"Mer bekväm på isen än utanför nästan”

(Mikael Ahlén och Daniel Brodin gläds tillsammans. FOTO skärmdump Cmore highlights som kan ses bland annat här)

Det har börjat röra på sig en hel del nu på spelarmarknaden. Inte så konstigt då transferdeadline närmar sig. Lag plockar in någon extra spelare eller två för att ”bredda laget” eller spetsa detsamma. Just Växjö tog in Malmös poängkung Andy Miele alldeles nu.

Djurgården? Låter skadade spelare göra comeback. Har fyllt på med juniorer. Har förvisso säkrat Marcus Högström till 2022 och förlängt i tre år till med bröderna Davidsson. Och det funkar ju alldeles utmärkt.

Kanske har man lärt sig av tidigare år. Att plocka in nya spelare så här i januari/februari är ett vågspel och kanske är det dumt att röra om för mycket i DIF-grytan med tanke på samspelet som redan finns där.

Kanske har man inte lärt sig ett skit utan slipper bara tänka i termer som att bredda laget då Djurgården den här säsongen känns som ett gediget lagBYGGE. Och då tänker jag inte på vilka spelare som tagits in och/eller blivit kvar.

Jag tänker på spelarnas och ledarnas närmast lagets lagbygge. Alla lag brukar pratat om att det är god stämning i laget, faktiskt oavsett hur det går. I alla fall utåt.

Djurgården pratar inte så mycket om det och det behövs inte för det strålar harmoni om det här gänget.

Alla har – som det brukar heta om vinnande lag – accepterat den roll de fått alternativt får sig tilldelad.

Finaste bilden från dagens toppmöte mellan serieledarna Växjö och jagande tabelltvåan DIF var varken något mål eller någon tackling. Det var när Daniel Brodin ställer sig och bara ”koooom då”. Glädjestrålande, sådär som man ser ut när man står på flygplatsen och väntar in en älskad person. Eller ropar in ett älskat djur.

In från vänster i bild kom Mikael Ahlén, han flög upp i famnen på Daniel Brodin och det var en värmande glädje att se den spelare som många motståndare hatar att känna flåset av, hänga runt halsen på Brodin, slita av honom hjälmen och som ett glatt barn hoppa runt med den.

Inte för att Brodin gjorde något mål i sin comeback, det gjorde han inte fast han själv tyckte han borde ha att en puck. Utan för att Micke Ahlén var sjuhelsikes resor superjätteglad över att ha ännu en klasspelare i laget. En som förmodligen kommer kosta Ahlén en hel del istid -trots hans 2-1 mål i kväll – framöver när Brodin kommer igång efter korsbandsskadan fullt ut men sånt var och är oväsentligt i detta laget.

En minut eller 25 minuters hårt jobb uppskattas lika mycket av alla lagkamrater just för det hårda jobbet i sig. Det är vackert att se måste jag säga.

Och självklart, det är lättare att ta sina tilldelade roller, ha harmoni och glädjas tillsammans när man tar säsongens 20 trea i SHL men DIF har ju ändå jobbat sig dit. De har byggt sin egen väg, lagt fundamentet av glädje och hårt jobb själva och det ger utdelning.

XXXX

Brodin då? Satt första perioden, kom igång i andra och spelade sedan totalt 4.02. Hade ett skott utanför mål.

Och sa så här om sin comeback i Cmore

” Sjukt kul. Fick vila hela första och fick sedan ett byte, jag var stum i buggarna men det var okej.”

Om varför han blåste på i 190 rakt ner mot mål utan att ens försöka ta det lite lugnt med knäet:

 ”Nej jag har tränat länge nu med laget och kört bra innan, så jag känner mig mer bekväm på isen än utanför nästan”

Om glädjen över att få vara tillbaka:

” Det är mest att man får vara med laget, får spela, det är det man älskar att göra så det är kul”

XXXX

Målskyttar i DIF: Patrik Lundh 0-1, Mikael Ahlén 1-2, Niclas Bergfors 1-3 i spel sex mot fem (avvaktande utvisning).

Målskyttar i Växjö: Brendan Shinnimin 1-1.

Målvakter: Viktor Andrén, Växjö tog 22 av 25 skott (= 88%) Joacim Eriksson DIF, tog 39 av 40 skott (= 97,50 %) .