Resan uppåt fortsätter - för såväl SSK som Thomas Valkvä Olsen

(Thomas Valkvä Olsen jublar efter sitt 3-2 mål. Foto Skärmdump C more. Highlightsen där bilden är dumpad i från ser ni HÄR.)

Tionde segern på de tretton senaste matcherna. Tionde segern sedan de där dagarna då SSK:s huvudtränare Mats Waltin gick, assisterande tränaren Nichlas Falk tog över tillsammans med  juniortränaren Dennis Bozic men tuppade av på Hovet varpå till slut Ulf Lundberg kom in. Och Falk tillbaka.

Fantastiskt egentligen. Och som SSK vann mot serieledarna Timrå uppe i deras hemmaborg på fredagskvällen. Vinst 3-2 trots att det endast var uddamålsledning inför tredje – och det vet vi ju alla hur bräckligt det kan vara i hockey.

Lägg därtill en formidabel Timråpress och 17 skott mot George Sörensen (SSK noterades för sex dito) i tredje så förstår ni hur det har täckts skott, kämpats, slitits och kollar man på highlightsen (som ni hittar HÄR) så blir det väldigt tydligt hur SSK är som en jättebläckfisk framför dansken i målet och bokstavligt talar trycker ut Timrå.

Sörensen får fritt synfält, kan jobba i lugn och ro. Starkt. Det pratas ofta om mental inställning i hockey utan att det sedan händer så värst mycket men just nu verkar inställningen ha övergått till benmärg hos SSK-spelarna. Den ryggrad som man ibland undrade var den hade tagit vägen – både förra säsongen och under de sex inledande förlusterna har plötsligt rätats ut och fått en framträdande roll i SSK 2.0. Vilket är fascinerande på sitt sätt.

Under de sex första matcherna hade SSK en målskillnad på 8-22. Man gjorde ett mål framåt i fyra av de sex matcherna och två i de resterande. Och släppte in 3-4-4-2-4-5 mål.

Nu är det omvända siffror 40 gjorda och 22 insläppta.

En som verkligen har blommat ut och personifierar den här vändningen är för övrigt Thomas Valkvä Olsen som värvades till SSK från BIK Karlskoga där norrmannen förra säsongen gjorde 17 mål och elva assist på 49 grundseriematcher.

Efter de sex inledande matcherna satt väl de flesta och kliade sig i skallen och undrade vad som hade hänt över sommaren då norrmannen lös med sin frånvaro i målprotokollen.

Men nu. Åtta mål och två assist. Totalt tio poäng på 19 matcher.

Mål i de tre första matcherna i rad utan Mats Waltin. Gjorde SSKs första mål (och kvitterade varje gång till 1-1 lustigt nog) mot Modo, Oskarshamn och Vita Hästen.

Gick mållös från matcherna mot Västervik och Almtuna 18 respektive 21 oktober.

Nätade mot Pantern borta i en match som SSK vann på straffar efter en mäktig vändning.

Gick mållös från matcherna mot BIK Karlskoga och Leksand 27 oktober  respektive 1 november.

Gjorde första målet när SSK vann med 5-2 mot Tingsryd borta, var mållös mot Björklöven efter det men har sedan gjort mål tre matcher i rad: mot AIK borta, Troja Ljungby hemma och så nu avgörande målet mot Timrå.

Norrmannen som inledningsvis var lika het som ett djupfryst norsst torskblock är nu glödhet. Tänk vad lite självförtroende och mentalt stäm både gentemot chefen men också inom den egna gruppen kan göra.