Djurgården starkast i målglad match

(Linus Johansson och Andreas Engqvist myser lite i matchen mot Linköping. Foto Johan Sahlén)

Linköpingstränaren Dan Tangnes sa innan matchen att det var viktigt att hålla undan och vara i förarsätet så att ”man slipper få tinnitus av den där jäkla klockan”. Det gick inte alls trots att gästerna gjorde första målet i matchen.

Eddie Larsson gjorde sitt första mål för säsongen efter 12.21 i pp, men det kändes inte helt rättvist konstaterade Andreas Engqvist efteråt. Det var ju Djurgården som öppnade spelmässigt bäst.

Och den känslan behöll DIF. René Bourque gjorde – med blixtrande ögon och ett sjuhelvetes krut i skottet - både 1-1 och 3-1, första målet där i PP.

Marcus Davidsson fick ”äntligen” göra sitt andra mål för säsongen, kanske i glädjerus över JVM-platsen.

Andreas Engqvist klev fram i slutet av andra när Jimmy Andersson sett till att Linköping bet sig kvar och började ta kliv för att gå om. Patrik Lundh släppte en perfekt liten drop bakåt till Marcus Högström som serverade Engqvist, som tog god tid på sig och pricksköt 4-3.

 (Lukas Vejdemo lyfter in Djurgårdens femte mål för kvällen. Foto Johan Sahlén)

Linköping gav sig inte riktigt, reducerade igen men när Lukas Vejdemo gjort kvällens kanske mest eleganta mål, full fart på vänsterkanten, bröt in, lade över pucken och lyfte in den knäcktes gästerna och Linus Johansson avrundade sedan med att styra in 6-3 med klubbskaftet.

Linus är det för övrigt härligt att se. 1+1 i kväll och om man inte visste att han strulat och kämpat med sin nyupptäckta diabetes under hösten skulle man aldrig kunna tro det. Spelar som om varje match vore den sista. På riktigt spelar så. Inte bara säger utan det lyser om honom. Kul.

Och det där ljuset kan behövas. För även om det var tjo, tjim och hopp på isen efter den här segern lurar - möjligtvis - ett lite blindskär eller två i mörkret framöver för DIF i det som händer närmaste månaderna det vill säga JVM och OS. Härliga turneringar där tongivande DIF-spelare kommer delta. Något som det gäller att hantera.

För samtidigt som alla kan leva sig in i glädjen hos Marcus Davidsson och Axel Jonsson Fjällby när de blev uttagna till JVM-truppen så innebär just den uttagningen att de drar från DIF nästa vecka och är inte tillbaka förrän i mitten av januari.

(Andreas Engqvist är svårstoppad. Foto Johan Sahlén)

Att Rene Bourque och Andreas Engqvist mest troligt får spela OS är fantastiskt och jag gläds verkligen med dem men detta innebär ju samtidigt – eftersom det är ett kort SHL-uppehåll och en del matcher kommer hinna spelas - att de två spelare som gång på gång kliver in och stagar upp, alternativt rör om i matcherna till Djurgårdens fördel, kommer vara borta över någon månad där i februari. Det blir lite jetlag på det också. Sånt tär. Och öppnar luckor för andra att fylla.

Så kul men ändå lite komplicerat då det som sagt handlar om spelare som är tongivande kväll efter kväll. Engqvist och Bourque med sin smartness, kyla och förmåga att på egen hand gå in och ändra tempo och humör på en match.

Kidsen, Fjällby o Davidsson drar till Buffalo och hur kommer det bli för Jonathan när de båda brorsorna saknas? Trion bildar en energisk uppfriskande finne i röven på såväl motspelare på matcherna som medspelarna på träningarna och driiiiiver på hela DIF-gänget.

Men ingen är oersättlig sägs det och fler lag än DIF får klara sig utan spetsspelare de närmsta månaderna. Nyckeln till om det kommer göra något eller inte ligger i händerna hos de som är kvar och tränarnas förmåga att parera och kräma ut det där extra hos dem som kunnat chilla lite i bakvattnet fram till nu. För nu måste de upp.

 (René Bourque hade en helkväll Foto Johan Sahlén)

Kul DIF-statistiknotering. Djurgården har så här långt endast förlorat två på rad en enda gång och då var det en förlust på straffar (mot Växjö) den 16 november följt av en 0-1 förlust den 18 november (mot Karlskrona).

Det är såklart en styrka att inte ta mer än en förlust utan direkt vända upp på vinnarspåret, precis tvärtemot mot hur det var förra året.

XXXXX

Djurgården har haft svårt för Linköping senaste åren. Faktum är att man får gå tillbaka ända till den 18 oktober 2014 för att hitta en match där man senast tog tre pinnar mot LHC. Den gången var det två mål av Nicklas Heinerö, en kasse av Slava Trukno och sist men inte minst Micke Ahlén som stod för målen. Micke Tellqvist stod i mål och tog 41 av 43 skott när DIF trots kraftigt underläge i skottstatistiken (21-43) vann med 4-2 på Hovet.

 Citatet:

”Vi matchat inte Djurgården inställningsmässigt. Vi slår inte stopp, vi är inte på, vi tar oss inte till avlastningsytor, och vissa tar en hel industisemester på sig för att fatta ett beslut där ute”

Linköpingscoachen Dan Tangnes (lite kortat) var i C-More inte helt nöjd med sitt lags insats. Om man säger så.

Fler fina bilder av Johan Sahlén från bland annat matchen hittar ni HÄR