Rosén: "Vi sa att vad fan, vi måste våga vinna liksom"

 

 (Rosén. FOTO:WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det var många som räknade bort AIK efter förlusten senast. Men det kan man inte göra. I semifinal fyra var aggressiva, skridskosnabba och intensiva Gnaget tillbaka. Efter 5-3 på söndagskvällen är det nu kvitterat i matcher:

– Man kan se det som en serie med bäst av tre nu, så det känns väldigt vidöppet. Kan vi bara fortsätta kriga på och behålla intensiteten som vi hade i tredje i dag så har vi väldigt goda möjligheter. Och när fansen trycker på så blir det fantastiskt, då är det väldigt härligt att spela, säger Robert Rosén.

AIK inledde strålande, precis som senast på Hovet. Men Skellefteå reducerade snabbt i första, gick i fatt i tredje och hade oavgjort inför tredje. Också det precis som senast. Men där tog likheterna slut. I stället för nästan tre perioders förlängning slog AIK in spiken i kistan i tredje.

– Det är klart att det aldrig är bra eller kul att tappa en tvåmålsledning men så är det och det går inte att gräva ner sig för det, och bara för att det har hänt en gång förr så behöver inte historien bli likadan denna gången utan jag tycker att vi visar i tredje att vi verkligen bestämde oss för att vinna den här matchen och göra en riktigt bra tredje. Så det var skönt att målen trillade in till slut, det var vi värda tycker jag.

Vad var det som gjorde att ni kunde slå på direkt i den här matchen, jämfört med förra?

– Ja säg det… om vi visste det. Nä men det blir så ibland. Speciellt nu när vi har haft en bra trend sista månaden, där vi har vunnit mycket och spelat bra så blir det väl… tyvärr så att man blir lite bekväm ibland och det räcker att man går ner ett par procent som lag så står man där på hälarna och blir frånåkt.

Och sedan är det svårt att komma igen eller?

– Ja precis, då har de fått luft under vingarna och man själv ligger under med ett par mål, det är klart att det är tufft då.

Sista perioden i kväll, är det er bästa period i slutspelet?

– Ja, eller en av de bästa i alla fall. Vi gjorde en del bra perioder mot Luleå också. Men det är sant att nu verkligen bara haglade det klara målchanser.

Men ett tag gick inget in, fast ni hade pucken hela tiden och hade läge på läge. Hur tänker man då, när ni skapar så mycket men inget går in?

– Ja, det där kan man ju också vrida och vända på. Det är ju bättre att skapa mycket och att det inte blir mål än att man inte skapar någonting, för tillslut trillar det ändå in en puck liksom. Så det är inget man tänker på, det är inget jätteoroande, konstaterar Robert Rosén.

 (Joakim Nordström har snabba fötter. FOTO WWW.JESPERZERMAN.SE)

Nä har man ordning på tankeverksamheten när tiden tickar på, isen blir allt segare och benen trampat på som trumpinnar i evighet, så får man oftast en kick att kämpa på ett bra tag till. Och som AIK kämpade. I tredje perioden var det i princip spel mot ett mål. Skellefteå kom knappt ur egen zon och när de väl gjorde det tryckte AIK direkt ner spelet åt andra hållet istället. Och de gjorde det till takterna av en enda stor ljudvägg som outtröttligt mässade ”heeeeja, heeeeeja, AAA  III KKKÅÅÅÅ”

Vad är det som gör att ni får sånt tryck där i tredje?  

– Det är väl en liten blandning av allt. Vi kom ut och hade verkligen bestämt oss för att göra en bra tredje, hade bestämt oss för att köra. Och publiken kommer väl in i det och blir taggade då blir vi lite extra taggade av dem till. Så det går kanske hand i hand att man triggar varandra lite.

Men vad är det i ert spel som gör att Skellefteå inte lyckas komma ur när ni väl hade satt det där trycket?

– Nämen vi blir… vi har väldigt många som är bra på rören, på att åka sönder och som är tunga (att möta) när de kommer ner i anfallszonen. Vi får ner mycket puckar djupt, de får vända om och hämta och får tacklingar hela tiden och de har någon precis hack i häl hela tiden, sånt är jobbigt också när man känner att fan det blir inte ens en halvsekund här någon gång. Man får börja skicka puckar, man får någon tackling, till slut börjar sånt ge utdelning. Så det är tungt när man väl får den pressen på sig. Så det är skönt att vi kunde få den med oss.

  (Viktigt att våga ta för sig.. FOTO WWW.JESPERZERMAN.SE)

I pausen mellan andra och tredje. Var det så att ni bara bestämde er. Det låter ju … väldigt enkelt?

– Ja men vi sa det att… vi måste ut och vilja vinna nu, vi måste våga vinna. Vad är det värsta som kan hända? Jo det är att vi kan förlora och ligga under med 3-1 i matcher, då är det fortfarande inte kört och det är bara att vi behöver vinna tre raka då istället. Så släpp handbromsen och ut och kör.

– Vi vet ju att i har ett otroligt stöd och är otroligt starka hemma. Det var egentligen det vi sa att, vad fan, vi måste våga vinna liksom och våga vilja bli hjälte. Det tror jag alla som håller på med här vill bli i alla lag som spelar. Det är en härlig känsla att få göra ett avgörande mål, särskilt i en semifinal fyra på hemmaplan med en sån här publik. Det är klart att det är skoj!

Det fanns ett antal lägen under matchen där ni hade kunnat börja klaga på domsluten men ni gör ju faktiskt inte det, ni kör bara på?

– Ja men det var som vi sa efter första matchen mot Luleå när vi lade kanske lite för mycket fokus på domarna, att oavsett de dömer, oavsett hur rätt eller fel, hur snett eller vint det är, så… skit i det. Det är klart man kan reagera precis då men inte så att det får påverka spelet i någon längre utsträckning. Utan det är bara glöm det som hänt och gå vidare och visa motståndarna i spelet att de (domarna) har fel, att de inte kan döma mot oss utan att de måste ta utvisningar med oss i stället, säger Robert Rosén.

5-3 segern var, enligt Dagens Nyheters utsände Sven Gustavsson, första semifinalsegern på 28 år, för AIK på Hovet. Segermålet gjordes av Rosén som därmed satte punkt för sin måltorka i slutspelet. Och han gjorde det i pp, en spelform som fungerade fantastiskt bra för AIK på söndagen. Tre av fem AIK-mål kom i pp och det var definitivt ingen slump.

– Mitt mål är ett powerplaymål och vi började träna på det lite i går. Det är en variant som … egentligen funkade det två gånger, med Dick (1-0) en gång och jag vid ett mål. Jag får ett nerspel och trampar in på första stolpen och på något sätt går pucken in mellan benskydden. Jag vet inte riktigt hur den går in men det var otroligt skönt i alla fall.

Tänkte du direkt gå på mål eller letade du passningar?

– Nej men i och med de går med deras back upp på Sampan (Christian Sandberg), han har den (pucken) i fickan, så då blir det ganska öppet och man får lite tid där som man kan få en meter på backen där.

Men Dicks mål var ju lite mer slagskott, en bit uppifrån?

– Jo men det är ändå… likheten är att vi vill lura ner de lite sedan kommer en puck upp istället då. Är pucken uppe så vill vi att de ska komma upp så spelar vi snabbt ner i stället, så att det blir… det är rätt svårt att försvara sig emot egentligen så det var skönt att det gick hem.

Hur skönt var det för dig att äntligen få göra det där första slutspelsmålet?

– Det är klart att det är alltid skönt att få sätta första, det har ändå varit lite snack och så om det och det gillas ju att prata om det i media så… det är klart att man blir lite påverkad och så men jag tycker ändå inte att det har varit någon fara. Det är inte så att jag har gått runt och varit jättefrustrerad över det.

Och du har ju spelat fram till några mål?

– Jo det har jag men totalt sett, över hela slutspelet, så har jag inte varit riktigt godkänd utan det vill jag helt klart upp några snäpp under den tiden som är kvar.

Varför har du inte varit godkänd?

– Äh jag vet inte men det har varit lite för omständligt för mig, jag har hållit i pucken kanske någon halvsekund för länge och det har studsat lite emot och så, så… men jag har ju haft medstuds hela säsongen så det kanske var därför det måste vända någon gång också. Men för att ta sig ur det, så är det bara hårt jobb som gäller. Förhoppningsvis så kommer man ur det bara man gör allt noga, tränar hårt och ger allt hela tiden.