroppen. Det är ändå harmoni i kroppen nu. Att spela i HV71 och Timrå var kul men inte på samma sätt, man har inte den känslan för det som man har nu.

De andra får väl jaga på dig annars?

– Ja, gärna! Det är ju en grej som alltid har funnits i Djurgården och jag tror den andan finns kvar. Det brukar vara bra go och en anda med respekt för varandra men ändå med högt i tak. När man representerar Djurgården så SKA det vara höga krav, det är ändå lite annat att spela i Stockholm än på andra ställen. Det blir ett helt annat tryck utifrån här.

Och alla utanför tullarna kommer vilja se er förlora?

– Ja, det blir skittufft, det kommer smälla extra att slå Djurgården men det är bara roligt om de känner så.

Det triggar?

– Ja, det är klart. Förhoppningsvis blir det hyfsat med folk när vi spelar också och förhoppningsvis kan vi bjuda tillbaka med sån hockey som fansen vill se, men framför allt med att vinna matcherna.