(Foto www.hockeymedmariehallman.se)
Sedan vete f... vad som hände. Tålamodet tog kanske slut? Men
den där inställningen som det har handlat så mycket om sedan försäsongen…. Ja var
tog den vägen?
7.13 in i tredje var Niklas Johansson knivskarp när han drog
på sig alla AIK-spelares blickar men istället för att skjuta passade en
bortglömde Joakim Hagelin som satte 2-1 i öppen kasse. Typ.
12.31 in i tredje gjorde Niklas Johansson 3-1.
Sedan var det tack och hej och när går bussen hem? Har den
redan gått eller?
13.24 satte en av de talangfulla bröderna Elvenes (Ludvig i
detta fallet) 4-1.
14.15 Kunde Niklas Johansson räkna in sitt andra mål för
kvällen.
Förlora, det gör man men varför är det – trots Mitells eviga
betoning på konsekvens – så svårt för AIK att spela just… konsekvent? Jag
kanske låter grinig här men det känns som AIK vaskade chansen till tre poäng
och därmed det som hade blivit en topp fyra placering.
Nu ligger man sexa med ett nytänt SSK inte bara flåsande
utan snarare vrååååålandes i nacken.
Tabellen är för övrigt galet jämn. Det skiljer bara sju
poäng mellan ettan Timrå och sexan AIK.
Kommer bli en spännande vinter detta.
Och då har man inte råd att tappa fokus ens ett byte. Det kostar så otroligt
mycket.
Efter fyra vinster, fyra förluster, fyra vinster kom tre
förluster, en vinst, en förlust, en vinst och en förlust. Lite 50/50-läge för
AIK just nu med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar