(Ragnarsson går i väntans tider på ett besked från en specialistläkare. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)
Han hade stora problem med axeln redan under slutspelet men bet ihop och spelade vidare.
Det slår tillbaka mot Marcus Ragnarsson nu.
Han har redan gjort en operation och det är tal om en andra.
– Jag ska träffa en ny läkare. Vi får se vad han säger så får vi ta det därifrån, säger Djurgårdsbacken.
Han kände av den trilskande axeln redan under slutspelet och när säsongen var över lade sig Djurgårdens backklippa på operationsbordet.
Synen som mötte läkarna då var allt annat än rolig.
– Det visade sig att jag hade två muskler som var trasiga och att det inte gick att sy ihop dem så nu lutar det åt att jag ska göra en operation till. Jag väntar på att träffa en läkare som eventuellt ska flytta en muskel, det ska i sin tur ska göra att jag kan röra armen på ett normalt sätt.
Varför gick det inte att sy ihop de trasiga musklerna?
– För att det inte fanns något att flytta så som man hade tänkt sig.
Så läkarna gick i princip in och såg att det var kört och sa sorry?
– Ja, i stort sett. De rensade lite och fäste bicepssenan till ett annat ställe, det gick att göra men de här skadade musklerna gick det inte att göra något åt, konstaterar Marcus Ragnarsson dämpat.
Få har nog förstått vilken uppoffring han gjorde under slutspelet då armen tidvis inte ville lyda, då den inte gick att röra normalt och då han fortsatte spela i ett läge där de flesta andra hade lagt ner verksamheten.
Gjorde det ont?
– Visst var det smärta men den var uthärdlig så det gick hyfsat. Det värsta var ju att jag inte kunde spela lika fysiskt som jag gör normal och framför allt inte som man gör normalt i ett slutspel. Det är viktigt att göra det men när jag skulle kötta på lite så var man begränsad. Sedan gick det väl hyfsat ändå, det övriga spelet var helt okej men det var synd att det blev som det blev.
Blev skada värre av att du fortsatte spela?
– Ja det är klart att det blev värre och värre.
Men varför körde du på då?
– Jo men det var vetskapen om att det kanske var det sista slutspelet man skulle få vara med och så att vi hade en bra chans att vinna och då kör man på och då får man lida pin efter det istället, konstaterar Ragnarsson.
Djurgårdsbacken väntar nu på tid hos en läkare, en specialist som det finns få av i Sverige. Det är ju inte så många som kan flytta muskler och gör såna ingrepp. Tanken är att ha ett första möte och efter det ta ett beslut om det går att göra en operation till efter det. Den operationen lär mest troligt bli av i slutet av sommaren i så fall, tror Marcus Ragnarsson.
Men exakt vad specialisten kan göra och hur det påverkar kroppen att flytta runt muskler vet han inte.
– Nej jag har ingen aning. Men om det går så tar det sedan väl ett tag innan kroppen kan lära sig nya rörelser så att man kan använda armen på rätt sätt igen.
Dum fråga men hur mår du nu av allt det här? Jag kan tänka mig att det känns rätt surt?
– Ja visst är det så för att det var så här illa var det ju ingen som trodde. När han (läkaren vid första operationen) sa att det inte gick att göra något åt de här musklerna som var trasiga så blev vi bekymrade. Även våran Bengan (DIF:s läkare Bengt Gustavsson) blev det, det var ingen av oss som trodde att det var så här illa.
Finns det risk att du tvingas sluta med hockeyn?
– Jag vet inte. Det får vi ta då i så fall. Först vill jag höra vad den här nya läkaren säger och så får vi ta det därifrån, konstaterar Ragnarsson.
Som nu har en del att fundera på. Eftersom den första operationen inte gick att slutföra som det var tänkt så har han fortfarande problem med armen och kan till exempel inte ta tag i en pryl som står på en bänk och lyfta den prylen framåt, uppåt.
Ska det till en ny operation så måste den ju lyckas, att bara köra på med armen i det här skicket funkar inte.
– Nä, så är det ju. När man kommer upp i den här åldern som jag är i också så vill man ju kunna fungera i vardagslivet efter hockeyn med. Det är skillnad om man är tio år yngre men nu måste man ju tänka på att det ju kommer ett liv efter hockeyn också, säger Ragnarsson.
Djurgården letar nu för säkerhets skull efter en back till och då det är ont om backar av Ragnarssons kaliber lär det bli tufft. Men nu är läget som det är och såhär säger sportchefen Janne Järlefelt till klubbens hemsida:
”Då Ragges rehabiliteringstid, och när han kan komma tillbaks i spel, är oklar har vi beslutat att ta in en back till. Vi tittar nu på vad som finns ledigt och på de spelare som kommer upp under juli månad, framförallt från AHL och NHL.”
Bloggen har inte fått tag på Järlefelt och jag måste iväg till dn.se snart men jag får återkomma i ämnet ny back till DIF senare.
Dela
4 kommentarer:
Vilken Järnkamin, hoppas att han kan komma tillbaka och spela igen och att axeln blir bra igen. Skulle sakna hans ledarstil och erfarenhet enormt på isen.
Tror du Staffan Kronwall kan vara aktuell att ersätta?
//Stefan
Stefan: Jag funderade på det, Staffan alltså. Men om jag förstått agenten tidigare i vår så hänger det på vad Calgary vill och inte. Jag tror nog man får vänta in free agent marknaden först och se om Calgary gör en trejd med honom eller inte och framför allt till när man kan få reda på hur de ser på honom. Vill de ha honom eller inte, typ. Oklart läge där tyvärr.
Får hoppas de hittar någon bra, Staffan vore perfekt.
Annars kan ju Falken spela back, han står ju uppsatt som forward iår. För om Mackan förlänger och Josefsson blir kvar ett år till har vi väl en forward för mycket om jag inte har helt fel. Jaja, bara vänta att se :)
Glad midsommar.
//Stefan
Stefan: Jo FAlken kan vara back men just nu ska han ju vara center också. Men han kanske kan dubbla och köra back/center vartannat byte? hahaha skojar bara. Hm inte bra för DIF detta med Ragge. Ha en fin midsommar du med!
Skicka en kommentar