Sommarintervju - Stefan Johansson!

 

(Stefan Johansson går in i säsong fem hos AIK.FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Mindre än en vecka kvar till AIK:s samling efter sommaren – då myser Stefan Johansson uppe i Jokkmokk i svärföräldrarnas stuga. Men i år slipper han vara enda norrlänning i laget, då nye målvakten Daniel Larsson är från Boden.

Men just Stefan är ju allt annat än schablonen av en tyst man från norr. AIK-backen-som är från Piteå- kan snacka hål i huvet på vem som helst, brukar backkollegan Fredrik Carlsson påpeka.

– Ha, ha, ja, jo. Daniel är väl betydligt mer som en riktig norrlänning än jag, skrattar Johansson.

Ja han är lite mer tyst och lugn va?

– Jajamän och så kör han traktor, grävmaskin och allt med motor på. Han har ju till och med byggt ett helt hus själv och har väl alltid varit intresserad av bilar, det känns som det kommer med generna, ha, ha. Så på så sätt är han betydligt mer norrlänning än jag.

Ska man vara lite mer allvarlig så innebär ju Danne Larssons inträde i AIK att Gnaget nu går in i fasen E. F som i efter Fasth. Men att det skett ett byte på målvaktssidan påverkar inte backarnas sätt att spela säger Johansson:

– Nä alltså det är inga problem! Man är så van att det kommer och går folk, så det blir ingen större omställning och Daniel vet vi är en bra målvakt, det har han visat förr. Och spelet tror jag inte påverkas någonting, det spelar nog ingen roll vem man har i mål så. 

Men ni får in en kille ni inte känner – blir det skillnad i snacket med honom då?

– Nja, det är klart att vi surrar mycket, det är viktigt med kommunikation och men man lär sig rätt snabbt hur målisen funkar. Och det går ju inte att anpassa utespelet efter vem som är målvakt. Vi måste ju göra vårt jobb oavsett. Vi utespelare får ju göra allt vi kan så att det blir så få motståndarlägen som möjligt, förhindrar vi att de får bra lägen så sedan är det upp till målvakten och ta det som går igenom.

(Stefan med slutspelsmusche i vintras. FOTO JESPERZERMAN.SE)

Stefan Johansson låter riktigt glad över att ha få in Daniel Larsson i truppen och han är – som alltid i och för sig – förvissad om att AIK har ett lag som kommer stå sig bra trots att Gnaget har haft ovanligt stor rotation bland spelarna.

– Man kan ju vända på det och tänka att vi har bytt ovanligt lite andra år. I år har vi bytt mer folk men det är bara naturligt. Vi har haft en kärna i laget, en stomme men det är klart att gör man en bra säsong så försvinner folk. Det är ganska naturligt och jag tror inte att vi har bytt fler spelare än andra lag. Det kanske känns mycket bara för att vi tappar några stora namn, funderar Stefan Johansson.

Hur ska ni behålla erat omtalade go i laget med så många nya?

– Men det är inga problem! De som har kommit in är bra killar, de har kommit in bra i gänget och visst tar det ett tag för alla att komma in när det är många nya på en gång men det gör inget om det tar lite tid för den tiden har vi. Det är inget jag är orolig för. Sånt där sköter sig själv!

Lite extra myspys med gänget blir det första veckan på försäsongen, då AIK drar till Gotland på ett ”get-together-läger” som Johansson kallar det. Där får AIK-spelarna chansen att komma nära varandra off ice, samtidigt som man kör igång med isträning och även hinner med en match på lördagen.

Stefan Johansson medger efter vissa om och men att det så klart finns vissa ritualer och lite inkilning som varierat sig från år till år. Exakt hur andra kilats in vill han däremot inte berätta:

– Hm, nej, det kan jag inte gå in på, he, he.

Är allt preskriberat?

– Det kan vi säga! Ha, ha. 

 (FOTO JESPERZERMAN.SE) 

Den kommande säsongen blir Stefan Johanssons femte i AIK sedan han kom till klubben från spel i division ett med Piteå.

Största skillnaden på Stefan då och nu?

– Att jag har utvecklats som spelare och som individ. Jag tycker själv att jag har blivit en helt annan spelare nu än när jag kom. Jag har blivit mer stabil, har en högre lägstanivå och har vant mig vid att spela inför en större publik. Jag kom ju från division ett och i början var det lite ovant, lite pirrigt att spela inför en stor publik – för det är klart att det är en stor omställning att spela inför 300 i Piteå än inför ett fullsatt Hovet, sånt påverkar spelet, men man vänjer sig vid det med, säger Johansson.

Den nye tränaren Perra Johnsson beskriver Stefan Johansson som ”ganska lik Roger, det verkar vara en lugn och vettig tränare”.

Nu har de inte hunnit träffas så mycket än, spelidéer och annat kommer tas upp först vid återsamlingen. Under sommaren har Johnsson i stället haft personliga möten med alla spelarna i 5-10 minuter.

Vad tror du själv annars om den kommande säsongen?

– Oj, jag har inte hunnit fundera så mycket på det. Jag har njutit av semestern och tränat på i vanlig ordning men det ser lovande ut, tycker jag. Nu ser jag fram emot att gå på is och ser fram emot seriepremiären. Man längtar ju mer och mer ju närmare man kommer.

Ni får båda börja och sluta elitserien borta mot Timrå den här säsongen?

– Ja men äh, just i premiären behöver inte alltid vara en nackdel. Det kan vara skönt faktiskt. Det är hemmalaget som kan vara lite darriga i en första match så jag tror inte det är någon större nackdel att få börja borta i lite mer lugn och ro.

Av det snack som gått kring värvningar och lagbyggen verkar det som många tänker tippa er i botten igen. Din kommentar till det?

– Att de som tror det får tro det. Jag tittar bara uppåt i tabellen, vi har en helt annan teori inom truppen och det är uppåt. Vi försöker hela tiden toppa det vi har gjort innan.

Eftersom ni fick sju matcher i semin så borde det innebära en finalplats då?

– He, he. Ja, jo… Det är klart att man siktar på det! Sedan ska det spelas om det men man ska ha ett högt mål tycker jag.

Om du jämför de två slutspel ni varit med om sedan comebacken, finns det några skillnader där förutom resultatet?

– Ja att vi kändes väl mer förberedda i år. Första året vi var med där så var det som att vi var lite mätta efter kvartsfinalen men i år så visste vi hur det är. Vi kände att vi inte hade vunnit något egentligen. Vi visste att vi tagit oss förbi ett andra hinder bara och var lite mer förberedda på det (att gå vidare i slutspelet). Jag kan inte säga exakt hur det märktes, men det var mer att man hade en känsla av att man var mer mentalt förberedd på vad som väntade.