(Robin Rahm gjorde sin fjärde match för Leksand och tog lite revansch på den något märkliga sortin från AIK hösten 2016 genom segern och mest troligt en plats i allsvenska finalen för hans nya lag. FOTO www.hockeymedmariehallman.se/arkiv)
AIK inledde starkt. Precis som man har gjort i
en hel del matcher den här säsongen. Men sedan lyckas man inte bygga vidare på
den fina starten och när väl Leksands nyförvärv Austin Madaisky kvitterat till
1-1 efter 3.35 minuter av andra perioden, kom tvåan drygt fyra minuter senare
och trean en minut och tio sekunder efter tvåan.
Varför det plötsligt bara rasar iväg, har hänt i några
matcher nu, vet jag inte. Där har AIK något att ta tag i de matcher som är
kvar. Och det blir då i första hand i den här fortsättningsserien som leder
till play off till direktkvalet till SHL. Typ så heter det väl.
Eller ja nu heter alltihop Svenska Spel Trophy men det
handlar ju om två olika vägar att nå det åtråvärda kvalet till SHL. Där är
Timrå redan klara, detta efter kvällens 2-0 seger mot BIK Karlskoga hemma. En
seger som gör att man är tretton poäng före trean AIK och med nio kvar att
spela om så kan ni ju själv räkna ut att Timrå redan nu kan börja förbereda sig
för allsvensk final.
Rent teoretiskt står kampen om andraplatsen och därmed den
andra platsen i den allsvenska finalen mellan Leksand och AIK. Men då Leksand
har åtta poängs marginal och dessutom tio måls bättre målskillnad (ni vet den
som var tvärtom innan den där olycksaliga Västerviksmatchen för AIKs del) ska
det till en smärre under sett med Gnagets ögon för att ta sig dit.
AIK ska vinna tre raka och det stort, samtidigt som Leksand
ska förlora alla sina tre matcher och helst med stora siffror. Ja jo, teoretiskt
är det såklart möjligt. Allt är möjligt i hockey.
Men frågar ni mig så måste AIK börja förbereda sig och jobba redan
nu efter den andra vägen mot det där SHL-kvalet.
Ska man vara petig så har även Pantern chans på den där andra
finalplatsen, men förutom att de då ska gå rent samtidigt som Leksand torskar tre
raka så ska en målskillnad på 24 mål tas in. Nej. Det händer inte. Pantern
förlorade för övrigt med 1-6 mot Modo under tisdagen.
Så AIK får köra plan B. Inte på grund av kvällens förlust egentligen utan för att man åkte på stordäng mot Västervik förra veckan och därmed tappade både det här att ha avgörandet i egna händer samt tappade den fina målskillnad man hade ner till Leksand.
Ska Gnaget ta med sig någon från den här matchen mot Dalalaget på tisdagskvällen så är det
intensiteten och det fysiska spelet. Det var en fröjd att se Anton Holm inte bara
göra mål utan även välta omkull Leksands Daniel Bertov som en vante för att sedan
några sekunder senare sätta in en tackling. Mer sånt! Det kommer vara de som
vill mest som tar sig vidare från grundserien via den här fortsättningsserien
till play off till direktkvalet till SHL (puh).
Noterbart i övrigt var att en back kom in – Simon Fernholm
som varit skadad sedan i början av säsongen har äntligen kommit i gång efter
den där random knäskadan där en sylvass skena i en olycklig situation skar av
senor i knävecket. Fernholm såg lite ringrostig ut, helt väntat, har ju bara
spelat arton matcher innan tisdagens men han lär behöva komma i form snabbt då
det även blev en back ut under matchen.
Offensive backen Alexander Deilert satte in en bra tackling men
något hände antingen på väg in i den eller på väg ur densamme före precis efter
syntes det att något hade hänt. Det var
lite oklart på tisdagskvällen exakt vad som hänt med ena benet så det får undersökningar
närmsta dagarna visa. Otroligt tråkigt för Deilert. Tur för AIK att Fernholm är
på väg in.
Jag tycker inte att AIK:s målvakt Erik Källgren ska klä skott
för förlusten. Det var tre fina mål av Leksand och inte minst riktigt bra jobb
med skymning vid åtminstone två av de tre Leksandskassarna och där måste AIk
upp. Jag tycker som sagt att det fanns tendenser till riktigt bra fysiskt spel
av flera AIK-spelare men det räcker inte. Det är all in på hörntändena som
gäller nu och ett par månader framåt om man vill ta en SHL-plats.
(Foto www.hockeymedmariehallman.se/arkiv)
AIK - LEKSAND 1-3 (1-0, 0-3, 0-0)
MATCHEN: MMMM
MÅLVAKTERNA:
Erik Källgren, AIK 88,46 % och Robin Rahm, Leksand 96,67 %
PUBLIK: 7
528
DOMARE: Richard Magnusson.
BÄST I AIK
MMM
Anton Holm, f
MM Erik Nyström, f
M Erik Källgren, mv
BÄST I LEKSAND: Robin
Rahm, mv, Anton Karlsson, f och
Tobias Forsberg, f
MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
.1-0
(04.38) Anton Holm (Erik Nyström, Clay Wilson) Spel 5 mot 4.
ANDRA PERIODEN
.1-1
(13.36) Austin Madaisky (Mattias Ritola)
.1-2
(17.48) Anton Karlsson (utan assist)
.1-3
(18.58) Tobias Forsberg (Jon Knuts, Martin Karlsson)
TREDJE PERIODEN
-
SKOTTEN I MATCHEN: 30-26 (9-7,
8-11, 13-8)
Citatet:
”Jag vet faktiskt inte varför. Jag
låg högt upp i målvaktsligan, högre än de andra som AIK ville ha. Men jag
gjorde två dåliga matcher. De som ledde AIK då gillade tydligen inte mig som
målvakt”
(Leksandsmålvakt Robin Rahm svarar på
min fråga om vad som hände när han -trots kontrakt med AIK – lämnade klubben i
början av säsongen 2016-2017 när AIK valde att satsa på Gasper Kroselj i
stället.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar