Mer hösttrögt än slutspelshett när Björklöven reducerade till 3-1 i matcher

 

Björklöven jublar över ett mål. Foto Skärmdump TV4 Play

Det blev en märkligt mesig slutspelsmatch i Umeå. DIF kom med 3–0 i matcher. Man väntar sig desperation från Löven och iver från Djurgården men det blev mestadels…

– En trög match. Nästan som en i november. Alla åker och väntar på något, som Djurgårdens tränaren Michael Holmqvist sa (nerkortat av mig) till TV4 Play.

Första perioden var verkligen serielunkig.

Roligaste var att se Fredric Weigels mentala spel och taggning.

DIF? Var väl solida men här fanns ju chansen att dunka in en svepning men nej. Det var lite väl mycket väntan på att någon annan skulle ta tag i händelserna.

I andra perioden satte just Weigel upp Nick Schilkey som med klubban i isen, styrde in 1–0.

Djurgården replikerade visserligen inom 51 sekunder via ett par Lövenskridskor men sedan var det tillbaka till det tröga.

När tempot väl gick upp lite var det framför allt Björklövens nordamerikaner Schilkey och Pooley som tillsammans med Weigel fick lite fart på tillställningen och drog ifrån till 3–1.

Mest minnesvärt för Djurgårdens del resten av matchen var den superräddning som Viktor Andrén bjöd på i slutet av matchen.

Jag gillar Ludvig Rensfeldts driv också. Han bara maler på och reducerade till 3–2.

I de tre sista minuterna av tredje perioden blev det rafflande. När Djurgården plockade målvakten byttes dessutom chanser åt båda håll och framför allt av DIF framför Björklövens målvakt Niklas Svedberg.

Det var nära en kvittering där men den kom inte och inte någon 4–0-svepning i matcher heller.

På tisdag spelas match nummer fem. DIF har två matchbollar kvar efter söndagens match. Och jag fattar ju att det inte kan går att spelas så intensivt som i de tre sista minuterna hela tiden men lite mer desperation redan från start kan nog löna sig.