Det här med Kristofer Ottosson och Djurgården...

Det här med Kristofer Ottosson och Djurgården... jag har funderat en del på det. Har hämtat in mer info och funderar samtidigt på hur så många kan ha en så bestämd åsikt om något de vet så lite om. Att så många jämför löner hit och dit utan att veta vad man egentligen jämför med och utan att ha förstahandskällor om det man slår fast utan att tveka.

De här artiklarna i Aftonbladet gjorde inte saken bättre. Tvärtom.
Visst, där finns faktauppgifter som – om man bara tittar på siffrorna – stämmer. Ottosson erbjöds först 70 000. När han inte sa ja på stående fot utan kom med ett motbud som man normalt gör i en förhandling, och som lagkamraterna också gjorde i sina förhandlingar, då blev det tyst i två månader från DIF. När klubben väl hörde av sig var budet plötsligt nere runt 40 000 kronor. Så långt stämmer det.

Men det som INTE har tagits upp i artiklarna och i det allmänna snacket är bland annat förhandlingsspelet – vad som lett till vad, hur det blev som det blev och vad man ska jämföra med -om man nu ska jämföra - och tar man inte upp det när man snackar om det som har hänt runt Ottosson så blir bilden väldigt skev – till hans nackdel. Ändå har han gjort exakt det som alla andra i laget har gjort – tagit en förhandling. Skillnaden är bara att det är hans lön och hans förhandling som hamnat i media.

Jag har funderat på om jag ska skriva det här eller inte men jag tycker ändå – efter att ha hämtat in mer info från väldigt säkra källor - att det kan vara på sin plats att vrida och vända på några av alla påståenden som rullat runt på nätet, twitter, kommentarfält och/eller från mun till mun enligt ”jag har hört eller jag har läst” metoden.

Vi kan börja med påståendet att ”Alla spelare som är kvar i laget från föregående säsong kommer få halvera sin lön”. Det var ett besked som kommunicerades tidigt både utåt och inåt i laget och det var säkert en tanke som fanns där från början.

Men blev det halva lönen för alla då? Nej det blev det inte.

Några spelare landade på en halvering av lönen men övriga har lyckats olika bra i sina förhandlingar. Några andra har – som Ottosson - fått /alternativt erbjudits en lön som är nere på runt 30 procent av förra säsongens lön, medan ytterligare några andra i laget lyckades förhandlade sig till en högre lön än hälften och då landade på runt 70-80 procent av den tidigare lönen i DIF.

Vem som hamnat var på skalan är inget jag tänker lista här då jag tycker att det är upp till de spelare som vill avslöja sin lön att göra det själva. Samt att det inte finns något självändamål i att rabbla upp en lönelista heller. Tycker jag.

Poängen är nämligen inte att peka finger och säga att den personen minsann fått högre eller lägre lön än någon annan. Eller att hävda att någon är värd si och så. Det är ju inte jag eller någon annan som ska göra den värderingen utan man får den lön som arbetsgivaren kan tänka sig att betala. Det är så det funkar i alla branscher. Poängen är istället att visa på att saker och ting inte är så svartvita som en del vill få det till.

Varför blev det då olika stor förändring i procent på spelarnas löner? Varför blev det inte halverat rakt av hos alla som var i klubben förra säsongen?

Därför att här spelar flera saker in, det mesta är självklarheter i en förhandling. Några spelare har varit hetare på marknaden än sina lagkamrater och har därmed kunnat förhandla sig till en bättre lön än de andra.

Andra i laget har (som i en vanlig förhandling) värderats lägre av klubbledningen och har därför fått nöja sig med en lön som motsvarar 50, 40 eller 30-35 procent av förra säsongens lön.

Djurgårdens lagledning värderar ju – helt normalt i hockeyvärlden - vissa spelare högre utefter ålder, skicklighet, användbarhet på planen (olika roller), bärande/ickebärande roll, första, andra, tredje eller fjärdeline spelare och så vidare. Vissa har DIF velat lägga mer pengar på, vissa mindre. Har man fler anbud än bara DIF är det lättare att pressa upp siffrorna. Precis som förr. Inget konstigt egentligen.

En annan märklig ”sanning” som har cirkulerat är att påståendet ”alla högbetalda spelare i DIF, förutom Ottosson, har accepterat junislöner”

Men det stämmer inte. De spelare som har haft högst löner i DIF tidigare har fått sänka sina löner – ja. Absolut. Men de har inte fått gå ner till några junislöner på 20 000 och lägre i månaden. Definitivt inte. Däremot har spelare som redan låg – i sammanhanget lågt – hamnat ännu lägre nu. Så blir det när utgångspunkten är en halvering.

En annan ”sanning” som cirkulerar är att alla utom Ottosson ska ha tackat ja på stående fot till en halverad lön.

Men det stämmer inte heller. Alla spelarna ville – helt naturligt anser jag – återkomma och ha enskilda förhandlingar med bud och motbud. Att man vill tänka efter är ju en självklart het. En del avslutade sedan sina förhandlingar snabbt. Andras förhandlingar tog ett par tre veckor. Men för Ottossons del besvarades hans motbud av DIF med total tystnad i två månader. När DIF återkom var beskedet att halva lönenbudet var borta. Nu gällde en 70 procentig sänkning, alltså ett bud motsvarande 30 procent av föregående säsongs lön.

Varför Djurgården ändrade sig så drastiskt och varför man väntade två månader med att svara på Ottossons motbud vet jag inte.

Men fakta är att så gott som alla spelare haft enskilda förhandlingar  - det är alltså inte bara nummer nio som haft det som många har fått för sig. Varför just hans förhandlingar drog ut på tiden vet bara Djurgården.

Kanske blev DIF irriterade på Ottossons motbud och tyckte att det inte fanns något att förhandla om, kanske ville man prioritera andra spelare som var hetare på marknaden och som andra klubbar drog i och lägga mer pengar på dessa spelare (så blev det i några fall).

Kanske lackade DIF på att inte Otto sa ja direkt. Kanske tänkte Djurgården att Ottosson kunde vänta ett tag, han hade ju deklarerat klart och tydligt att det var DIF eller sluta som gällde och riskerade inte att försvinna någon stans.  Han förhandlade dessutom själv och utan agent som kunde ligga på och kräva ett svar. Kanske finns det lite olika delar i det hela. Jag vet inte.

Men den här bilden av att Ottosson agerat annorlunda än övriga i laget stämmer med andra ord inte. Han har velat förhandla om lönen precis som övriga i laget. Och han har velat hamna på en liknande nivå som övriga i hans position på laget. Det tycker i alla fall jag är ett fullt normalt tillvägagångssätt även i hockeyallsvenskan.

Att sedan hockeylöner ligger på en annan nivå än de flesta fansens och Svenssons löner gör, det är ju en annan diskussion. Men ska man ta den då får man ta helhetsgreppet och inte peka ut en individ, tycker jag.

Har jag rätat ut alla frågetecken nu?

Nej. En stor fråga som såväl Hockeyligan som HockeyAllsvenskan och kanske även förbundet måste gå igenom tillsammans med spelarfacket är ju vilka kontrakt som gäller och inte gäller vid en degradering.

Kristofer Ottosson berättade i måndagens artikel på hockeybladet.se att Djurgården förlängde kontraktet med honom redan i februari. En förlängning som gör att han har juridisk/laglig rätt att kräva den lön som förhandlades fram då i februari.

Detsamma gäller självklart samtliga spelare i Djurgården som hade gällande kontrakt. Det fanns nämligen ingen skrivning i de befintliga kontrakten om att kontrakten endast gällde i elitserien och OM spelarna med gällande kontrakt hade velat så har de haft juridisk rätt att kräva sina elitserielöner även i allsvenskan.

Om DIF vägrat i en sån situation så hade spelarna kunna dra det till en tvist och där tror jag DIF hade suttit riktigt risigt till.

Nu har varken Ottosson eller någon av de andra spelarna använt sin juridiska rätt att kräva att kontrakten gäller fullt ut. Samtliga = även Ottosson - har utan att tveka gått med på att omförhandla sina kontrakt utifrån de nya ekonomiska förutsättningarna. Och ser man det ur en moralisk aspekt så är ju det bra då det är just spelarna själva som har satt föreningen i ekonomiska problem genom att spela sig ur elitserien. Men det är ju samtidigt en del i förhandlingsspelet. Om man nu avstår sin lagliga/juridiska rätt att kräva att kontraktet gäller, hur långt ska man då väntas gå ner i lön? Lite grann? Halvera? Eller landa på en ny lön som är 30 procent av det som står i kontraktet, som DIF ville att Ottosson, med ett gällande kontrakt skulle göra?

Hur som helst så måste ligorna och spelarfacken sätta sig ner och ta tag i det här nu. Det måste bli tydligt – och på pränt- i vilken serie ett kontrakt och därmed en lön och övriga åtaganden gäller.Det skulle underlätta för alla parter. Och även göra omförhandlingar smidigare då man i så fall skulle börja om i förhandlingarna från noll.

Till sist. Är det då synd om Ottosson och de andra spelarna i DIF som fått sänka sina löner? Nej, det är det inte. Det är tråkigt att det blev som det blev, det är synd om de på kansliet och i organisationen som mist jobbet på grund av detta men inte om spelarna för de har själva satt sig i den här sitsen. Och det är de väl medvetna om, det ska ingen komma och tro annat.

Det som stört mig är att Ottosson, som varit DIF trogen genom karriären, utmålas som någon slags ensam girigbuk när han endast gjort det alla andra i laget har gjort – nämligen haft en förhandling. Vilket är helt normalt i det här läget.

Det ska bli intressant att se hur det hela slutar. Insamlingen som fansen drog i gång är ett fint initiativ, enormt stort att folk som tjänar mindre än spelarna gör är beredda att gå in och bidra för att få ihop ett slagkraftigt lag tycker jag. Ottosson har själv, i intervju här på bloggen konstaterat just detsamma. Han konstaterade även att det kändes märkligt att de som tjänar mindre ska samla till hans högre lön och att han var oerhört tacksam för det. Samt – och det är väl det viktigaste – att Djurgården och han borde ha kunnat lösa det ihop redan i våras.