Fyra raka. Mora vann match tre, fyra, fem och nu match sex. Dalalaget skapade sig det som AIK inte gjorde. Momentum. Grit. Kalla det vad ni vill. Mentalt övertag är kanske det rätta svenska ordet.
Mora var redo. AIK mentalt trötta. Mora spelar semifinal mot DIF och AIK får samla ihop gänget en sista gång innan ett antal av spelarna drar vidare till nya klubbar och innan dess semester.
Jag är inte helt förvånad.
AIK har varit överraskande bra den här säsongen. Det har varit roligt att se en grupp växa sig samman och allt starkare. Under stora delar av grundserien kändes det som att det här gänget kanske kunde skaka om Brynäs i en final ändå.
Gnagets fans har inte varit bortskämda med såna förhoppningar men det har framför allt mot slutet av grundserien och i inledningen av slutspelet funnits en liten sten i skon som skavt.
Det började med sista grundseriematchen där AIK inte verkade mentalt med - startade matchen mot Almtuna starkt, ledde matchen med 3-0 tidigt men ändå lyckades tappade matchen, förlora i förlängningen, tappa två av de tre poängen och även andraplatsen på grund av sämre målskillnad.4-1
Sedan kom två 4-1-segrar mot Mora. AIK såg starka ut igen. Kanske var det bara en liten dipp där mot Almtuna. Så kom kvartsfinal tre där AIK såg... ut att inte vara helt med igen.
Man lämnade över det mentala övertaget till Mora och fick sedan aldrig tillbaka det.
Måns Carlsson, assisterande kapten i Mora sa en intressant grej i TV4 Play när kvartsfinalerna var över. Han sa att AIK-spelarna var framme och skrattade i Moramålvakten Ignatjews ansikte efter målen och att de firade lite väl högt och hånfullt på Hovet vilket gav Dalalaget precis den tändvätska de behövde.
Så kan det vara. Men där Mora såg till att dra nytta av tändvätskan lyckades AIK inte göra detsamma. Visst, AIK kom ut intensiva i match fyra men där rann känslorna över istället och Mora drog nytta av det. När Mora dessutom vann på Hovet i match fem så kändes utgången given.
Nu är ju hockey sällan som man tror att den ska vara men även om flera AIK-spelare kämpade på hårt i sista matchen så såg stora delar av laget mätta och trötta ut. Mjölksyra inte bara i benen, en trötthet mentalt.
Nu är det ju lätt för mig att sitta här och killgissa. Jag vet inte varför AIK inte orkade komma upp i nivå i de fyra sista matcherna men Mora gjorde allt rätt - i de sista matcherna även utan sina stjärnor Chad Yetman och Daniel Ljunggren.
Jag tror dessutom att avstängningarna på Muzito Bagenda, Ignberg Nilsson och Oscar Magnusson blev dyrbara. Det är tre spelare som är tunga att möta och det var liksom AIKs identitet och nu räckte resten av laget inte till.
Det var lite dejavu känsla från tidigare år när AIK varit riktigt bra i grundserien och rasat ihop i slutspelet. Så nu är frågan hur sportchefen Niklas Persson ska förhindra de störtdykningar neråt som följt tidigare.
En stor del av spelarna lär dra vidare. För AIK är det livsviktigt att åtminstone Richard Gynge blir kvar. Hans driv har varit en stor del av grundseriesuccén. Jag tror det kan vara det även nästa säsong.
Till sist semifinalerna.
Brynäs fick välja mellan Mora och BIK Karlskoga och valde det sistnämnda laget. DIF får därmed möta Mora som verkar ha hittat en ny och oväntad trivsel på Hovet. DIF är härmed varnade.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar