Sommarintervju Fredrik Hynning! " AIK blir en liten nystart för mig"

 (Hynning i Skellefteåtröja. FOTO STIG KENNE/ARKIV)

Han ville hem redan för ett år sedan. Men ödet ville annorlunda, det kom en säsong i Skellefteå emellan innan Fredrik Hynning var tillbaka i AIK efter åtta år uppe i Norrland.

– Jag var ju halvvägs på väg neråt när jag var i Timrå för två år sedan och jag var väl sugen på att komma hem redan förra året men av olika anledningar så blev det inte så, konstaterar AIK-forwarden.

Han lämnade Gnaget 2004 då flyttlasset gick till Luleå. Tre säsonger senare gick nästa flytt till Timrå. Och redan för ett år sedan var han själv intresserad av AIK men Gnaget var inte detsamma och när Skellefteå hörde av sig lät det som ett bra alternativ.

– Fast det blev det inte så här i efterhand, konstaterar Hynning.

Varför?

– Jag vet inte och jag har fått frågan förr man jag kan inte svara på exakt vad det var. Mer än att det inte fanns någon roll i laget för mig. Jag blev ditvärvad, sedan när de satte ihop femmorna fanns det ingen plats för mig knappt, inte ens från början. Jag hamnade lite utanför och var inte i fysiskt bra slag heller då jag hade gått gipsad tre månader säsongen innan och inte hunnit träna lika bra som jag brukar, säger Fredrik Hynning och fortsätter:

– Sedan var det ett bra lag och i den roll där jag brukar spela, där fanns det ingen öppning så jag vet inte men det vart bara konstigt.

Vilken roll ville du ha?

– Jag har ju spelat offensivt i Luleå och Timrå, hade haft mycket speltid, runt 17-18 minuter innan skadan. Och det blir svårt när man plötsligt spelar kanske 8-9 minuter och folk ändå förväntar sig att man ska göra lika många poäng.

Hade du pratat om roller innan du skrev på för Skellefteå?

 – Ja, självklart. Jag hade den diskussionen med sportchefen i Skellefteå, man vill ju inte köpa grisen i säcken, men där uppe så var det inte samstämmigt mellan sportchefen och tränaren som jag upplevde det.

Vad lutar det åt för roll i AIK?

– Jag hade möte nu med Anders Gozzi, när jag egentligen var nere på semester. Vi pratade lite om vad som hade hänt där uppe, jag frågade om AIK var ett alternativ och vilken roll jag kunde få. Vi var överens om att skulle jag vara i AIK då ska jag ha den rollen (offensiva med bland annat spel i pp, Maries anm) annars var det ingen idé att ta en diskussion med Skellefteå om att bryta kontraktet.

Perra Johnsson som är ny AIK-tränare var tränare i Timrå när Fredrik Hynning spelade där. Och under den tiden fick Hynning just den roll han ville ha och som han gärna tar i AIK nu.

– Ja, där hade jag bra med istid, fast sedan kan man ju inte bara komma till ett lag och säga att jag vill ha den här eller den där rollen. När säsongen börjar står alla på samma startpunkt, även om man värvar spelare av en anledning och som spelare får man försöka leva upp till den anledningen, säger Hynning självkritiskt.

Men tiden i Timrå tog abrupt slut. Den 17 november 2010 bröt Fredrik fotleden samtidigt som han slet av ena ledbandet. Han fick inte stödja på benet på åtta veckor, hade en skruv rakt igenom  foten och när gipset togs av var benet bara en tredjedel så stort som det var innan skadan eftersom musklerna krympt ihop. Och Hynning hann bara spela de två sista omgångarna förra våren innan Timrå slutade i ingenmansland och säsongen var slut.

Inte så konstigt kanske att AIK var kyligt inställda för ett år sedan när Hynning hörde sig för:

– Jag frågade om det fanns intresse och var intresserade även det året som AIK gick upp. Men då (våren 2010) var jag under kontrakt så det gick inte och förra året (2011) så hade jag ju haft den där svåra fotskadan innan. Jag förstår att man kanske inte vågar satsa på en sån spelare.

Men det Gozzi inte ville eller vågade då, det gjorde han nu. Det tog ungefär ett dygn efter att Hynning och Gozzi bara snackat lite över en lunch så fanns där ett kontraktsförslag som Hynning med glädje skrev på, efter att ha brutit sitt dåvarande kontrakt i samförstånd med Skellefteå.

– Jag spelade mina två sista år som a-pojk, sedan hela junioråldern och ett tag i AIK:s A-lag. Där har jag fått mycket av min hockeyfostran och jag har AIK att tacka för mycket. Det är kul att komma tillbaka och kunna bidra nu när AIK är tillbaka i elitserien och dessutom har gjort det bra de här två senaste åren sedan de kom tillbaka, säger Fredrik Hynning och tillägger:

– Jag har trivts bra under de flesta av de här åren men senaste året har jag känt att jag ville komma hemåt. Jag har ju bott borta i åtta år och även om jag har trivts så har jag de senaste åren känt att jag ville hemåt.

Och här hemma, i AIK, finns – förutom andra vänner och familj – en av Fredrik Hynnings bästa kompisar Jonas Liwing.

– Vi är jättebra kompisar! Har umgåtts även när jag har bott borta, spelade tillsammans när jag var 13 år. Våra familjer umgås vid sidan av isen, vi har många gemensamma kompisar och det var lite kul nu senast med honom. Jag sa inget om AIK till Liwing, ville inte jinxa och säga något innan det var klart så han fick läsa om den övergången på nätet som alla andra, ha, ha, Han tycket det var jättekul!

Kan man säga att du har lärt dig något av de två senaste – tuffa – åren?

– Nja, det man lär sig är väl att det både kan gå upp och ner under säsongen. Allt kan vara jättekul så kommer det en liten grej, som sabbar allt. Nu fick jag två tuffa säsonger med först skadan i Timrå och sedan att jag fick dåligt förtroende och inte presterade när jag väl skulle spela i Skellefteå. Allt det där gör att AIK blir en liten nystart för mig.

 Vad gjorde du för att inte deppa ihop under de här två åren?

– Alltså, skadeåret satt jag mest och tyckte synd om mig själv med det där gipset, jag hade det på i tre månader. Sedan när jag fick träna så var det ju bara att göra det. Då visste man inte vad det skulle bli av allt heller.

I Skellefteå då? När du inte fick speltid?

– Det är nästan jobbigare än att vara skadad. Jag missar hellre matcher på grund av skada än på grund av att man inte får vara med. För då vet man inte varför. Det kan vara så olika från situation till situation. Och man känner att man inte kan påverka sin situation heller. Visst - man kan göra hattrick så får man fortsätta spela mycket nästa match men det kändes som att det krävdes mycket för att få fortsätta spela och när man har den pressen på sig underlättar det ju inte heller när man ska gå in och spela bra.

Känner du att du måste leverera direkt nu i AIK också?

– Det är klart att på den här nivån så måste man prestera. Det är klart att jag känner det, jag är ju inte hitvärvad av snällhet eller bara för att jag har spelat tidigare i AIK. Utan förhoppningsvis för att jag är den jag är och kan prestera.

Jo det är klart, men jag tänkte mer att eftersom det var tufft förra säsongen, känner du att du måste ”ta revansch” och ”visa vad du kan ” nu?

– Ja, men kanske mest mot mig själv, jag vill ju visa att jag kan spela bra. Ibland känner man att man tvivlar när det har gått tungt en hel säsong. Men man vet ju att det kan vända lika fort åt andra hållet också. Får man en bra start så känner man tro på sig själv och då glömmer man det som varit och gör det bra här istället.

Jag frågade Björn Melin om han kunde kliva in i rollen som antingen skytte eller poängkung och skickar även den frågan till Hynning. En ganska taskig fråga med tanke på att det är få som gör 60 poäng totalt (som Rosén) och 28 mål (som Gynge). Och Hynning konstaterar att:

– Jag är väl ingen utpräglad skyttekung och poängkung kanske jag inte kommer vara men jag ska göra mitt för att göra en del av den poängen även om jag kanske inte vinner elitseriens poängliga. Och jag tror att målskyttet kommer att vara mer utspritt den här säsongen. Det är bra för AIK också. Förra året gick mycket av offensiven genom Gynge och Rosén, på ett sätt är det bättre som nu att man har fler kedjor som kan hjälpa varandra. Funkar inte den ena så kan nästa kliva in.

Du spelade i Tre Kronor innan den där otäcka fotskadan, har du chans att ta dig dit igen?

– Det är ju inget uppsatt mål men börjar det funka bra och den chansen kommer så vore det kul! Jag har inte spelat för Pär Mårts utan bara för Bengt-Åke när han var förbundskapten så Tre Kronor vore en jättebonus men det krävs nog en del för att ta sig dit.