Officiellt tvärkört med 14 lag. Men Stockholm röstade ja. Skåne och Norrbotten röstade nej.

Svenska Ishockeyförbundet höll årsmöte i helgen och det har gått minst sagt obemärkt förbi. Inte så konstigt kanske när allt var klubbat och klart mellan skål och vägg redan innan det officiellt klubbades och bokfördes som klart på årsmötet.

Som det här med Dalarnas motion om 14 lag i elitserien. Det kom ju en utredning dagarna före årsmötet som pekade på ett nej.

Och visst blev det ett nej på mötet också.

Så här står det i ett pressmeddelande från Svenska Ishockeyförbundet:
" Motioner från Dalarnas Ishockeyförbund, Leksands IF samt Tranås AIF att utöka antalet lag i Elitserien till 14. Årsmötet beslutade att avslå motionerna. Rösträkning begärdes av Dalarna och resultatet blev 180 röster för avslag och 59 röster för bifall till motionerna."

Nu ska man veta att rösterna är viktade. Det vill säga att de 23 distrikten som finns har olika antal röster beroende på hur många elitlicenser som man har i distriktet. Stockholm, som är det största distriktet, har till exempel 23 röster. De näst största distriktet, Småland har 11 röster, Gotland som är minst av alla distrikt har fem medan de flesta ligger på 6-7 stycken. (Distrikten ingår sedan i regionerna norr, öst, väst och syd).

Vilka röstade då ja och nej till att utöka elitserien till 14 lag? Det är inte officiellt men jag ringde runt lite och fick veta följande av några initierade källor som fanns med på mötet:

* Alla distrikt i region Öst där alltså Stockholm, Uppland och Södermanland ingår - röstade ja. Trots att Djurgården inte alls var glada över detta.

* Distrikten i region Syd (här ingår bland annat Göteborg och Skåne) - röstade nej, trots att Mif och i framtiden kanske även Rögle skulle ha tjänat på ett ja till 14 lag.

* Region Väst (där bland annat Dalarna, Värmland och Gästrikland ingår) var delat. Några distrikt röstade ja, övriga distrikt i regionen röstade nej.

* Distrikten i region Norr röstade alla nej trots att man före omröstningen lovat ja-anhängarna att rösta just ja och trots att man under flera års tid sagt att man är för en utökning.

Hur kunde det då bli så här?

En källa jag pratade med säger så här:
"Efteråt fick sa många av dem i norr (norrdistrikten som röstat nej) att det är tråkigt att det blir så här för vi stödjer ett ja egentligen. Men vi tycker det är ett dåligt läge att göra det här nu"

En annan källa är inne på samma linje och konstaterar att "Turbulensen som blev kring den här "utbrytardiskussionen" i elitserien gjorde att många som ville rösta ja, inte vågade göra det när det väl var dags för en omröstning. Man verkar vara rädda för att det blir en utbrytning ändå och att det då blir för dålig kvalitet på elitserien om man utökar till 14 lag nu".

Ytterligare en person som är insatt i frågan säger så här till bloggen:
" Jag tror man rättade in sig i ledet när det var så oroligt med det andra. Jag vet att det är flera distrikt som förr sagt sig stödja en utökning som nu ändå röstade nej"

Samma person konstaterar att det "Kommer väl fler tillfällen att ta upp frågan men det lär inte hända något de två kommande åren i alla fall."

Och så är det nog. Att de 12 lagen i Hockeyligan rökte fredspipa och nu anser sig vara "i samma båt" igen verkar inte ha lugnat de oroliga jasägare som nu röstade nej. Trots att "freden" i Hockeyligan innebär att elitserien kommer se ut som den gör nu i två säsonger till. (Är det sagt i alla fall).

Själv tycker jag det är märkligt att man röstar nej, när man vill rösta ja. Ska det vara så svårt att stå för det man tror på? Eller vet de inte vad de vill?