Sommarintervju Andreas Engqvist!

(Engqvist på Hovet för två somrar sedan. FOTO: WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIVBILD)

Han hoppades på NHL, det blev mest spel i AHL. Nu drar Andreas Enqvist vidare till KHL.

– Det känns bra ändå. Jag är nöjd med det jag gjorde, jag utvecklades och jag ångrar inte att jag tog chansen, säger Engqvist.

Den förre Djurgårdsforwarden var aldrig draftad av något NHL-lag men värvades till Montreal för två säsonger sedan. NHL-debuten skedde på bortaplan, den 21 januari 2011 när Montreal mötte Ottawa.

Det blev tre NHL-matcher första säsongen och tolv den senaste säsongen. Men när den kanadensiska NHL-klubben bara erbjöd ett qualifying offer vände Engqvist blickarna österut. Och när Atlant hörde av sig gick allt snabbt.

– Innan jag bestämde något ville jag höra vad Montreal hade att säga men sedan blev det som det blev där och då kändes det här som en bra lösning med tanke på att Djurgården inte spelar i elitserien.

Hur hade chanserna varit att slå sig in i Montreal i höst?

– Jag vet inte. De har kvar många spelare från förra säsongen och då är det svårt att slå sig in och när det här (Atlant) kom upp vid sidan av så kändes det som den bästa lösningen för nästa år. Det känns som ett bra steg. Nu har jag spelat i AHL – mestadels – i två år. Jag har fått känna på NHL i femton matcher, nu känns det som att man vill testa lite nytt. I slutänden vill man så klart slå sig in i NHL men det är ju inte kört med det bara för att man spelar några år i Europa, säger Engqvist och fortsätter:

– KHL är ändå världens näst bästa liga. Det är många svenskar där samt många som jag spelat med eller mot i AHL, så det blir en rolig utmaning. Sedan är det kul att ha en lagkompis (Patrick Zackrisson) som man kan prata lite svenska med. Och så en svensk som tränare (Janne Karlsson), det är bra, nästan perfekt!

Vilken blir största skillnaden mellan Nordamerika och spel i KHL tror du?

– Jag har alltid sagt att den största skillnaden är antalet matcher. Det är ju uppemot 80 matcher i Nordamerika – minst, här är det väl 52 eller så. Det är klart att det är en skillnad men KHL är en riktigt bra liga. Jag kommer få möta många bra spelare.

   

 Det borde vara mer lirare i Ryssland?

– Nja, jag vet inte det jag. Jag vet inte om Nordamerikaner kör på det där stuket som man gjorde förr egentligen. Den bilden – att de kör en viss stil - kommer väl alltid finnas kvar. Men jag tror spelet är rätt likadant, jag får återkomma om det när jag spelat någon match ha, ha, säger Andreas Engqvist.

Och även om han drömde om framför allt spel i NHL så är han nöjd med sina två år på andra sidan pölen:

– Ja, jag är nöjd ändå med det jag gjorde. Jag gjorde så bra jag kunde i AHL och kände att jag utvecklades. Och jag kommer ta med mig de åren in i framtiden. De här två åren har varit bra på så sätt – att jag har blivit bättre!  

På vilket sätt?

– Hur man ska hantera saker. Senaste säsongen fick jag stort förtroende från tränaren i AHL-laget (Hamilton Bulldoggs). Jag fick spela mycket i både pp och boxplay och fick spela i alla situationer. Det fick jag inte göra första året i Nordamerika. Sedan det här med matcher – men måste lära sig ta hand om kroppen om man ska orka så många spela så många matcher som det är där borta. Och tre på rad på helgerna. Det är inget man var van vid.

Då när du inte fick spela eller vara i Montreal, hände det att du tänkte att nu skiter jag i det här?

– Nej, så var det aldrig. Det var väl någon period som var trött, då när man gick upp en match, skickades ner nästa match, fick åka upp en match – det blev lite ryckigt. Men samtidigt så fick jag känna på hur det är i NHL, fast det var tufft så tänkte jag på att ge upp utan jag ville försöka så gott jag kan.

 Kändes det någon gång som ett borttappat år?

– Nej. Visst, man kanske kan se det så. När man har spelat i landslaget och hamnar i AHL så försvinner man lite så på sätt och vis så kan det ses som ett borttappat år men jag ser det inte så. AHL är en riktigt bra liga med många yngre spelare som vill uppåt. Sedan är det klart att man vill spela i NHL. Jag fick spela i 15 matcher och hade kanske velat ha fler, så på det sättet är man lite besviken. Man vill så klart spela i NHL och när det blir så blir man lite besviken men man får inte deppa över det utan bara ta sig vidare och lära sig något av det. Jag ångrar inte att jag tog chansen!

Men än så länge är det Stockholm som gäller. Linus Videll åkte visserligen för någon vecka sedan, Richard Gynge drar den här veckan men Engqvist väntar fortfarande på visum. Atlant har gett spelarna möjlighet att träna på och av is under veckan – sedan kör alla i gång nästa vecka på is. Och så fort visumet kommer är det bara ta väskorna och dra.

Var han ska bo får visa sig, kanske kan han sova några nätter hos Zackrisson, annars finns ju hotell. Engqvist är ingen som oroar sig för sånt:

– Nä just nu är man mest lite spänd och ser fram emot att få dra igång. Det blir alltid så när det är något nytt. Inte så att man är nervös utan är spännande med det här med var man ska bo, såna saker. Man vet ju inte hur det funkar där (i Ryssland). Nu har jag varit i Nordamerika och vant mig vid hur allt funkar där så blir det mycket nytt i Ryssland, men det ska bli kul! Säger Andreas Engqvist.

Han är Djurgårdare sedan barnsben och kommer så klart följa DIF även i Ryssland bland annat via datorn. Och han hoppas och tror Djurgården kommer ta sig till kvalserien till att börja med:

– Absolut, det tror jag! De värvningar som de har gjort ser bra ut. Sedan kommer Linkan att bidra mycket. Och jag är riktigt imponerad av fansen, imponerad av vad de gör för Ottosson. Det där tycker jag är häftigt, jag hoppas de lyckas med det för det är häftigt att se hur fansen slutar upp bakom honom.