lördag 4 november 2017

Den där känslan när allt bara stämmer!


Det är så mycket tekniska detaljer som en hockeyspelare ska behärska för att nå världseliten. Vissa föds med en talang som …ja som Dick Axelsson ... som ibland drivit både tränare och NHL-scouter till vansinne för att han inte alltid dragit nytta av den fullt ut. Men det var då. Det gör han nu. Herregud vilket läckert mål han reducerade med mot Djurgården på Hovet.

Men hur det än är med tekniska skills - i dag kan du hyra in tekniktränare, en personlig dito. Du kan drilla dig själv tills du är blå i ansiktet med bollar, speciella puckar, små banor, stora banor. Ensam eller i grupp. Du kan finta upp vem f..n som helst på läktaren. Men det finns en sak som jag inte tror att man kan träna sig till.


Och det är självförtroende. Självkänsla kan man träna upp med mentala rådgivare som stöd, man kan ha en personlig tränare på det området också, lyssna på band, följa rutiner, peppa sig själva, få hjälp att bli peppad.

Men det där självförtroendet som gör att man hittar vägar att vinna. Det där självförtroendet som gör att man blir ett frustande ånglok på isen. Det där självförtroendet som gör att man även reder ut tuffa situationer som Djurgården gjorde i andra perioden mot ett – just då  - klart bättre Färjestad. Det självförtroendet måste man bygga bit för bit på ren o skär vilja.

Det är en bräcklig sak att bygga upp. Det kan raseras lätt men det självförtroendet som Djurgården spelar med just nu är läckert att se. Ett lag som håller ihop. Som spelar tajt. Som inte pratat om samlade anfall utan verkligen gör det.

Förra året hade en dipp i andra inneburit ett större ras. Alla gånger. Just nu innebär en dipp i spelet att laget sluter sig och jobbar ännu hårdare, ännu mer fokuserat och svetsas samman ännu mer.

Det Djurgården som från början spretade åt alla håll förra hösten – och spretade särskilt mycket i motgångar – det Djurgården är idag en tajt och inte minst väldigt laglojal maskin. Det är roligt att se. Hur länge det håller vågar jag inte sia om men det är bara fortsätta på den inslagna vägen så blir det roligt på Hovet i vår.

Kul är – som jag skrivit tidigare – även att se brorsorna Davidsson med extrabrorsan Axel Jonsson Fjällby. Men allra roligast är kanske Duracellkaninen Jonathan Davidsson just nu.

Det var lillebror Marcus som draftades först. Jonathan fick vänta när blickarna vändes mot Marcus men det har bara triggat ”Jonte” ännu mer. Till slut plockades han av Columbus, som nu har en utvecklingsansvarig … ja en typ av NH-pt kan vi väl kalla det - i förre spelaren Jarkko Ruutu… som går in på individuell detaljnivå med spelare som nummer 71.  Han har i sin tur den kanske största talangen man kan ha – rätt inställning och en vilja att jobba, jobba, jobba arslet av sig och jobba ännu mer utöver det.

Mot Färjestad blev det två mål 2-0 och 3-1 för Jonathan. Vid första framspelad, så najs macka där, från brorsa Marcus. Vid andra hoppade han rakt ut från utvisningsbåset, jagade i fatt pucken, trampade ner mot målet, bröt sig in och brottade sig till ett fint läge där han kunde trä in pucken.

 Finns egentligen bara en sak att klaga över efter den här matchen och det är att inte DIF öste på med bröderna brothers i slutminuterna. Hur kul hade inte ett hattrick varit för Jonathan Davidsson som nu inte fick chansen riktigt att gå för det.

(När man känner att inget kan stoppa mig nu... Foto Johan Sahlén)

DIF - FÄRJESTAD 3-1 (2-0, 0-1, 1-0)
MATCHEN:  
MÅLVAKTERNA: Joachim Eriksson, DIF och Stefan Steen, Färjestad.
PUBLIK:  8 094 utsålt
DOMARE: Mikael Holm o Mikael Nord.

BÄST I DIF
MMM Jonathan Davidsson, f, Joakim Eriksson, mv
MM Marcus Högström, b
M Marcus Davidsson, f

BÄST I FÄRJESTAD: Dick Axelsson, f och Johan Ryno, f.

MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
1-0 (00.41) Lukas Vejdemo (Calle Ridderwall, Niclas Bergfors)
2-0 (07.39) Jonathan Davidsson (Marcus Davidsson)

ANDRA PERIODEN
2-1 (04.19) Dick Axelsson (Hugo Enock)

TREDJE PERIODEN
 3-1 (13.42) Jonathan Davidsson (Patrik Lundh)

SKOTTEN I MATCHEN:  33-35 (15-9, 9-8, 9-18)

Citatet
”Jag hoppade in i sargen och fick jätteont i huvudet, vet inte om jag fick en hjärnskakning. Men huvudet är kvar i alla fall. Jag trodde nästan att jag skulle flyga genom plexiglaset. Jag har aldrig gjort den målgesten förr och fick för ont i huvudet för att göra den igen”

(Djurgårdens tvåmålsskytt Jonathan Davidsson till Expressen apropå att han firade 3-1-målet med ett hopp upp mot plexit.)

Inga kommentarer: