Viklund: "Alla är väldigt delaktiga. Det tror jag är en stor nyckel"

(Tobias Viklund. FOTO: WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

AIK var uträknade efter första kvartsfinalen mot Luleå. Och har räknats ut tre gånger i semifinalen. Men. De vände på det igen. Nu väntar en sjunde avgörande match i Skellefteå.

– Vi i laget vet att det är sju matcher, sedan om vi förlorar med 8-2 eller 2-1 är skitsamma när det kommer till antalet matcher. Det är det som är lite tjusningen med slutspel. Så nu har vi en avgörande på lördag. Då gäller det att vara med, konstaterar Tobias Viklund.

Han var inte riktigt nöjd med spelet i första perioden, tyckte att Skellefteå ”fick lite press på oss då”. Men bra försvarsspel och lysande målvaktsspel av Viktor Fasth gjorde att läget aldrig kändes eller blev akut.

Efter en mållös förstaperiod tog istället AIK ledningen genom mål av Robert Rosén som även följde upp med sitt tredje slutspelsmål i tredje perioden. Att Gnaget åkte på en brakförlust uppe i Skellefteå i tisdags kändes oväsentligt och påverkade inte inställningen inför den här sjätte semifinalen, betonar Viklund.

– Det är klart att det var en tuff match, de hade väl 4-0 eller vad det var efter första så det är klart att det var tufft men det är inget som vi har lagt energi på. Vi la bort den matchen direkt efteråt, hade en bra träning i går med bra fart och så. Och det är lite så man måste jobba, man kan inte älta det som har varit. Det är lite samma med den här vinsten i dag. Vi kommer gå vidare från den här matchen och veta att det är en avgörande sjunde nu.

Vad kan ni ta med er från de här matcherna här, där ni har vänt tillbaka serien?

– Ja det är väl att vi får en hög forecheck så att de slänger puckar kring sig lite grann, det är lite som i första matchen där uppe tycker jag. Då fick vi också bra press på dem och kom upp lite mer i banan. Senast (i femte semin) fick de komma in lätt i banan och fick skjuta lite väl mycket mot Fasth. Det är väl det vi måste ta bort lite grann, vi måste ligga lite tätare och spela mer kompakt.

Man kan ju vad det är i laget som gör att AIK reser sig gång på gång. Robert Rosén påpekade senast att spelarna är ”på varandra” och ser till att ingen faller ur ramen. Så bloggen bad Viklund utveckla det där lite grann och berätta när och på vilket sätt AIK-spelarna är ”på varandra”:

 – Nä men vi vill ju få till det så bra som vi kan. Och då gäller det att vara på lite grann i speldetaljer och allting. Och vi har ett bra go i periodpauserna, det är det som krävs tror jag. Det blir mycket tugg om spelet, berättar Viklund.

Vad säger ni?

– Det är allt möjligt vad man kan göra bättre här eller där… samtidigt gäller det ju att pusha hela tiden och vara positiv.

Någon som vågar skälla?

– Ja, det händer lite då och då men det är ganska lugnt faktiskt.

Var går gränsen då för vad man kan säga utan att det blir fel?

– Du kan säga, spelmässigt, vad som helst. Vi har högt i tak, det är det som jag tycker är bra. Det måste man ha. Man kan inte gå runt och liksom grubbla och tycka att han gör lite fel där, utan man rannsakar sig själv, sedan tar man en diskussion. Det är det som höjer laget.

Är det just det, att man kan säga vad som helst, som är nyckeln till att ni har så bra go i laget?  

– Ja det tycker jag, plus att alla är väldigt delaktiga. Det tror jag är en stor nyckel.

Var kommer den delaktigheten ifrån då?

– Ja det är väl lite grann det som Roger och Gunnar har byggt upp tycker jag. Det är många som spelar i många lägen. De har sitt tänk och det funkar bra. Det är en tajt grupp, vi jobbar hårt och har roligt tillsammans. Det är väl lite nyckeln tror jag, att ha kul tillsammans. Det är inte mer med det. Det är bara så, det är inga hemligheter.

 

(FOTO: WWW. JESPERZERMAN.SE)

Vem pushar på alla andra mest då?

– Nä men det är alla. Det är ett kollektiv. Det är så. Alla bidrar. Sedan har alla olika personligheter, vi passar bra ihop bara.

Vem är mest sprallig?

– Det är väl Salle, det är inget snack. Han är den som höjer humöret.

Vem är ordningsman?

– Ja… det är väl Rudan då, han är bötesansvarig så han håller koll.

Någon som alltid är gnällig och vill peta i varje detalj, även om det går bra.

– Det har vi nog ingen!

 Vem är alltid positiv i alla lägen fast han borde vara arg?

– Det är Salle det också, säger Tobias Viklund och spricker upp i ett stort leende.

Men även det galna publikstödet får AIK-spelarna att orka lite extra. Det var klar tinnitus varning matchen igenom. Det tackar Viklund för:

– Ja det bär oss fantastiskt mycket. Det är grymt tryck, det är det ju. Och det är klart att det hjälper oss i tunga stunder. Det är ett fantastiskt stöd som lyfter oss i perioder i matcherna. När vi får lite go och publiken eldar på, då kan vi få en lite längre period av bra spel och det är positivt. För när vi får de där perioderna där vi tuggar på, då kommer publiken igång och då får vi oftare längre tryck än vad vi kanske hade fått annars.

Är det mentalt eller fysiskt som man får en extra kick? Eller både och?

– Det är nog båda för det är nog jobbigt som motståndare att spela när man kommer mot ett sånt där tryck. Du känner att hemmaspelarna får mer go i sig och allt sånt, så det tror jag känns jobbigt för dem. Det tror jag. Det är jag helt säker på.

Hur ska ni få med er all den här kraften upp? Ni hade ju den i första matchen?

– Ja det gäller att hitta tillbaka till det. Ligga lite tätare och inte spela med huvudet under armen i egen zon. Det är en avgörande match nu. Vi ser fram emot den.

När har ni spelat med huvudet under armen tycker du?

– Nä men de har fått några snabba där och ja. Det är så ibland.

Nu var ni också mycket bättre på att skydda Fasth än vad ni var i t.ex. förra matchen. Är det något ni har snackat om?

– Ja det har vi pratat om så klart. Men huvudsaken är, tycker jag, att vi var mycket tajtare i dag. Att vi inte släpper in de lika lätt i zonen. Det underlättar en hel del.

Var börjar det jobbet då? Ända uppe i mittzonen?

– Ja det är ju forwards backchecking och allt sånt. De gör ett riktigt bra jobb. Det är lite det som är nyckeln tycker jag, forwards backcheck, säger Tobias Viklund.

Han – och resten av laget – såg imponerande trygga och lugna ut i slutet av matchen trots endast ett måls överläge och ett jagande Skellefteå. Men Viklund lyfter hellre fram sina forwardskollegor för slitet i slutminuterna av matchen, där Skellefteå försökte trycka ner AIK i knäet på Fasth, men där AIK istället såg till att vända tillbaka spelet och forwards såg till att pucken var uppe i Skellefteåzonen mest hela tiden. Det förstörde i sin tur gästernas chanser att ta ut målvakten. Eriksson kunde inte lämna målet förrän det var åtta sekunder kvar till full tid och då var det för sent.

– Ja, Jocke (Nordström) och så var det väl Kent (McDonell) tror jag och Sampa (Christian Sandberg) som gjorde det riktigt bra och höll i pucken där nere nästan hela tiden. Det var bara på slutet, allra sist, som de kom upp ur egen zon. Det gjorde de (AIKs forwards) riktigt bra.

Hur hög är pulsen hos er när de jagar och bara har ett mål upp?

– Man tänker inte riktigt så. Man försöker spela rejält, det är nog värre om man sitter vid sidan om. Man har gjort det någon gång och då har det varit värre kan jag säga. Man får försöka spela liksom, det går inte att backa hem. Och jag tycker vi har bra koll på det på slutet.

Det kanske är en av nycklarna? Att ni inte backar hem?

– Ja precis, de höll i den riktigt bra där uppe och det var ju… vi hade pratat om det inför sista teken också att försöka hålla pucken där uppe och det lyckades bra.